CHILE-PUEBLO MAPUCHE: Procesos de “Falsos positivos judiciales” comienzan mañana
TEMUCO / 2024-01-21 / Mañana, 22 de enero de 2024 comienzan en las ciudades Concepción y Temuco dos procesos judiciales en contra varios líderes de la Resistencia Mapuche, procesos considerados por los representantes legales como “Falsos Positivos Judiciales”.
En la ciudad CONCEPCIÓN, de 429 kilómetros de la capital chilena, los
tres abogados exigirán la nulidad del proceso “por que no existe ni pruebas ni méritos”,
subrayan los abogados Josefina Ainardi, Victoria Bórquez y Rodrigo Román en el
video. Ahí los mapuches han realizado una huelga de hambre que hoy llegó al “Día
70”. Su estado de salud es precario.
Una gráfica del preso Esteban Henríquez hace once días desde la cárcel de Concepción
En TEMUCO, 681 kilómetros de Santiago de Chile, donde se encuentra este reportero, que seguirá los procesos durante toda esta semana se inicia otro proceso contra dos líderes mapuches, detenidos desde hace once meses en prisión preventiva. Tampoco existen pruebas para denunciarlos, afirman los representantes legales de los dos.
En ambas ciudades se movilizarán los familiares y el pueblo mapuche en general en las afueras de los tribunales y las respectivas cárceles.
Toda una vida en una incansable lucha por los derechos humanos y en contra de una de las peores dictaduras de Latinoamérica que se llevó su hijo, Alejandro Espejo, a sus 18 años en el "Caso de los 119", "Operación Colombo".
Al último descanso ELENA
GÓMEZ, co fundadora de la Agrupación de los detenidos desaparecidos y el
Colectivo de “los 119”
Por Dick Emanuelsson
SANTIAGO de
CHILE / 2024-01-19 / La incansable luchadora fue homenajeado en el Cementerio
General el día de hoy por su incansable lucha y búsqueda de los detenidos
desaparecidos y sobre todo, el caso de “los 119”, donde su hijo, Rodolfo Alejandro
Espejo Gómez, que solo tenía 18 años en su desaparición en junio de 1974, era uno de
“los 119”.
El acto, más que
sepelio, fue hermoso y muy nutrido. Su familia, los parientes, viejos
compañeros de la lucha por los derechos humanos u otros se hicieron presentes y
entregaron su homenaje a la compañera que llegó a la edad “de 84 años, a menos de 15 días de cumplir
los 85 años”, registraba “PrensaLocal.cl. [1] del municipio de Maipú bajo el título firmado por el
director del medio: “Se van los pilares sociales: Falleció Elena Gomez”.
“Madre de 4 hijos,
fue en vida destacada dirigente social, incansable en la búsqueda de su hijo
detenido desaparecido con quien hoy se encontrará en los altos cielos (Sacado
por las fuerzas en la noche oscura de nuestro país desde el Instituto Superior
de Comercio de Av. España) . Por su avanzada edad, aquejada de problemas
visuales, se encontraba viviendo en otra comuna.
Dedicó toda su vida en la búsqueda de los detenidos desaparecidos, entre ellos su hijo, Rodolfo Alejandro Espejo Gómez, que solo tenía 18 años en su desaparición en junio de 1974, era uno de “los 119”.
Su labor la
llevó a destacar como dirigente social, siendo premiada el año 2016 por
la I. Municipalidad de Maipú donde fue destacada como “Tesoro Viviente” de la
comuna de Maipú, desaparecido premio de hace 8 años que se entregaba a vecinos
de la comuna, ya en su tercera edad, que realizaron labores sociales en
beneficio de la comunidad local”, resumía PrensaLocal.cl.
«Hay hombres (y
mujeres) que luchan un día y son buenos.
Hay otros que
luchan un año y son mejores.
Hay quienes
luchan muchos años, y son muy buenos.
Pero los hay que
luchan toda la vida: esos son los imprescindibles»
”El Lonko”, Víctor Queipul, líder de la comunidad autónoma mapuche de Temucuicui, fue secuestrado hace dos semanas y torturado y amenazado de muerte si continúa reconquistando las tierras históricas del pueblo mapuche.
[AUDIO] CHILE :
“El pueblo mapuche
lucha por territorio y autonomía”
Por Dick Emanuelsson
TEGUCIGALPA/TIERRA MAPUCHE-CHILE / 2016-06-22 / Los indígenas mapuche del sur
de Chile se resisten a políticas que criminalizan su lucha contra las empresas transnacionales
forestales y energéticas.
– La defensa del territorio y los recursos naturales del pueblo mapuche se responde
con una legislación antiterrorista, como si fuéramos terroristas cuando exigimos
nuestro legítimo derecho a nuestra tierra.
Así resume a este reportero Héctor Llaitul, de 41 años, portavoz de la Coordinadora
Mapuche Arauco Malleco, (CAM), los acontecimientos ocurridos en Chile durante el
último año entre la lucha del pueblo mapuche y el Estado chileno. La organización
CAM opera en Aracuania, la región histórica del pueblo mapuche en el sur de Chile.
Héctor Llaitul, 41 años, portavoz de la coordinación mapuche Arauco Malleco, (CAM).
Nació en 1967 en el seno de una familia mapuche pobre en el pueblo de Osorno.
Dice recordar a su padre llorando cuando el general Pinochet asesinó al presidente
electo de izquierda Salvador Allende en el golpe militar del 11 de septiembre de
1973. Desde ese día, los sentimientos rebeldes crecieron en el hombre descrito con
horror por las poderosas empresas madereras del sur de Chile. En 1988, Llaitul se
unió al emergente movimiento armado FPMR, el Frente Patriótico de Manuel Rodríguez,
y formó parte de la planificación para crear una guerrilla en el sur de Chile. Sin
embargo, tras los años de transición a un gobierno civil, participó en la formación
del CAM.
Las empresas aliadas de la dictadura
– Desde la década de 1980, el pueblo mapuche ha perdido más del 60 por ciento
de sus tierras. Los procedimientos judiciales que se han iniciado han sido interpuestos
ante los tribunales. Más de 2,5 millones de hectáreas han sido adquiridas por las
megaempresas Forestal Mininco y Forestal Arauco-Celco, afirma Llaitul.
Forestal Mininco es una de las empresas más disputadas de Chile. Durante la
dictadura militar, la dirección de la empresa en la ciudad de Laja estuvo involucrada
en las desapariciones y ejecuciones de los opositores políticos de la dictadura.
Después de la “transición” de 1990, la empresa ha sido acusada de ser parcialmente
responsable de los asesinatos de los indígenas mapuche Alex Lemún en noviembre
de 2002 y Zenón Díaz Necul en mayo de 2005. También ha señalado a varios
indígenas mapuche como “terroristas” y ha contribuido a la militarización del territorio
mapuche en las regiones del Bío Bío y la Araucanía y a una criminalización de las
protestas.
Enfrentamiento El pueblo
mapuche, los emisarios del Estado chileno al servicio de las empresas
forestales y los terratenientes.
Resistencia mapuche, como en la época de la colonia española.
Más tierra que el pueblo mapuche
– El pueblo Mapuche tiene una población estimada de 1,5 millones de personas.
Pero sólo tenemos más de 600.000 hectáreas. Los dos grandes grupos económicos Forestal
Mininco y Forestal Arauco suman juntos casi dos millones de hectáreas de tierra.
Su modelo industrial, legado de la dictadura, ha causado graves daños a nuestros
territorios y al ecosistema. Esto a su vez contribuye al aumento de la pobreza,
al desplazamiento de la población campesina y mapuche y provoca sequías en la agricultura,
dice con indignación en la voz Héctor Llaitul.
A pesar de las críticas masivas del pueblo mapuche y del movimiento ambientalista
chileno, la consultora estadounidense Rainforest Alliance emitió un “certificado
ambiental sostenible”. Pero se vio obligado a admitir que Forestal Mininco ocupa
300 hectáreas de tierra sagrada para el pueblo mapuche.
Líderes mapuches fueron secuestrados
Hace dos semanas, Víctor Queipul fue secuestrado en la comunidad autónoma mapuche
de Temucuicui. Él es “El Lonko”, que significa líder supremo de su comunidad mapuche.
Un grupo de civiles armados y desconocidos llegó a la casa donde vive Queipul y
bombardeó tanto ésta como las otras casas con disparos de fusil y gases lacrimógenos.
Se llevaron al Lonko y en el campo lo torturaron y golpearon brutalmente durante
el interrogatorio. Los perpetradores querían saber dónde tienen sus armas los indígenas
mapuches. También le advirtieron que no siguiera reclamando tierras mapuches a los
grandes terratenientes ni que apoyara a otros asentamientos mapuche en su lucha
por sus tierras. De lo contrario, será asesinado, fue el mensaje. Queipul fue entonces
abandonado, a las 03:00 horas de la madrugada del miércoles, en un lugar desierto
a 60 kilómetros de su residencia.
Una mujer mapuche es detenida por carabinieri.
Condenado a 25 años de prisión
HÉCTOR LLAITUL ha corrido la misma suerte varias veces. Pero en lugar de detener alos autores,
fue condenado, a pesar de negarlo, a 25 años de prisión por “robo” (de tierras)
y “intento de asesinato” de un fiscal. La pena se fijó posteriormente en 15 años
de prisión, de los que ya ha cumplido nueve. Obtuvo la libertad condicional en 2014
y debe presentarse en la comisaría todos los viernes.
El propio Hans afirma que su delito consiste en haber organizado a su gente,
designada por el sistema judicial, para llevar a cabo “acciones terroristas” contra
las empresas forestales mediante el incendio de máquinas forestales.
Héctor Llaitul:
– Lo importante hoy es rechazar la criminalización actual de la lucha de un
pueblo oprimido. El pueblo está luchando para restaurar nuestros derechos fundamentales,
como nuestro derecho histórico a reclamar nuestro territorio y nuestro derecho a
la autonomía. Continuaremos nuestra lucha hasta que se cumpla la demanda.
JUANA GONZÁLEZ , politisk flykting från Chile, exil i Sverige sedan 1978 med plaketten RODRIGO ROJAS , ett av de 3300 offren för den chilenska diktaturen. Rojas överskjöljdes med bensin av en militärpatrull och brändes till döds den 2 juli 1986 under den stora protesten mot diktaturen. Vid Juanas sida hennes två syskon, Hernan och Maria-Elena Gonzalez, gripna av den hemliga politiska polisen och ”försvunna” i augusti 1974. FOTO: OLGA MORALES.
Chile: ”Att
plantera 3 300 träd, ett för varje offer för statskuppen”
En minneshyllning till offren för den
militära statskuppen i Chile de 11 september 1973, för 50 år sedan
AV DICK
EMANUELSSON / TEGUCIGALPA-STOCKOLM
”Ett träd för varje minne,
varje minne för ett nytt liv,
ett liv i varje träd”.
Så
sammanfattas det stora internationella projektet ECOMEMORÍA, som
minns offren för den militära statskuppen den 11 september 1973 i Chile, utförd
av militärjuntan ledd av general Augusto Pinochet Ugarte och med stöd av USA-administrationen
under ledning av president Richard Nixon och hans högra
hand, Henry Kissinger.
VIDEO: Intervju med Juana Gonzalez:
”Kampen för rättvisa måste fortsätta.
Så länge vi inte vet var de försvunna befinner sig måste kampen fortsätta”. [https://youtu.be/QVx9fxqOymE?si=t-iCtO3pqO6zxKiQ]
– PROJEKTET
FÖDDES I LONDON den 16 oktober 1998. Pinochet, under sin vistelse där arresterades
i kraft av en arresteringsorder, utfärdad av den spanske domaren Baltazar Garzon,
berättar JUANA GONZÁLEZ, chilensk flykting i exil i
Sverige sedan 1978 och en outtröttlig kämpe för de gripna, försvunna fångarna,
de avrättade och torterade, inklusive hennes två syskon och alla andra offer
under diktaturens år (1973-1990).
Hon reste till
London många gånger för att vara en del av och förstärka den rörelse som växte
fram från många chilenare i exil i hela Europa. Målet var att diktatorn skulle
utlämnas till Spanien där Garzon redan hade förberett rättegången mot generalen
för brottet folkmord.
Diktatorn med sin militärjunta den 9 september 1983 då den firade 10-årsdagen av statskuppen. På det inramade fotot syns diktatorn den 16 oktober 1998 tillsammans med sin ”väninna”, Margret Thachter, ”Järnladyn”, hatad av den engelska arbetarklassen. FOTO: DICK EMANUELSSON
HENNES TVÅ SYSKON,
Hernán Galo, 27 och María-Elena González Inostroza, 22, medlemmar i MIR (den Revolutionära
Vänsterrörelsen) tvingades gå under jord och ansluta sig till den underjordiska
kampen mot diktaturen. Under nästan ett år genomförde de olika uppgifter
mot diktaturen men arresterades i Santiago den 15 augusti 1974. De
fördes till
hemliga och illegala och offentliga koncentrationsläger så som Londres 38, Tres Álamos och Cuatro Álamos, bokstavliga tortyrcenter och
koncentrationsläger. Där förlorades spåret av de två, men som senare dyker
upp på en lista över 119 offer i ”OPERATION COLOMBO”.
Den hemliga
politiska polisen DINA hade fabricerat två ”fantasimedier” i Brasilien och
Argentina som kom att användas som ”källa” för den chilenska Pinochettrogna
pressen. Där hävdades att ”MIR har mördat 119 av sina egna medlemmar” i en intern
uppgörelse.
Kvällstidningen
La Segunda, vars ägare var AGUSTÍN EDWARDS, uppfann denna
makabra FakeNews där det stod med stora versaler: ”UTROTADE SOM RÅTTOR”!
Fake-upplägget som juntan använde för att kallblodigt slakta 119 antifascistiska och revolutionära chilenares liv. Det kallas MEDIETERRORISM! Och Edwards-imperiet fortsätter sin psykologiska antikommunistiska krigföring mot det chilenska folket.
AGUSTÍN
EDWARDS var ”CIA:s
nyckel- och mediala språkrör”, före och under kuppen, ägare till ett medieimperium
i Chile, inklusive dagstidningen El Mercurio. Detta medium var
CIA:s främsta instrument och verktyg i den fascistiska högerns psykologiska
krigföring mot president Salvador sedan 1970, då vänstern bildade regering och
intog presidentpalatset La Moneda. Edwards kom att äga en
portfölj som inkluderade banker, försäkringsbolag, transport och detaljhandel.
Utåt sett en civil
man, men hans händer var lika befläckade av det chilenska folkets blod som
generalen som gjorde det ”smutsiga arbetet”. Edwards drog de i de mest
sofistikerade trådarna från sina massmediaimperium för att efterlämna ett Chile
dränkt i blod och mer än 3300 offer, avrättade och försvunna, 700,000 arresterade
var tusentals torterades. En högst intellektuellt ansvarig för den blodiga
statskuppen, sida vid sida med USA.
De 119 offren för diktaturens Fake och bestialiska massaker.
MEN NU, den 11
SEPTEMBER kommer 3 300
träd att planteras till minne för högerns, CIA:s och Edwards offer. Det äger
rum i en region med mycket skog i södra Chile, i Mapuche-regionen där en park
där de 3 300 offren ska minnas.
Varför heter
det EKOMEMORIA? frågar vi Juana och hon punktar upp:
– För att det
är ett brett projekt för mänskliga rättigheter.
·Mänskliga rättigheter kombineras med ekologi.
·Det är ett internationellt projekt som befinner sig i sluttampen
av att skapa en skog med mer än 3300 inhemska träd i en region av Chile och
samhället Curacautín.
·Jag är mycket glad för dessa uppfyllda uppgifter.
·Den allmänna idén i sig är följande;
·Plantera ett träd för var och en av de fängslade och försvunna
och politiskt avrättade, vilket skapar medvetenhet hos nuvarande och framtida
generationer.
·Den omsluter också temat om ett slut på straffriheten.
I mapuchefolkets regioner invigs den 11 september parken med 3300 träd som en hyllning till offren. Irländaren och grundaren av Pink Floyd, Roger Waters, en konsekvent man för världens kämpande folk, kommer att närvara vid invigningen.KLICKA FÖR STÖRRE FORMAT.
I JÄRFALLA KOMMUN, i Storstockholmsregionen, anlände cirka 500
chilenare, uruguayaner och argentinare under 1970-talet, de flesta som
politiska flyktingar från militärdiktaturerna längst ned i Sydamerika. Kommunen
förvandlades till en historisk bastion för internationell solidaritet. Den
chilenska exilkolonin organiserade sig, grundade flera radiostationer där vi
kan nämna ”Radio América”, vars outslitliga drivkraft var Héctor Abarca
och hans livskamrat Carmen Durán, som lördag efter lördag, år efter år,
höll solidariteten levande genom Radion.
I kommunen har
otaliga aktioner och aktiviteter genomförts för de tre nämnda länderna, men
också för de fria folken och länder som Kuba, Venezuela och Nicaragua. Och
i den aktiviteten under alla dessa år har Juana alltid funnits, utan att vila
en minut.
Inbjudan till invigningen av parken ECOMEMORIA i Järfälla den 10 september 2005 och de tio offren som var och en har sitt träd.
Platsen i Italien där Galo och Maria-Elena minns.
– I PARKEN där kommunens Logga `Kvarnen´
finns, finns det tio träd med totalt 10 offer, sex tunna gjutna pelare med
en aluminiumplatta med offrens namn inpräglade nära trädstammen. Två av
dessa plaketter har de tre namnen på bröderna Vergara och tre av brödernaLagos Marin, säger Juana.
·Och dina bröder, varför är de inte där?
– Det är sant
att mina bröder inte återfinnshär i parken utan i en park i kommunen Valenza, i norra Italien, mellan de mest kända städerna som Turin, Milano och
Genua. Det var en grupp lite anarkistiska arbetare som gjorde det möjligt
att plantera tre vackra träd, säger Juana med glitter i ögonen vid minnet.
– Där finns mina
två bröder och en italienare som bodde i södra Chile och som mördades av
Pinochetjuntan. Hans namn var Roberto Venturelli, från gruppen
”Präster för Socialism”.
VI FÖRFLYTTAR OSS
TILLBAKA till Sverige och Järfalla ochJuana säger att det var med ekonomiska
och fysiska stödet från Järfälla kommunfullmäktige som denna vackra park
kunde utökas och förverkligas med ytterligare tio träd den 10 september 2005,
nu på väg att fylla 18 år.
Förslaget om
att skapa parken gick först genom Vänsterpartiets ledamöter i fullmäktige.
– Också socialdemokraterna
godkände förslaget som alltså fick majoritet i fullmäktige. Jag jobbade
hårt tills det godkända projektet slutligen gick igenom alla instanser. Parken
är väldigt vacker, säger kamraten med stolthet i rösten.
TRÄDEN ÄR SÅ
KALLADE AUTOKTONA askträd (totalt finns det 45-65 olika arter) .
– Det har med
svensk mytologi (Yggdrasil) att göra och det finns 10 små träd
som i dag är stora och vackra.
YGGDRASIL, enligt skandinavisk eller nordisk
mytologi betraktas som LIVETS TRÄD, som vi känner det idag. Det var
enligt nordisk mytologi platsen där de nio världarna som utgjorde nämnda
mytologi låg och kallades Yggdrasil. Och det är dessa som nu har
uppgiften att informera de förbipasserande vad parken utgör.
– Vi satte
tavlor med deras namn och jag insisterande på att även svensken Svante
Grände skulle vara en av de tio. Och det godkändes.
I Minnesparken i Järfälla kommun, invigd den 10 september 2005, står Juana med tavlan av Alejandro Salgado, ett av parkens tio offer. FOTO: OLGA MORALES.
SVANTE GRÄNDE
VAR EN av ett
antal svenskar som frivilligt arbetade med projekt i södra Chile under vänsterregeringen
UNIDAD POPULAR, som leddes av president Salvador Allende. Under statskuppen
kom Grände att bli efterlyst av armén som ”ett subversivt element”, vilket var
liktydigt med ett dramatiskt öde. Han tvingades undvika de uniformerade och kom
att dra sig tillbaka mot skogen, bergen och beslöt sig för att gå över Anderna,
en farlig och vid tidpunkten iskall strapats.
Han korsade
den största bergskedjan i Amerika mitt i vintern och nådde
Argentina. Efter några månader förflyttade han sig till länet Tucumán, i
norra Argentina där han anslöt sig till ERP-gerillan, (El Ejército
Revolucionario del Pueblo), den väpnade grenen av det politiska vänsterpartiet
PRT, (Partido Revolucionario de los Trabajadores). Men efter
en kort tid i gerillan dödades han i ett bakhåll av den argentinska armén.
Den svenska revolutionären och gerillansoldaten, SVANTE GRÄNDE, på promenad i en stadsdel i södra Chile. FOTO: OKÄND.
DEN 10 SEPTEMBER blir det ett stort arrangemang i parken ECOMEORIA i
Järfälla kommun. Och vi frågade Juana om ett kapitel nu, efter 50 år avslutas eller om
kampen fortsätter?
– Kampen för rättvisa
måste fortsätta. Så länge vi inte vet var de försvunna, döda eller levande
befinner sig, eller bödlarna av de avrättade inte är ställda inför rätta då måste
kampen fortsätta. Ett land och ett folk utan minne är ett folk utan
historia. Det får inte tillåtas hända. Faktum är att i Spanien just
nu forskar man om vad som hände under kriget (1936-39) och de 40 år som Franco
regerade.
– Som anhörig
måste vi fortsätta att insistera och kräva ett slut på straffriheten!
"Ett liv av kamp, inte en enda tyst minut”! har varit Juanas slogan under de senaste 50 åren. På bilden från ett solidaritetsmöte för Chile i början av 1990-talet på Sergels Torg i Stockholm under president Patricio Aylwins regering i Chile. ”Varför skipar du inte rättvisa, Aylwin”? frågar Juana uppfodrande den man som under den tiden var president i Chile. FOTO: DICK EMANUELSSON.
