Chile: Den tyskättade presidenten vill inte gå till botten med brotten på den före detta nazienklaven Colonia Dignidad

Juana González Inostroza, syster till Maria Elena, 22, och Hernan Galo, 25, de två sistnämnda arresterades den 15 augusti 1974 i Santiago av DINA då de deltog i den underjordiska kampen mot militärdiktaturen. De fördes till den nazityska enklaven Colonia Dignidad där de torterades och avrättades. Allt tyder på att deras kvarlevor grävdes upp 1978 ur en massgrav på enklaven, styckades, kremerades och kastades från bron i floden Perquilauquén. Diktatorn Pinochet hade gett ordern: ”Operation Retirera teveapparaterna”! I klartext, gräva upp och fysiskt utrota offrens kroppar från gravarna där de hade begravts.

  

Chile:

Den tyskättade presidenten vill inte gå till botten med brotten på den före detta nazienklaven Colonia Dignidad

POR DICK EMANUELSSON

COLONIA DIGNIDAD / 2026-04-05 / Enligt den chilenska sanningskomissionens Rettig-rapporten [1] beräknas att mer än 3 200 personer avrättades eller ”försvann” under militärkuppen den 11 september 1973. Av dessa är cirka 1 469 officiellt erkända som ”försvunna” – personer som arresterades och vars öde aldrig klargjordes av regimen. År 2023 hade endast en liten del av de försvunna, 307 personer, hittats och identifierats.

Syskonen till Juana González Inostroza, Maria Elena och Hernan Galo, arresterades den 15 augusti 1974 i ett hus i Santiago, tillsammans med tre andra medlemmar av den revolutionära vänsterrörelsen, MIR [2]. De valde att inte gå i exil, utan fortsätta den underjordiska kampen mot den militärjunta som hade tagit makten den 11 september året innan i en blodig statskupp, där president Salvador Allende mördades i presidentpalatset som bombades. Juans två syskon är två fall som, liksom den stora majoriteten av de försvunna, aldrig har lösts.

Men flera ledtrådar, vittnen och rapporter ger oss anledning att tro, att deras liv ändades på en plats som heter Colonia Dignidad (det Värdiga Köln). Det var en bosättning som hade legaliserats 1961 av 126 tyskar som hade anlänt redan 1958. I själva verket var det en sekt, ledd av en före detta nazist och soldat i den tyska besegrade armén som även var pedofil.

Han förvandlade det 13 000 hektar stora naturparadiset vid foten av Anderna till ett fång-, tortyr- och exekutionscenter under de första åren av militärkuppen.

– Det finns vittnesmål och register som säger att mina bröder först fördes till häkten och tortyrcenter som de vid kuppen ökända Londres 38, Tres Alamos och Cuatro Alamos i Santiago. Därifrån, enligt uppgift, överfördes de till polisstationen i kommunen Parral, fyra timmar söder om Santiago. Därifrån tyder allt på att de transporterades till Colonia Dignidad , bara en timme från Parral, där de torterades, avrättades, begravdes och grävdes upp 1978, liksom så många andra offer!

Juana säger detta, synbart rörd, när vi står bredvid bron över floden Perquilauquén. Där finns en liten minnessten vid sidan av vägen som berättar vad som hände vid floden. Minnessten invigdes den 29 mars 2014, tack vare arbetet från Föreningen för anhöriga till de frihetsberövade och försvunna i Talca och Parral i Maule-regionen.

– Minnestenen är till minne av och en hyllning till offren som föll offer i Colonia Dignidad , som bytte namn till Villa Baviera. Men sina grymma ”ränder” kan de inte tvätta bort.

Femton i kalk begravda lantarbetare

I oktober 1973 arresterades femton lantarbetare som därefter avrättades. De begravdes sedan i hemlighet i gamla kalkugnar i den lilla kommunen Lonquén, i kommunen Isla de Maipo, drygt 55 kilometer söder om huvudstaden Santiago de Chile.

Den 30 november 1978 hittades kvarlevorna av dessa 15 försvunna bönder av en bonde. Han begav sig till den katolska kyrkans människorättscenter ”Vicaría de Solidaridad”, i centrala Santiago. Inför prelaterna uppgav han att hittat mänskliga kvarlevor i några ugnar vid kalkgruvan i Lonquen.

Mördarna gjorde en felkalkyl i tron att kropparna skulle förintas i kalkugnarna. Det är sant att bränd kalk (kalciumoxid) och släckt kalk (kalciumhydroxid), kan användas för att påskynda nedbrytningen av mjukdelar i en kropp, men det förintar inte den fullständiga förbränningen av kroppen, skelettet förblir intakt.

”Operation ta tillbaka Teveapparaterna”!

Händelsen blev en stor internationell nyhet och skandal. En av den fascistiska militärdiktaturens makabra metoder att ”göra sig av med” den tidigare vänsterregeringens och den revolutionära vänsterns anhängare, blottlades inför häpna och skakade människor.

Diktatorn själv begrep att det gällde att handla snabbt och gav order till alla regementen i landet: ”Operation ta tillbaka Teveapparaterna”!

Operationen innebar att gräva upp offren från gravarna och fysiskt förinta kropparna.

Offren för militärdiktaturen reducerades och kremerades, vilket kräver speciella metoder.

– Och härifrån, pekar Juana mot bron, kastades kvarlevorna av mina två syskon i floden. Det är därför minnesstenen placerades bredvid floden som en hyllning till alla offer som först sköts, begravdes och sedan grävdes upp i Colonia Dignidad.

 

Fyra timmar från Santiago, Chile till Parral, och därifrån en timme till Colonia Dignidad . [KLICKA för större format]

Att ändra namnet kommer inte att radera Colonia Dignidad s ondskefulla historia. FOTO: DICK EMANUELSSON

Fallet med ”De 119”

Den operation som Juanas syskon blev offer i benämns ”Operation Colombo”. I själva verket var det ett sätt att materialisera ett massförsvinnande av 119 chilenska antifascister, en brutal massaker. För att blidka den allmänna opinionen, och särskilt en FN-kommission som planerade ett besök i Chile i juli 1975, lanserade DINA en välplanerad kampanj.

`Lea´ var en fabricerad ”spöktidning” som föddes och försvann samma dag i grannlandet Argentina. Tidningen spelade dock en avgörande roll i militärjuntans psykologiska krigföring och blev en ”källa” för den press som var lojal mot regimen, så som kvällstidningen La Segunda, ägd av mediemogulen, familjen Edwards, som också är ägare av Chiles största dagstidning El Mercurio, mottagare av stora summor från CIA 1970–1973 för att medialt och politiskt förbereda opinionen på ett störtande av vänsterregeringen Salvador Allende.

Kvällstidningen La Segunda skrev den 12 juni 1975:

”2 000 marxister får gerillaträning i Argentina, och en gerillagrupp tränas i Argentina för att sättas in mot Chile”.

I en månad publicerade juntavänliga medier skrämselpropaganda om en förmodad utländsk invasion av Chile som planerades från Moskva och Havanna, riktad mot de chilenska väpnade styrkorna.

Den 24 juli 1975 publicerade och planterade `Lea´ sin bomb:

”Omkring 60 chilenska extremister har dödats av sina egna kamrater i Colombia, Argentina, Venezuela, Panama, Mexiko och Frankrike”. Chilenska medier använde denna fabricerade information som en ”källa”, och på så sätt mörklade diktaturen 119 personers död i diktaturens händer.

1) "Utrotade som råttor"
2) "MIR mördade 60 av sina egna"!

– Det finns indikationer och vittnesmål som visar att de som dödades i Operation Colombo/119:an [3] [4] tillbringade sina sista dagar här i enklaven, liksom mina bröder.

Säger Juana lågmält och tittar mot vattnet som rinner i floden där kvarlevorna av hennes två bröder, en dag 1978, blandades med det kristallklara vattnet som kommer från de majestätiska Anderna, tysta vittnen till ett av de mest barbariska brotten mot mänskligheten som Chile någonsin skådat.

Nazisten och pedofilen

Colonia Dignidad var enklaven dit omkring 126 tyskar anlände 1958. De bosatte sig där i den vackra delen av den chilenska landsbygden, vid foten av Anderna. Enklaven fick namnet Colonia Dignidad och fick sin lagliga status 1961.

Kravet var att tyskarna skulle ha en nära relation med civilbefolkningen. Från och med den tiden blev det en plats där tyskarna började utföra ett slags ”socialt samhällsarbete”, såsom offentliga tjänster inom hälsovård, på sin klinik och lilla sjukhus, som betjänade befolkningen, främst bönderna.

Tyskarna stod under ledning av Paul Schäfer (1921–2010). Han var en före detta nazistsoldat som tjänstgjorde som sjukvårdare under andra världskriget. Han nådde graden av underofficer i Hitlers armé.

Colonia Dignidad inledde sina olika aktiviteter, främst på landsbygden och bjöd in de fattiga invånarna i regionen. Många barn i området föddes på sjukhuset. Vittnesmål talar om att flera barn dödförklarades vid födseln men som växte upp i enklaven. Fattiga familjer övertalades att ”överlämna” sitt barn vid födseln till Colonia Dignidad . Målet var att skapa en robotiserad människa.

Men fler uppgifter väntade Paul Shäfer.

Militärkupp den 11 september 1973

Efter den 11 september 1973, när de chilenska fascistiska styrkorna med USA:s arkitekter bakom sig genomförde statskuppen den 11 september 1973, blev Colonia Dignidad ett centrum för förhör, tortyr och avrättningar.

Och vad är Colonia Dignidad nu, april 2026?

En hel söndag i april 2026 utforskade Juana González och jag stora delar av området. Vår guide, som vi kan kalla ”Carlos”, kände till terrängen mycket väl, eftersom han var ett av hundratals barn från fattiga familjer som tillbringade helgerna där med att idrotta och leka, omedvetna om att ”ledaren” var pedofil och renodlad nazist.

 

Paul Shäfer omgiven av barn. Mer än 30 våldtäkts- och pedofilimål har väckts i domstolarna i Talca. De drogades, misshandlades och våldtogs av Shäfer.

 

Därför är vår rundtur inte den gängse. Andra besökare kretsar kring hotellet och äter lunch på restaurangen, lyssnar på orkestern med den typiska tyska musiken, köper godis, bröd eller naturmedicin och örter som nybyggarna erbjuder.

Vår biltur genom området fångade uppmärksamheten hos några av de tyska nybyggarna, och vi stötte på dem flera gånger på motorcyklar eller i bilar. De var nyfikna och stannade för att hälsa med blicken registrerade vår rutt.

VIDEO:

Den förmodade "tortyrtunneln" dit offren fördes, förhördes, torterades och avrättades:

Tortyrtunneln

I ett av de stora skjulen där skördetröskorna står, finns en öppning i betonggolvet som Juana menar kan vara en av tunnlarna dit fångar fördes för att förhöras, torteras och avrättas. Vittnesmålen om dessa händelser i tunneln är fruktansvärda.

Av de 13 000 hektaren beslutade den avgående presidenten Gabriel Boric förra året att expropriera sju platser, motsvarande 114 hektar och omvandla dem till minnesplatser för offren i enklaven.

Men den nya presidenten, en högerextrem person och även han son till en tysk nazistsoldat, säger att det kostar för mycket pengar och har aviserat att han kommer att upphäva Boric´ beslut.

Med denna bakgrund åker jag runt med Juana och vår guide i Colonia Dignidad. Att läsa om Colonia Dignidad i pressen är inte samma sak som att träda in i enklaven, särskilt inte för Juana.

 

[Grafik: BBC]

 

 

En av offrens påstådda massgravar.

• Vad tycker du om besöket i dag?

– Det var en väldigt speciell upplevelse. Eftersom vi hade möjlighet att komma in i Colonia Dignidad befann vi oss på några väldigt speciella platser, till exempel i Paul Schäfers sovrum, fåtöljen och sängen där han begick sina grymheter med pojkar från kolonin, både tyska och chilenska.

Ett litet museum

– Dessutom besökte vi platsen där de tidigare var ett potatislager för vintern. Inne i det skjulet finns ett litet museum om det arbete dessa människorna utförde. I ett annat skjul kunde vi se att de har en källare under, och det var förmodligen där de utsatte fångarna för en systematisk och fruktansvärd tortyr och begravdes på en annan plats inom samma enklav.

– Man misstänker, eftersom det finns information från några personer som lyckades ta sig därifrån levande, att askan eller benen begravdes på en viss plats och sedan grävdes upp och senare kastades i floden Perquilauquén från bron. Jag tror inte att kropparna var intakta, eftersom de hade sönderfallits med kalk.

– Det bekräftades till och med av personer från deras egen grupp (tyskarna) som nyligen ställdes inför rätta och dömdes till endast sex års fängelse.

Fallet med Ricardo Troncoso

Den tredje av de som greps den 15 augusti 1974 i en lägenhet i Santiago var Ricardo Troncoso [5]. Juana säger att mycket tyder på att också han slutade sina dagar i Colonia Dignidad. Även om hans namn inte återfanns i listorna över offren för ”Operation Colombo”, är det klarlagt att han tillhörde ”de 119”.

 

VIDEO:

Intervju med Myrna Teresa Troncoso, syster till Ricardo Troncoso

https://vimeo.com/1182462094

 

 

Kast´s slag mot de mänskliga rättigheterna

– Mycket händer i Chile just nu. Angående Colonia Dignidad har den nya regeringen utsett en ny justitieminister [Fernando Rabat]. Det är samma advokat och juridiska ombud för diktatorn i rättegången mot Pinochet och hans inblandning i just Operation Colombo.

– Det är inte förvånande att organet (Plan de Busqueda) [6], som har uppgiften att söka efter de av militären försvunna och avrättade och undersöka offrens eventuella kvarlevor i Colonia Dignidad, är på väg att upplösas helt idag [7]. Organets ordförande, advokat Magdalena Gárcez avskedades som ett av de första besluten den nye presidenten tog.

– Det finns människorättsadvokater konfronterade Rabat i domstol då han försvarade militären/diktatorn medan människorättsadvokaterna försvarade fallen med de politiska fångarna och de ”försvunna”, särskilt i Operation Colombo.

– Det är sorgligt, för det är som en virvelvind av frågor, av saker som lämnats oavslutade av regimen. Det är fruktansvärt för familjer, inte bara min, utan för många andra människor i den här situationen. Vi var så nära att få veta sanningen om vad som hände våra nära och kära, och nu händer ingenting, eller så är allt i limbo. Vi vet inte och det är väldigt sorgligt.

 

Den nya högerextrema regeringen har inte bara avskedat chefen för `Plan de Busqueda´, Magdalena Gárcez, utan myndighetens webbplats har också raderats av regeringen Kast.

 

Juana återvänder till fallet Ricardo Troncoso Muñoz.

– Han var lärare från staden Talca och hans syster, Myrna Troncoso, 84, är och har varit i många år ordförande för Föreningen för de Anhöriga till de Frihetsberövade och Försvunna i Talca. Vid många tillfällen åkte vi till Colonia Dignidad , Villa Baviera, som det nu heter, för att protestera och försöka ta reda på vad som hände med våra anhöriga.

• Men ni fick inte komma in?

– Nej.

Elektrifierat stängsel med övervakning

I det lilla museimagasinet finns det en skylt som beskriver tiden då Colonia Dignidad var hermetiskt avspärrad med texten: ”VARNING! Du befinner dig på privat mark. Lämna det inhägnade området omedelbart! Annars kommer polisen att oroa sig för dig!”

Med andra ord var det en varning om att alla som gick in på kolonins territorium skulle bli ett militärt mål. Dessutom var stängslet elektrifierat. Vakterna hade två torn; ett fanns kvar (bredvid hotellet), men det andra har tagits bort.

– Han hade ett otroligt övervakningssystem. För man ser trädstammar, och mellan dem hade han kablar indragna för inspelning, tittande och mikrofoner samt en hemlig telekommunikationscentral som kommunicerade med vakter i hela området.

 

 

Juana González i det lilla museet. Bakom henne finns affischerna som varnade alla som tänkte gå in i Colonia Dignidad . FOTO: DICK EMANUELSSON

Ett av de två återstående vakttornen.

Katolska kyrkans roll

– Ricardo Troncoso var en av ledarna för MIR i staden Chillán, och mycket välkänd. Men till skillnad från mina bröder finns han inte ens med på listorna som offer för Fallet med ”De 119”, vilket är fallen med många andra försvunna fångar. För i hans fall visste inte familjen var han fanns, vilket gjorde att de inte kunde väcka talan eller anmäla hans försvinnande.

• Av ren slump kom hans fall fram i ljuset genom din mor...

– Det var av en slump att hon träffade Ricardos mor i katolska kyrkans `fredskommitté´ (Comité ProPaz). Ricardos mamma sökte med ljus och lykta efter sin son och de träffades (de två mödrarna) i `fredskommittén´ [8]. Den katolska kyrkan var en utmärkt tillflyktsort för grupper av familjer, både för de som frihetsberövades, försvann eller hade blivit avrättade.

– Det var där vi träffades, och det var där de anhörigas föreningar grundades. Som sagt, den katolska kyrkan var ett enormt stöd för familjer under de åren.

– Vid det här laget, efter mer än 50 års oupphörligt sökande är det verkligen vidrigt att se att det existerar en sådan fruktansvärd förnekelse från många av våra egna landsmän.

– Jag skäms ofta över att vara chilenare och över att leva i den här eran. Min far dog, min bror dog, min andra syster dog också; nu sitter jag kvar med en syster som har mycket allvarliga hälsoproblem, ett resultat av all denna nationella likgiltighet och det lidande vi har fått utstå, det är för mycket! säger Juana indignerat och hennes ögon mörknar.

Chilenska fascister tränade i enklaven

• När blev det känt att Colonia Dignidad var ett tortyrcenter där politiska fångar fördes och avrättades?

– Detta går tillbaka till tiden före 1970. Redan då misstänktes att det den högerextrema gruppen Patria y Libertad (Fosterland och Frihet) tränades i enklaven. De genomförde militära träningsövningar inne i Colonia Dignidad. Detta är välkänt, liksom närvaron av högerpolitiker och senatorer som kom hit ofta. För här, i detta område, som ligger mycket nära kommunen Parral, finns det många människor som var väl bekanta med deras aktiviteter. De kunde också höra saker skrik om natten, eftersom det var ett tortyrcenter som de drev där med start från och med militärkuppen 1973.

 

Roberto Thieme, ledare för den fascistiska rörelsen Nationalistiska fronten `Fäderneslandet och Friheten´, erkänner att Colonia Dignidad s logistik användes i militärkuppen 1973. Dessutom lämnade han Colonia Dignidad i maj 1973, drygt fyra månader INNAN statskuppen för att resa till Argentina och där inrätta ett paramilitärt läger för att utbilda sina kommandosoldater.

 

– Alla i det här området vet det. Man kan inte dölja sanningen, för det är allmänt känt, det finns många, många tecken, och som sagt, det finns också människor som överlevde detta, och det är känt att Augusto Pinochet var en av de första som kom hit 1974.

Högerextreme Frans Josef Strauss

I en av byggnaderna finns en hel vägg med de olika dignatärer som besökte Colonia Dignidad. Nästan alla Chiles presidenter, innan och under militärkuppen kom hit. Även utländska personligheter som den högerextreme tysken Frans Josef Strauss, från det socialkristliga partiet i Bayern kom hit i sällskap med general Pinochet. Pinochet kom naturligtvis många gånger. Men ännu fler gånger kom Manuel Contreras, den fruktade och hatade chefen för DINA, diktaturens hemliga politiska polis bland annat grep Juanas två syskon och de tre övriga den ödesdigra 15 augusti 1974.

– Jag tror att alla som representerar den här politiken försöker mörklägga, undvika att utreda bankkonto, som är hemliga. Många av dessa ”politikerkonton” bidrog till Colonia Dignidad. ”För den som inte gör någonting, har ingenting att dölja.” Varför avslöjar de inte detta? Varför undersöker de inte var de pengar de samlar in hamnar?

Förfogade över mycket pengar

I ett långt dokument publicerat av BBC på spanska [9], vars reportrar hade tillgång till de hemliga dokument som Tyskland hade offentliggjort 2016, imponerade tre saker på dem:

För det första hade Colonia Dignidad en enorm mängd ekonomiska resurser, och de producerades inte bara genom arbete på åkrarna. Pengarna kom också från andra håll, bland annat från Tyskland.

För det andra, den stora vapenarsenal de hade imponerade. En före detta chilensk militärofficer vittnade om att på Colonia Dignidad hade de bättre vapen än den chilenska armén själv. I enklaven fanns också en lång landningsbana för flyg.

För det tredje; det skydd som gavs till Colonia Dignidad av den chilenska staten och de chilenska politiska eliterna.

Med andra ord var det chilenska politiker som i själva verket fungerade som beskyddare av denna enklav, ett 13000 hektar stort komplex hermetiskt avspärrat, dit praktiskt taget ingen utifrån hade tillträde, en stat i staten Chile ledd av tysk nazist och pedofil.

Paul Schäfer hade flytt redan 1997 till en hemlig plats som den tyska mäktiga organisationen förfogade i det land som hade tagit emot mest tyska nazister av alla länder i Latinamerika, Chiles grannland Argentina. Bakom sig lämnade han vad som skulle bli 30 stämningar av pedofili hos domstolen i staden Talca. Men många stämde eller offentliggjorde inte de vidriga övergrepp och våldtäkter Paul Schäfer hade utfört mot småpojkar, av skam.

 

Tyska barn som anlände till Colonia Dignidad 1958 separerades inte bara från sina föräldrar utan även mellan flickor och pojkar. Många pojkar utsattes för sexuella övergrepp av pedofilen.

 

Paul Schäfer grips i Argentina

– När vi kom in i Paul Schäfers sovrum på Colonia Dignidad kunde vi se att fönstren, som är helt skottsäkra, var spruckna. Det är svårt att beskriva eftersom…, säger Juana med glansiga ögon,  . . . kanske det var hatet och raseriet från ett offer eller en anhörig till offret som hade försökt ta död på ett trauma som vi är många som familjemedlem har gått igenom. Att krossa fönstret lyckades inte, men det var ett sätt att markera att bödeln inte längre kan skada någon.

Paul Schäfer greps i Argentina 2005 och utlämnades till Chile där han avled 2010. Vid ett flertal tillfällen under de rättsliga förhören i Chile hävdade Schäfer att han ”inte kunde minnas någonting” av de anklagelser och övergrepp han stod åtalad för.

– Jag har vissa meningsskiljaktigheter med andra människor som inte led under diktaturen. Men där i bödelns rum blev allt väldigt konstigt, på något sätt mystiskt. Förutom att Colonia Dignidad är beläget vid en vacker, underbar plats vid foten av Anderna, kan man känna en atmosfär av något i luften som av spänning, av något ondskefullt som hände där.

Pinochets två tyskar

Om Paul Schäfer var en strategisk allierad till Pinochet, går den nya chilenska presidenten José Antonio Kast i samma spår. Han är son till en före detta nazistisk tysk soldat. Kasts far var också medlem i nazistpartiet och, liksom Schäfer, flydde han från Tyskland och bosatte sig i södra Chile som entreprenör inom konserveringsektorn. Han blev framgångsrik och avlade fram tio barn, och ett av dem är Chiles nya president, José Antonio Kast.

I presidentvalet 2017, då Kast ställde upp, sa han att han var säker på att Pinochet skulle ge ha gett sin röst till honom; ”Jag tror det, att om han hade levt skulle han ha röstat på mig”, svarade Kast efter att ha blivit tillfrågad i Radio Tele 13.

– Det är väldigt sorgligt, väldigt chockerande att höra det. För vi lade ner ett så hårt arbete när vi stred för att ställa Augusto Pinochet Ugarte inför rätta för alla sina brott mot de mänskliga rättigheterna.

– Det gör mig djupt ledsen att han inte dömdes här i Chile. För han ljög och iscensatte hela den där charaden om att han var sjuk när han satt i husarrest i London 1998–2000 på begäran av den spanske advokaten Baltasar Garzon.

Där fick diktatorn regelbundet besök av Margret Thachter som hade cyniska fräckheten att påstå att Pinochet ”hade återfört demokratin till Chile”. Hon tackade honom också för diktatorns stöd till Storbritannien under kriget mot Argentina och Malvinerna. Det bekräftade att Pinochet tjänade de imperialistiska krafterna framför den latinamerikanska folken och integrationen.

 

9 september 1983: Diktatorn firar 10-årsdagen av militärkuppen. FOTO: DICK EMANUELSSON

Kast har kritiserats hårt av människorättsorganisationer och folkrörelsen och redan under de första månaderna har den ena demonstrationen avlöst varandra. Hans ekonomiska chockprogram är en kalkerad kopia av kollegan i Argentina, Javier Mileis nyliberala ekonomiska och sociala program.

Moraliskt dömd

– Men en sak vann vi; Pinochet blev dömd inför världens ögon. Jag är glad att det hände, och att det hände i London. Och det var tack vare advokater, som Baltasar Garzons team och andra, som gjorde detta möjligt.

– Med andra ord, rättvisa existerar på något sätt; förr eller senare kommer sanningen fram. Jag tror att historien upprepar sig, men sanningen kommer alltid fram till slut.

– Vad jag vill säga är, att om vi chilenare inte var kapabla att döma den kriminelle Pinochet i Chile, så hölls åtminstone en rättegång i ett annat land, även om det inte blev ett bindande domslut. Vi hade honom väldigt nära ett åtal i Chile. Men på grund av det chilenska folkets egen försumlighet kom han tillbaka hit och gick fri. Vi vet i alla fall att det finns banker, att det finns bankkonton i andra länder. Vi vet att han var en simpel tjuv, punkt slut.

• Fortsätter kampen i alla fall?

– Ja, kampen fortsätter. Nu har ett tiotal olika människorättsorganisationer, inklusive Föreningen för de Anhöriga till de Frihetsberövade, Försvunna och Avrättade, också utfärdat ett starkt uttalande idag där de fördömer Kast-regeringens beslut.

– Det enda jag kan säga är, att så länge vi lever, så länge jag lever, eller många av våra landsvänner kommer det inte att finnas plats för någon förlåtelse, försoning eller glömska, och ännu mindre straffrihet.

VIDEO:

27 mars 2026, en hyllning till de kvinnor som "försvann" eller avrättades under militärkuppen och de efterföljande åren av militärdiktaturen:

[1] Informe Rettig
https://www.memoriachilena.gob.cl/602/w3-article-94640.html

[2] Movimiento de Izquierda Revolucionaria, MIR
https://www.memoriachilena.gob.cl/602/w3-article-31553.html

[3] Operación Colombo: La prensa que se calló con Pinochet
https://repositorio.flacsoandes.edu.ec/items/2798d85a-a48f-47a0-b0b3-bf28e23399c9

[4] Wikipedia sobre Operación Colombo
https://es.wikipedia.org/wiki/Operación_Colombo

[5] https://es.wikipedia.org/wiki/Ricardo_Troncoso_Muñoz

[6] Plan Nacional de Búsqueda, Verdad y Justicia
https://es.wikipedia.org/wiki/Plan_Nacional_de_Búsqueda,_Verdad_y_Justicia

[7] El Plan Nacional de Búsqueda, site del gobierno chileno que esta afuera función
https://www.derechoshumanos.gob.cl/plan-nacional-de-busqueda/

[8] Comité de Cooperación para la Paz en Chile
https://es.wikipedia.org/wiki/Comité_Pro_Paz

[9] Exclusivo de BBC Mundo: los macabros detalles de Colonia Dignidad que escondían los archivos desclasificados por Alemania
https://www.bbc.com/mundo/noticias-america-latina-36792543

CHILE: Ante la decisión de Kast sobre la Colonia Dignidad “no habrá perdón, ni olvido” [2-3]

Juana González Inostroza, hermana de María Elena, 22 años y Hernán Galo, 25 años, detenidos el 15 de agosto de 1974 en Santiago por DINA. Todo indica que sus restos fueron desenterrados de su fosa en 1978 y tirados del puente del río Perquilauquén por los alemanes nazis de la Colonia Dignidad. El dictador Pinochet había dado la orden: “Operación Retiro de Televisores”, es decir, desenterrar y erradicar físicamente los cuerpos de las víctimas en las fosas en donde habían sido enterrados.

CHILE: Ante la decisión de Kast sobre la Colonia Dignidad “no habrá perdón, ni olvido” [2-3]

POR DICK EMANUELSSON

COLONIA DIGNIDAD / 2026-04-05 / Según el Informe Rettig [1], durante el golpe militar del 11 de septiembre de 1973 se estima que más de 3200 personas murieron o desaparecieron. De ellas, aproximadamente 1469 están oficialmente reconocidas como “desaparecidas”, personas que fueron arrestadas y cuyo destino nunca fue esclarecido por el régimen. Hasta 2023, solo una pequeña parte de los desaparecidos, 307 personas, habían sido encontradas e identificadas.

Los hermanos de Juana González Inostroza, María Elena y Hernán Galo, detenidos el 15 de agosto de 1974 en una casa de seguridad en Santiago junto con otros tres miembros del Movimiento de Izquierda Revolucionaria, MIR [2], son dos casos que, como la gran mayoría de los desaparecidos que nunca se han resuelto.

Pero la pista nos lleva a creer, que terminaron sus vidas en un lugar llamado Colonia Dignidad, un asentamiento fundado 1961 por 126 alemanes, una secta liderada por un exsoldado alemán nazi y además pedófilo.

Él transformó este lugar paradisiaco al pie de los Andes, de 13.000 hectáreas en un centro de detención, tortura y ejecuciones durante los primeros años del golpe militar.

– Hay testimonios que dicen que mis hermanos fueron llevados primero a los centros de detención y tortura como Londres 38, Tres y Cuatro Álamos en Santiago. De ahí fueron trasladados, según información a la estación de policía en el municipio de Parral, cuatro horas al sur de Santiago. De ahí todo indica que fueron llevados a la Colonia Dignidad, solamente a una hora de Parral donde fueron torturados, ejecutados, enterrados y ¡desenterrados como tantas víctimas!

Desenterrados 1978 y lanzados al río

Lo dice Juana, visiblemente conmovida cuando estamos al lado del puente del río Perquilauquén. Hay un pequeño monolito que nos cuenta qué fue lo que pasó ahí. El monolito fue inaugurado el 29 de marzo de 2014, gracias a la Agrupación de Familiares de Detenidos Desaparecidos de Talca y Parral en la 7^a región de Maule.

– El monolito es en memoria y homenaje a las víctimas de Colonia de Dignidad, actualmente llamado Villa Baviera.

En octubre de 1973, quince campesinos, labriegos fueron detenidos y posteriormente asesinados, para luego ser inhumados clandestinamente en antiguos hornos de cal en el pequeño municipio de Lonquén, en la comuna de Isla de Maipo.

El 30 de noviembre de 1978 restos de estos 15 campesinos desaparecidos fue encontrado por un campesino se dirigió a las oficinas de la Vicaría de la Solidaridad de la iglesia católica en Santiago. Denunció que en unos hornos de una mina de cal encontró los restos de cuerpos humanos.

Así se descubrió los crímenes macabros por parte de la dictadura. El dictador mismo dio la orden a todos los regimientos del país: “Operación Retiro de Telivisores”, es decir, desenterrar y erradicar físicamente los cuerpos en las fosas en donde habían sido enterrados por los autores responsables del golpe de estado.

Las víctimas de la dictadura militar fueron mutilados y quemados, convirtiéndolos en cenizas. Y desde aquí, señala Juana hacía al puente, fueron lanzados al río los restos de sus dos hermanos. Por eso fue colocado el monolito al lado del río como homenaje a todas las víctimas que habían sido primero fusiladas, enterradas y después desenterradas en Colonia Dignidad.

Cuatro horas de Santiago de Chile a Parral y de ahí una hora a Colonia Dignidad. [Haz CLICK para formato mayor]

El cambio de nombre, no borrará el historial nefasto de la Colonia Dignidad. FOTO: DICK EMANUELSSON

·        O sea, ¿fueron cremados?

– Sí, una vez mutilados, cremados. . .

– Hay indicios y testimonios de que efectivamente los asesinados de la Operación Colombo/los 119 [3] [4] terminaron, como sus hermanos, sus días aquí en esta Colonia.

Dice Juana, mirando hacía el agua que corre en el río donde los restos de sus dos hermanos un día de 1978, se mezclaron con el agua cristalina que viene desde las majestuosas montañas de los Andes, testigos silenciosos de uno de los crímenes de lesa humanidad más bárbaro que haya conocido Chile.

El nazi y pedófilo

La Colonia Dignidad fue el enclave donde habían llegado unos 126 alemanes el año 1958. Se instalaron allá en esa parte hermosísima de la naturaleza chilena y cerca a la falda de la cordillera de los Andes. El enclave fue bautizado a Colonia Dignidad. Y en 1961, tuvo su personalidad jurídica.

Eso requería que los alemanes tenían que tener una relación estrecha con la población civil. Fue a partir de esa fecha un lugar donde los alemanes empezaron a hacer un tipo de “Labor Social” como salud pública, al servicio a la población, principalmente campesina.

Los alemanes estaban bajo el liderazgo de Paul Shäfer (1921-2010). Fue un ex soldado nazi que durante la segunda guerra mundial se desempeñó específicamente como enfermero. Alcanzó el rango de suboficial en el ejército de Hitler.

 La Colonia Dignidad comenzó sus diferentes actividades, sobre todo en el campo. Invitaron a los pobladores pobres de la región. Le dieron servicio en el hospital. Nacieron muchos niños de las campesinas. Ese servicio fue el requisito que tenía el Estado chileno hacia los alemanes para que justamente tuvieran la personalidad jurídica.

Pero a Paul Shäfer le esperaba más tareas.

Golpe militar el 11 de septiembre 1973

Después del 11 de septiembre de 1973, cuando las fuerzas fascistas chilenas, con los arquitectos de los Estados Unidos en la espalda ejecutaron el golpe de Estado el 11 de septiembre de 1973, la Colonia se convirtió en un centro de detención, tortura y ejecuciones.

Y ahora, ¿Qué es la Colonia Dignidad, abril 2026?

Todo un domingo en el mes de abril de 2026 recorrimos con Juana González por gran parte del área. Nuestro cicerón, lo llamamos “Carlos”, conoció muy bien el terreno, porque era uno de centenares de niños que los fines de semana pasaba este lugar para jugar, dedicarse al deporte, sin saber que el “Lider” era un pedófilo.

Paul Shäfer rodeado por niños. Más de 30 procesos de violación y pedofilia se abrió en los juzgados de Talca. Fueron drogados y abusados y violados por Shäfer.

Por eso nuestro recorrido no es el usual, como de los demás visitantes, que generalmente visitan el restaurante, escuchan la orquesta de los colonos alemanes y su música típica alemana, compran dulces, panes o medicina natural y hierba que los colonos ofrecen.

El recorrido por la zona en vehículo les llama la atención a unos de los colonos alemanes y varias veces nos topamos con ellos en moto o en carro. Son curiosos y paran y saludan. Pero nada más que registran nuestra ruta.

VIDEO:
El supuesto “túnel de tortura” donde las víctimas eran llevadas, interrogadas, torturadas y ejecutadas:

https://vimeo.com/1193093494

El túnel de la tortura

En uno de los galpones vemos una entrada en el cemento del piso que puede ser uno de los túneles donde los detenidos fueron llevados para ser interrogados, torturados y ejecutados. Los testimonios de esos sucesos son bestiales.

De las 13,000 hectáreas, el saliente presidente Gabriel Boric, tomó la decisión el año pasado de decretar siete lugares equivalentes de 114 hectáreas como lugares de memoria. Pero el nuevo presidente, de extrema derecha y además hijo también de un soldade nazi alemán, dice que cuesta mucho dinero y su decisión es revocar la decisión de Boric.

Con estos antecedentes fuimos a la Colonia Dignidad con nuestro cicerón junto con Juana González. Leer sobre la Colonia Dignidad en la prensa, no es lo mismo como entrar a ese enclave, sobre todo para Juana.

[Gráfico: BBC]

Una de las supuestas fosas de las victimas.

·        ¿Qué piensas sobre el recorrido que hemos hecho?

–  Fue una experiencia muy especial. Porque tuvimos la posibilidad de entrar en la Colonia Dignidad, estuvimos en algunos sitios muy especiales, por ejemplo, donde dormía Paul Schäfer, el sillón y la cama donde hacía su fechoría con niños de la Colonia, tanto alemanes como chilenos.

Un pequeño museo

– Aparte de eso nos condujeron a un lugar donde hay un galpón, donde supuestamente ahí almacenaban las papas para el invierno. Dentro de ese galpón funciona un pequeño museo sobre el trabajo que esta gente hacía. En otro galpón pudimos ver que abajo tienen un subterráneo, y supuestamente era ahí donde hicieron mucho daño a los prisioneros. Fueron torturas sistemáticas y terribles, y terminando con ellos en otro lugar dentro de la misma Colonia.

– Se sospecha, porque hay información de algunas personas que lograron salir con vida de ahí, que dicen que en tal y tal parte fueron enterrados y desenterrados para después ser botados o tirados desde el puente del río Perquilauquén las cenizas o huesos. No creo que los cuerpos estaban intactos, porque los desintegraron con cal.

– Incluso fue confirmado por gente de ellos (los alemanes) mismos que en estos días fueron juzgados y sentenciados a solo seis años de cárcel.

El caso de Ricardo Troncoso

– Aparte de eso, hay muchos indicios de que mis hermanos terminaron sus días ahí, no solamente ellos, sino que muchos otros. Como es el caso de Ricardo Troncoso [5]. Fue un compañero que cayó en Santiago junto con mis hermanos y dos personas más el 15 de agosto del 74´. Las listas de las víctimas de “Operación Colombo” aparecieron en julio de 1975. Como tú mencionaste fue un montaje, un montaje mediático por un día que hizo la dictadura militar.

VIDEO:

Entrevista con Myrna Teresa Troncoso,
hermana de Ricardo Troncoso
https://vimeo.com/1182462094

 

El nuevo ministro de Justicia,
defensor del dictador

– Ahora pasan muchas cosas en Chile. A propósito de Colonia Dignidad, el nuevo gobierno que tenemos presenta el nuevo ministro de justicia [Fernando Rabat], que es el mismo abogado y representante legal del dictador en el juicio contra Pinochet y su implicación en el caso de Operación Colombo.

Desintegrando al Plan de Búsqueda

– No es raro, que justamente hoy en día al Plan de Búsqueda [6], que buscaba los restos de las víctimas en la Colonia Dignidad se les desintegre totalmente [7]. Ahí hay abogados de Derechos Humanos que se conocieron justamente con este tipo [Rabat] en los tribunales de justicia, cariando él, defendiendo a los militares y los abogados de DDHH defendiendo a los prisioneros políticos y más que nada en la Operación Colombo.

– Es triste, porque es como un torbellino de preguntas, de cosas que se quedaron a medias, es muy terrible como familiar, como familiares, no solamente el mío, sino que de muchas otras personas que estén en esta situación. Estamos más o menos muy cerca de saber la verdad qué pasó con nuestros familiares, y ahora no pasa nada, o está todo en limbo, no sabemos, es muy triste.

El nuevo gobierno de extrema derecha no solamente ha despedido la directora del Plan de Búsqueda, Magdalena Gárez, sino la página del órgano ha sido borrada por el gobierno de Antonio Kast.

– Volviendo atrás, la persona que yo mencionaba que cayó junto con mi hermano, es Ricardo Troncoso Muñoz. Él era profesor de Talca, su hermana es, y ha sido muchos años la presidenta de la Agrupación de Familiares de Detenidos Desaparecidos de Talca. En muchas ocasiones fuimos hasta la Colonia de Dignidad, Villa Baviera, como se llama ahora, a protestar y a tratar de hacer y saber algo que pasaba con nuestros familiares.

·        ¿Pero no les dejaron entrar?

– No.

Reja electrificada y con vigilancia

Es más. En el pequeño museo-bodega hay un letrero que describe la época cuando la Colonia Dignidad estaba herméticamente cerrada que dice; “¡ADVERTENCIA!, Usted se encuentra en un recinto particular. ¡Váyanse de inmediato del predio cercado! ¡De lo contrario, la policía se preocupará de Usted”!

En otras palabras, era una advertencia de ser objetivo militar si alguien entrara al territorio de la Colonia. Además, la reja estaba electrificada. Los vigilantes tenían dos torres, uno quedó (al lado del hotel), pero han sacado la otra torre.

– Tenía todo un sistema de vigilancia increíble. Porque tú ves troncos de árboles, y entre medio de estos tenía insertados cables para grabar, mirar, micrófonos.

Juana González en el pequeño museo. En su espalda están los afiches que advertían cualquier persona que tenía la intención de ingresar a la Colonia Dignidad.
FOTO: DICK EMANUELSSON

Una de las dos torres de vigilancia que queda.

El papel del Comité Propaz

– Ricardo Troncoso fue uno de los dirigentes del MIR de Chillán, muy conocido. Pero a cambio de mis hermanos, él ni siquiera aparece en las listas como víctima del “Caso de los 119”. Hay muchos más detenidos desaparecidos. Porque en el caso de él, la familia no supo en el momento, como para entablar la demanda o la presunta desgracia. Como el caso de él, hay muchos, muchos, muchos chilenos más.

·        De pura casualidad, a través de tu mamá se conoció su caso. . .

– Fue una casualidad que se encontrara en el Comité Propaz. La madre de Ricardo andaba buscando a su hijo y se encontraron (las dos madres) en el Comité Pro Paz [8]. La iglesia católica fue un gran alero para las agrupaciones familiares, tanto detenidos, desaparecidos como ejecutados políticos.

– Era ahí el lugar donde nos encontrábamos, y desde ahí empezaron las asociaciones, las agrupaciones de familiares. Como te digo, la iglesia católica fue un alero muy grande para los familiares en esos años, sí.

– A esta altura, los más de 50 años de búsqueda, y que haya un negacionismo tan terrible de parte de nuestros propios compatriotas chilenos, que da asco realmente.

– A mí me avergüenza muchas veces ser chilena, y estar en esta época, a esta altura. Mi papá murió, mi hermano murió, mi otra hermana también, quedo yo y una hermana que tiene problemas muy graves de enfermedad, producto de toda esta indolencia a nivel nacional, ¡es mucho!

Los fascistas de “Patria y Libertad”

·        ¿Cuándo se supo más o menos que la Colonia Dignidad era un centro de tortura donde fueron trasladados y fusilados los prisioneros políticos?

– Esto viene de antes del año 70´. Ya tenían ahí, en ese momento sospechas que venía de la ultraderecha de Patria y Libertad. Hicieron maniobras de entrenamiento [militar] en la Colonia Dignidad, adentro. Se sabe muy bien de eso, de políticos como senadores de la derecha que venían continuamente acá. Porque acá, en este sector, que queda muy cerca [del municipio de] Parral, hay mucha gente que conocía muy de cerca el trabajo que hacían ellos. También se escuchaban en la noche. . . , se presume muchas otras cosas, porque era un centro de tortura que hicieron ahí desde el año 73´.

Roberto Thieme, líder del movimiento fascista Frente Nacionalista Patria y Libertad, reconoce que se utilizó la logística de la Colonia Dignidad en el golpe militar 1973. Además, salió desde la CD para trasladarse a Argentina y ahí montar un campamento paramilitar para formar su comandos.

– Todo el sector acá lo sabe. Eso no se puede tapar el sol con un dedo, porque se sabe, hay muchos, muchos indicios, y como les digo, también hay gente que sobrevivieron a esto, y se sabe que Augusto Pinochet fue uno de los primeros que vino el año 74´ aquí.

Protección de altas esferas chilenas

– Inclusive estuvimos en ese local en la Colonia Dignidad donde había diferentes figuras [presidentes] de diferentes épocas de la historia de Chile. Esa gente llegó ahí a partir del año 61´. Sí, todos los gobernantes pasaron acá. El señor Pinochet, por supuesto, vino muchas veces.

– Yo pienso que todos aquellos que representan estas políticas están tratando de tapar, de no investigar sobre las cuentas bancarias, porque son ocultas. Porque muchas de esas cuentas vinieron a aportar a la Colonia Dignidad. “Porque él que nada hace, nada teme”. ¿Por qué no destapan eso, por qué no lo hacen e investigan para dónde van los fondos que ellos recaudan?

En un extenso documento publicado por la BBC en español [9], cuyos reporteros habían tenido acceso a los documentos que Alemania había desclasificado en 2016, les impresionaron tres cosas:

·        Primero; La Colonia Dignidad tenía una inmensa cantidad de recursos económicos, y no solamente que se producía a través del trabajo en el campo, sino también venía de Alemania.

·        Segundo, el gran arsenal que tenía también de armas. Un ex militar chileno decía en su testimonio que ellos tenían mejor armamento que el mismo ejército chileno que vio una vez en la Colonia que además poseía una pista de aterrizaje.

·        y el tercero, la protección que le daba el estado chileno y las élites políticas chilenas a la Colonia Dignidad.

·        Es decir, los políticos chilenos en realidad fueron los protectores de esta Colonia, un complejo de 13,000 hectáreas herméticamente cerrado, donde prácticamente nadie desde afuera tenía acceso.

·        El año 2017 ya se había fugado Paul Schäfer. Había sido denunciado en 30 diferentes casos de pedofilia por el juzgado allá en la ciudad de Talca.

Niños alemanes que llegaron 1958 a la Colonia Dignidad. Fueron separados, no solamente de sus padres sino también entre niña y niño. Muchos fueron abusados sexualmente por el pedófilo.

Dos alemanes y un Pinochet

– Cuando entramos al dormitorio de Paul Schäfer en Colonia Dignidad, se veía que los vidrios, que son totalmente blindados, tienen fisuras, están quebrados. Es difícil de describirlo porque. . . , quizás yo como familiar tengo quizás diferencias con otras personas que no han sufrido lo que fue la dictadura. Pero es toda una cosa mística, muy extraña todo eso allá. Aparte de ser un lugar hermoso, precioso, precordillerano, se respira un ambiente de algo, de tensión, de algo siniestro que ha pasado.

El nuevo gobierno del presidente chileno, José Antonio Kast, también es hijo de un soldado alemán nazi como fue Paul Schäfer El padre de Kast era miembro del partido nazi y se fugó, como Schäfer de Alemania y se estableció en el sur de Chile como un empresario en latas de salchichas. Fue exitoso, tuvo 10 hijos y uno de ellos es el actual presidente de Chile, José Antonio Kast.

·        En las elecciones pasadas 2017, dijo que estaba seguro que Pinochet daría su voto a él, es decir a Kast; “Yo creo que sí, que votaría por mí, si estuviera vivo yo creo que sí”, respondió Kast tras ser consultado en Radio Tele 13.

– Es muy triste, es muy impactante escuchar eso. Porque ha sido una lucha tan grande para juzgar a Augusto Pinochet Ugarte. Me da pena y una gran tristeza que no fue condenado acá, en Chile, porque él mintió e hizo todo ese teatro.

El dictador celebra el 10 aniversario del golpe de estado, el 9 de septiembre de 1983. FOTO: DICK EMANUELSSON

El nuevo presidente chileno ha sido duramente criticado por los órganos de DDHH y el movimiento popular.

Fue condenado moralmente

– Pero por una cosa sí se ha ganado, y fue condenado cuando se hizo un juicio para él a nivel internacional. Yo estoy feliz que eso haya pasado y haya sucedido en Londres. Y gracias a los abogados, como el equipo de Baltasar Garzón y otros, es que se pudo hacer eso.

– O sea, la justicia de alguna manera existe, tarde o temprano va a tener que saberse la verdad. Yo pienso que la historia se repite, pero también se sabe la verdad al final.

– Yo lo único que digo, si nosotros aquí los chilenos no fuimos capaces de condenar al criminal de Pinochet, por lo menos se hizo un juicio en otro, aunque no llegó a él, lo tuvimos muy cerca en la banca de los acusados. Pero por la negligencia de los propios chilenos, se vino para acá. Todos sabemos igual, que hay bancos, que hay cuentas bancarias en otros países. Sabemos que fue un ladrón y punto. Y su hijo también.

·       ¿En todo caso la lucha sigue?

– Si, la lucha sigue. Ahora unas diez diferentes organizaciones de los derechos humanos, entre ellos la Agrupación de Los Familiares Detenidos, Desaparecidos y Ejecutados, también han hecho una fuerte declaración que salió hoy sobre esto que reprueba totalmente la decisión por parte del gobierno nacional.

– Lo único es decir que mientras se viva, mientras yo viva, o muchos de los nuestros también, no habrá perdón ni olvido, y menos impunidad.

[1] Informe Rettig
https://www.memoriachilena.gob.cl/602/w3-article-94640.html

[2] Movimiento de Izquierda Revolucionaria, MIR
https://www.memoriachilena.gob.cl/602/w3-article-31553.html

[3] Operación Colombo: La prensa que se calló con Pinochet
https://repositorio.flacsoandes.edu.ec/items/2798d85a-a48f-47a0-b0b3-bf28e23399c9

[4] Wikipedia sobre Operación Colombo
https://es.wikipedia.org/wiki/Operación_Colombo

[5] https://es.wikipedia.org/wiki/Ricardo_Troncoso_Muñoz

[6] Plan Nacional de Búsqueda, Verdad y Justicia
https://es.wikipedia.org/wiki/Plan_Nacional_de_Búsqueda,_Verdad_y_Justicia

[7] El Plan Nacional de Búsqueda, site del gobierno chileno que esta afuera función
https://www.derechoshumanos.gob.cl/plan-nacional-de-busqueda/

[8] Comité de Cooperación para la Paz en Chile
https://es.wikipedia.org/wiki/Comité_Pro_Paz

[9] Exclusivo de BBC Mundo: los macabros detalles de Colonia Dignidad que escondían los archivos desclasificados por Alemania
https://www.bbc.com/mundo/noticias-america-latina-36792543