Tio chilenska säkerhetsagenter dömda till fängelse
för brott under militärdiktaturen
Av Dick Emanuelsson
Tio
högt uppsatta säkerhetsagenter från den hemliga politiska polisen DINA dömdes
förra veckan till 5-13 års fängelse. De tjänade militärdiktaturen under ledning
av general Augusto Pinochet 1973-1990 då brotten begicks.
Domaren Miguel Vazquez Plaza har specialiserat sig på
brott mot de mänskliga rättigheterna. Han ansvarade för det nu avslutade fallet
med parlamentsledamoten Bernardo Araya Zuleta från det chilenska kommunistpartiet
och dennes fru, Maria Flores Barraza. Paret och tre av deras barnbarn samt en
bror till Araya kidnappades av den hemliga politiska polisen och ”försvann”
1976. Efter en tid släpptes alla utom Bernardo och Maria som till dags dato är
försvunna.
Den högste chefen för DINA, general Manuel Contreras
dömdes i detta fall till ytterligare 13 års fängelse. Dessa år är betydelselösa
eftersom Contreras redan har ackumulerat 500 år av tidigare domar under årens
gång av rättegångar.
Under de 17 år av militärdiktatur i Chile avrättades
omkring 3200 människor medan cirka 1100 ”försvann”. Sammanlagt fängslades och
torterades uppskattningsvis 34.000 chilenare medan hela 700.000 personer någon
gång under de 17 åren av Pinochetstyre greps.
Bara 75 militärer är dömda
I en rapport om brotten av de mänskliga rättigheterna
som publicerades av det chilenska inrikesministeriet i december 2014,
konstaterar författarna att bara 75 av totalt 1073 säkerhetsagenter, som
anklagats för brott mot de mänskliga rättigheterna, har dömts för sina brott.
Flera av de dömda har dessutom ”frigång”, de avtjänar sitt straff ute i
samhället. Enligt Francisco Ugaz, ansvarig för ministeriets MR-kommission, bör
straffet stå i proportion till graden av brottet.
– Det finns mer än tusen skäl som förblir öppna i
Chile på grund av brotten mot mänskligheten utförda under Pinochetdiktaturen,
sa Ugaz när rapporten presenterades förra året.
”Operation Colombo”
I början av 2015 dömdes i andra instansen sju
DINA-agenter till fängelse mellan 10-13 år för sitt deltagande i försvinnandet
av Stalin Aguilera, medlem i den vänsterevolutionära rörelsen MIR. Han var en
av 119 personer som greps och försvann 1975 i ”Operation Colombo”, majoriteten var medlemmar i MIR men det fanns även medlemmar från kommunist- och socialistpartiet.
Massförsvinnandet var en bestialisk massaker av detta antal människor. För att
inför opinionen, och framför allt en FN-kommission som planerade ett besök i
Chile i juli 1975, igångsatte DINA en väl planerad aktion.
”Lea” var en fabricerad spökskrift som föddes och
dog samma dag i grannlandet Argentina. Men skriften hade en alldeles speciell
roll i militärjuntans psykologiska krigföring och utgjorde en ”källa” för den
regimtrogna pressen, som till exempel kvällstidningen La Segunda.
Denna
sensationstidning skrev den 12 juni 1975 att ”2000 marxister får
gerillautbildning i Argentina och en gerilla utbildas i Argentina mot Chile”.
Under en månad publicerade de chilenska regimtrogna medierna skräckreportage om
hur en utländsk invasion av Chile planerades från Moskva och Havanna riktad mot
de väpnade chilenska styrkorna.
Den 15 juli publicerade Lea sin ”bomb” om att
”omkring 60 chilenska extremister hade mördats av sina egna stridskamrater i
Colombia, Argentina, Venezuela, Panama, Mexiko och Frankrike”. De chilenska
medierna använde sig av denna spökskrift som ”källa” och på så sätt gjorde sig
diktaturen av med 119 som säkerhetspolisen hade mördat.
Den 24 juli citerade La Segunda “Lea” med den
makabra rubriken: ”MIR-ister utrotas som råttor” av sina egna.
Den största morgontidningen El Mercurio skrev med ironi en ledare den 25
juli där de ratade ”utländska politiker och journalister som så många gånger
har frågat sig om ödet för (de försvunna) medlemmarna i MIR. De har anklagat
regeringen för många av dessa fall men nu har de en förklaring som de vägrade
att acceptera”.
Magarna fylldes med bly
I början av år 2000 lade en pensionerad överste i det
chilenska flygvapnet korten på bordet och avslöjade hur de väpnade styrkorna gjorde
sig av med kropparna av dem som ”försvann”. Uppskattningsvis 780 kroppar, skrev
översten, kastades ut över Stilla havet eller i det inre av Andernas vulkaner.
Brevet överlämnades
till den stridbare evangeliske pastorn Enrique Vilches Millas och översten,
uppenbart drabbad av permanent trauma över bestialiteterna, beskrev hur de mördade
vänsteraktivisterna injicerades med kemikalier för att kropparna snabbare
skulle förmultna. Magarna öppnades och fylldes först med bly för att senare
ersättas med järnvägsräls, som var billigare (!) än blyet.
Till sin
hjälp anlitades två transportföretag, Transportes Progreso, som hade lastbilar
och rederiet Sudamericana de Vapores som forslade sina offer till havs där de
lämpades över bord. Vissa offer kastades även i havet från helikoptrar. Det är
för dessa brott som mindre än ett hundratal av de 1073 uniformerade som anklagas
för dessa brott mot mänskligheten dömdes till 5-13 års fängelse förra veckan.
Dick Emanuelsson
En av tusentals anhöriga till de försvunna och avrättade i Chile kräver rättvisa för de mördade och försvunna. |
Överste erkänner bestialiteter mot de ”försvunna” i Chile
”Finns
det inga kyrkogårdar där de kan grävas ned så är det bättre att kasta dem i
havet så att de blir fiskmat. Du flyger i en helikopter och du öppnar dörren
och - vips! Vem kan få för sig att leta i djupet på en vulkan?”
Av Dick Emanuelsson
BOGOTA / 2001-04-26 / En pensionerad
överste i det chilenska flygvapnet lägger nu korten på bordet och avslöjar att
de väpnade styrkorna under befäl av general Pinochet mördade och kastade 780
kroppar i Stilla havet. Regeringen bekräftar brevets äkthet men hävdar, trots
att den uppmanat f.d. militärer att anonymt informera vad de känner till om det
smutsiga kriget, att brevet inte räcker för att ställa bödlarna inför rätta.
I ett
fyra sidor anonymt brev, som överlämnades av den stridbare evangeliske pastorn
Enrique Vilches Millas, beskriver dock översten detaljerat hur hela processen
med de ”försvunna” gick till. De mördade vänsteraktivisterna injicerades med
kemikalier för att kropparna snabbare skulle förmultna. Magarna öppnades och
fylldes först med bly för att senare ersättas med järnvägsräls, som var
billigare (!) än blyet. Till sin hjälp anlitades två transportföretag,
Transportes Progreso, som hade lastbilar och rederiet Sudamericana de Vapores
som forslade sina offer till havs där de lämpades över bord. Vissa offer
kastades även i havet från helikoptrar.
Men denna
bokstavligt sadistiska process hade ytterligare makabra beståndsdelar. Översten
skriver om hur 124 offer fördes till militärens eget sjukhus i Santiago där de
styckades. Hornhinnor och andra vitala kroppsorgan separerades från kropparna
och såldes senare för transplantationer. Personer från Uruguay ska ha varit de
främsta uppköparna av de mördades organ.
Innehållet
i detta vittnesmål var tidigare känt från spridda och mer fragmenterade
utsagor. Men överstens brev skakade rejält om såväl regeringen, ledd av
socialisten Ricardo Lagos, som den militära apparaten som hittills har förnekat
allt ansvar för de försvunna.
Juana
Gonzalez är syster till Maria-Elena och Galo Gonzalez. De försvann i augusti
1974. De påstods 1975 har mördats i vad som den militära underrättelsetjänsten
kallade för ”Operación Colombo”. 119 medlemmar av den vänsterrevolutionära
rörelsen MIR, som hade gripits och ”försvunnit”, påstods ha ”dödat varandra som
råttor”. Uppgiften fanns att hämta i en tidning i Brasilien som föddes och dog
samma dag som nyheten publicerades. Det var med andra ord en fiktiv tidskrift
med en uppdiktad historia av den militära underrättelsetjänsten. Juanas två
syskon togs senare upp som försvunna av den statliga ”Rettigkommissionen”.
Denna publicerade i början av 1990-talet sin rapport där den konstaterade att
över 1100 chilenare försvann efter att militären hade gripit dem tiden efter
militärkuppen 1973. Överstens brev och innehåll var därför ingen överraskning.
– Nej,
det var det inte. Men det var ändå ett hårt slag att få bekräftat hur mina
syskon och alla andra försvunna behandlades. Det är ändå viktigt att vi
fortsätter kampen för rätten att få veta var kropparna finns och vilka som är
ansvariga för deras försvinnande. Min mor har alltid sagt, i sitt outtröttliga
letande efter sina barn, att ”jag vill inte dö förrän jag får vetskap i vad som
hände dem samt att ge dem en kristlig begravning”.
Överstens
brev offentliggjordes några dagar innan Högsta domstolen i Chile skulle fatta
beslut om Pinochet ska fråntas sin diplomatiska immunitet eller ställas inför
rätta för 150 brott och anklagelser som nu riktas mot honom i Chile. Sakta men
säkert kommer också mer vittnesmål fram som pekar ut f.d. generalen som den som
gav order om att fysiskt likvidera allt motstånd och opposition. Brutaliteten i
tillvägagångssättet är detsamma som den tyska fascismens under andra
världskriget.
– Nyligen
dömdes Alvaro Corvalan, en av de värsta bödlarna, till livstids fängelse. Han
mördade den kände fackföreningsledaren Tucapel Jimenez, vars änka lever i
Sverige. Corvalan ledde ofta tortyren mot de politiska fångarna och i ett fall,
som rörde en grupp unga katoliker, torterade han dem så svårt med kokande olja
att de avled, fortsätter Juana Gonzalez.
Hon har
deltagit i anhörighetsföreningen för de försvunna sedan denna bildades 1976.
Det har blivit resor till London och demonstrationer i Stockholm.
– Alla
dessa år har slitit hårt på en', särskilt när Pinochet fick återvända till
Chile, det var ett hårt slag. Men vi fortsätter kämpa tills han är dömd.
Enligt
vittnesmål från Rettigkommissionen leddes tortyren mot hennes två syskon av en
säkerhetsagent vid namn Osvaldo Romo. Han dömdes för fem år sedan till ett
långt fängelsestraff men ångrade sig inte, trots sitt blodiga verk. I uttalande
han då gjorde berättade han bl.a. om vikten av att låta de gripna försvinna
genom att kasta dem från helikoptrar i vulkaner eller i Stilla havet:
”Finns
det inga kyrkogårdar där de kan grävas ned så är det bättre att kasta dem i
havet så att de blir fiskmat. Du flyger i en helikopter och du öppnar dörren
och - vips! Vem kan få för sig att leta i djupet på en vulkan?”, var hans
mening om hur man skulle göra sig av med dem som stödde den lagliga
vänsterregeringen Unidad Popular och dess störtade president, Salvador Allende.
780
personer är med eller mindre 60 procent av de försvunna i Chile. Hittills har
regeringen inte vågat utmana den militära apparaten genom att ställa Pinochet
inför rätta för hans avgörande ansvar för de försvunnas öde. Men till och med
inom de väpnade styrkorna finns det allt fler som vill se att kapitlet från
1973 avslutas. Men såväl Pinochet som USA har fortfarande mycket att säga om
dess roll vid den fascistiska kuppen den 11 september 1973.