 |
| Hatet mot militärdiktaturens författning från 1980, som utgör grundbulten för den gigantiska privatisering och ekonomiska koncentration av ekonomi och demokrati i Chile som just nu uttrycks av miljoner chilenare över hela landet, måste ersättas av utlysande av val av ledamöter till en författningsskrivande församling med målet att utarbeta en ny grundlag som folket får ta ställning till. |
CHILE
och dagens kamp på gatorna för en ny författning
”Författning och Makt är inte samma sak”
Av Dick Emanuelsson
Över
hela Chile kräver miljoner chilenare en ny författning som ska demokratisera
samhällslivets alla områden.
Video / intervju (på spanska, använd Youtubes översättningsapp) med Carlos Arrue, grundlagsexpert:
– Författning och Makt är inte samma
sak. Den nya författningen i Chile måste uppfylla två saker: Förbättra
fördelningen av makten och förbättra fördelningen av landets rikedomar. I Chile
finns en stor koncentration av rikedomar, inkomster och makt. Om den nya
författningen lyckas skapa mekanismer som tillåter att bättre distribuera
rikedomar och makt, demokratiserar det också landet.
Det var den 4 mars 2016 när vi intervjuade CARLOS ARRUE, författningsexpert på kommunistpartiet och juridisk
rådgivare för partiets sex parlamentsledamöter.
Han var nio år när Pinochets
författning trumfades igenom 1980. Hans politiska bana går som så många andra
via den livaktiga studentrörelsen (FECH) där han var kassör på det största
universitetet i Chile.
Landet är kanske det mest privatiserade
av landet alla på den amerikanska kontinenten. Chiles förbundskapten i fotboll postade
ett Twitter där han satiriskt frågade vad som återstår att privatisera.
Mänskliga rättigheter som vatten,
utbildning och sjukvård har förvandlats till en kommersiell vara mellan ”brukare
och utförare”. I slutändan är det en aktieägare som registrerar bokförda vinster.
Den 21 augusti 2016 demonstrerade enligt
organisatörerna 1,5 miljoner chilenare mot det nuvarande pensionssystemet, AFP.
Arbetare, pensionärer, familjer, yrkesarbetare, ungdomar, kvinnor som bokstavligen
ropade ut sitt förakt mot en person; José
Piñera.
Han är den president Sebastian Piñeras äldre
bror och betraktas som författningens
ideologiske Gudfader. Pinochet utnämnde honom 1978 till arbetsmarknadsminister
med ansvar för pensioner. Piñera blev arkitekten
bakom det förhatliga AFP-systemet.
– Författningen från 1980 begränsar
statens roll. Staten kan bara utveckla ekonomiska aktiviteter när en lag
beslutas med kvalificerad majoritet. Om staten vill bilda ett försäkringsbolag
stöter den på patrull. Om staten vill skapa ett energibolag, samma sak. Det är
det privata näringslivet som har det ekonomiska initiativet. Om en privatperson
vill starta ett företag går personen i fråga bara till en Notarius Publicus där
han fyller i respektive blankett och så är det klart för att inleda verksamhet
i vad som helst.
Den
omfattande intervjun nedan med CARLOS ARRUE gjordes för tre och ett
halvt år innan den ”Latinamerikansk Asiatiska Ekonomiska Tigern” blev dödligt sårad i de nu pågående
klasstriderna över hela Chile. Det är vi eller dom, den Nyliberala Modellens överlevnad eller vår
överlevnad. I krig finns det bara en vinnare.
 |
| Carlos Arrue, författningsexpert och författare till studiepaketet i Chile om ett nytt författningsförslag. FOTO: MIRIAM HUEZO. |
Chiles kamp för en demokratisk grundlag
Det
politiska föraktet mot de styrande i Chile uttrycks i ett växande valskolk. Vänstern
anser att det är ett av flera yttryck för den författning som militärdiktaturen
påtvingade folket 1980. Den nyliberala modellen institutionaliserades och har
privatiserat i stort sett allt. Dick Emanuelsson har träffat Carlos Arrue som
berättar om dagens kamp för en Folket Författning som inte helgonförklarar det
privata kapitalet utan ser till folkets rättigheter.
SANTIAGO
de CHILE / 2016-03-04 / Det
var den 8 mars, 1980 och på gatorna i Santiago dök de upp. De var cirka 5000
kvinnor som hade hörsammat uppmaningen från det förbjudna underjordiska kommunistpartiets
kvinnoorganisation om att delta i den första offentliga utmaningen mot
militärdiktaturen. Chile hade upplevt nära sju år av kyrkogårdslugn sedan
militärkuppen den 11 september 1973. Jag kunde själv konstatera ”stillheten” under
mitt besök i februari månad 1980. På militärdiktaturens neonskyltar på
offentliga platser stod det; ”Chile går framåt i lugn och fred”.
Men den 8 mars 1980 hände det som inte
skulle få hända i detta ”Lugna Chile”; ”Moskvas kvinnliga agenter”, som
diktaturens språkrör karaktäriserade dessa modiga och politiskt medvetna
kvinnor, backade inte utan konfronterade de militariserade karabinjära
styrkorna när de attackerade kvinnorna. Ett hundratal av dessa greps. På
polisstationerna eller den hemliga politiska polisen CNI:s högkvarter utsattes
många för tortyr och förnedrande behandling.
DET
VAR I DETTA STATSTERRORISTISKA
politiska klimat som diktaturen ville skapa en ”Demokrati med Auktoritet”.
Tiden från den 11 september 1973 och fram till den 11 september 1980 hade
militärjuntan regerat med de militära dekret. Militärdekretens fysiska och
synliga sida utgjordes i form av massförsvinnanden, mord och tortyr av många av
de 700.000 chilenare som greps och anklagades för att vara anhängare till den
förra vänsterregeringen.
Statskuppens andra ansikte, den
ekonomiska modell som påtvingades det chilenska folket, intensifierades efter
folkomröstningen 1980 av diktaturens förslag på ny författning. Den teoretiska
inspirationen för modellen stod USA-ekonomen Milton Friedman och hans Chicago Boys för.
De senare var tre chilenare som hade
studerat under Friedmans överinseende i Chicago och som återvände till militärdiktaturens
Chile. Där rådde djup ekonomisk kris och inflationen uppgick 1975 till
746,2 %. För att övertyga Pinochet om Friedmans chockterapi anordnades ett
möte mellan USA-ekonomen och diktatorn den 21 april 1975.
 |
| Diktatorn general Augusto Pinochet och hans ekonomiska "konsult", Milton Friedman som fick grönt ljus att använda Chile, under bajonetternas överinseende, som sitt eget nyliberala laboratorium. |
 |
| Milton Friedmans Chicago Boys, som förvandlade Chile till det klassamhälle som nu sprängs i alla sina sömmar. |
FÖR
ATT VÄCKA LIV I “PATIENTEN” som
Friedman kallade Chile, fanns inget annat alternativ än att minska de
offentliga utgifterna med 20 procent, avskeda 30 procent av de
offentlighetsanställda, höja momsen, privatisera och sälja ut de statliga
företagen samt eliminera Sparkassa- och Krediter för bostäder och hus. Chicagobröderna
togs in i regeringen för att ha översikt och leda chockterapin. Jorge Cauas blev finansminister, Sergio de Castro blev ekonomiminister
och Pablo Barahona blev
centralbanksdirektör, lojala till sin ekonomiska guru i Chicago.
Friedman fick Sveriges Riksbanks pris i
ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1976 i Stockholms Konserthus. Det var
ett skammens pris, så som det uttrycktes av en ung man som protesterade mot
Pinochetdiktaturens ekonomiske instruktör. Kungen och noblessen bleknade inför
protesten men den unge mannen blev en hjälte hos folket, både i Sverige som i
Chile.
För Chile blev ett nyliberalt experimentfält
med bajonetterna som garant mot alla protester. Alla sociala och ekonomiska
rättigheter som folket hade erövrat under ett sekel av klasskamp slogs sönder i
den nya fascistiska konstitutionen. Snart fick den efterföljare av Margret
Thachter i Storbritannien, även kallad ”Järnladyn” och president Ronald Reagan
i USA. Överallt raserades arbetarnas rättigheter.
 |
| Jose Piñera, bror till Chiles nuvarande president Sebastian Piñera betraktas som författningens ideologiske Gudfader, en författning som infördes av militärdiktaturen 1980 i en folkomröstning mellan pest och kolera. Det handlade om diktaturens författning eller fortsatt regerenade med militära dekret. Pinochet utnämnde honom 1978 till arbetsmarknadsminister med ansvar för pensioner. Piñera blev arkitekten bakom det förhatliga AFP-systemet. På bilden Pinochet och militärjuntan 11 september 1983. |
En
”Latinamerikansk Asiatisk Ekonomisk Tiger”?
Vad har hänt med det land som utpekades
som den globala nyliberalismens pionjär? Eller som de euforiska
ekonomireportrarna på olika näringslivsmedier i världen döpte till en ”Latinamerikansk Asiatisk Ekonomisk Tiger”?
Den 21 augusti 2016 genomfördes en jättedemonstration
på Santiagos gator. Men denna gång var det inte 5000 modiga kvinnor utan mer än
en miljon förbittrade chilenare som gav regeringen Michel Bachelet rådet att
avskaffa en av Pinochetförfattningens grundbultar; det privatiserade
pensionssystemet.
Enligt organisatörerna demonstrerade 1,5
miljoner chilenare. Arbetare, pensionärer, familjer, yrkesarbetare, ungdomar,
kvinnor som bokstavligen ropade ut sitt förakt mot en person; José Piñera.
Han är den president Sebastian Piñeras (2010-2014,
omvald 2018-2022) äldre bror och betraktas som författningens ideologiske
Gudfader. Pinochet utnämnde honom 1978 till arbetsmarknadsminister med ansvar
för pensioner. Piñera blev arkitekten bakom det förhatliga AFP-systemet.
 |
| "La José Piñera beslag på pensionsfonderna", frågar texten. Det är den nuvarande presidents bror och militärdiktaturens "Ideologiske Gudfader" som utarbetade diktaturens författning 1980 och dagens hatade pensionssystem. |
ENLIGT
WIKIPEDIA HAR Jose
Piñera kallats för ”den mest betydelsefulla banbrytaren i världen för en
privatisering av de statliga pensionssystemen”. Han har en doktorand i ekonomi
på Harvarduniversitetet och är för närvarande ordförande för det Internationella Centret för Reformer av
Pensioner. I klartext delas det ut rekommendationer till hur regeringarna
ska ta över och privatisera de lukrativa pensionsfonderna. Han är också medlem
i Rådet för Rådgivning för
Utbildningsinitiativet i Central- och Östeuropa, som är ett nytt
experimentfält för de nyliberala ekonomerna.
Den 8 augusti 1980 hade militärjuntan
ett utarbetat förslag till ny författning. Den 11 september, årsdagen för den
blodiga militärkuppen 1973 fick det chilenska folket ett erbjudande av Pinochet
i vad han kallade för en folkomröstning: ”Godkänn
den nya författningen eller lev vidare med de militära dekreten från 11
september 1973”, var budskapet. På kvällen den 11 september 1980
konstaterade Pinochet nöjt att 67,6 procent mot 30,17 procent av folket hade
sagt ja till författningsförslaget:
– I dag har Chiles folk visat sin
önskan att fortsätta med militärregeringen (vid makten), påstod diktatorn.
Men det var ett val var mellan pest och
kolera, som kommunistpartiet kommenterade den absurda folkomröstningen och
uppmanade folket att delta i ”la Rebelion
Popular”, ett folkligt uppror för att störta militärjuntan från makten med
alla medel.
 |
| Valet mellan pest och kolera, mellan fortsatta militärdekret eller diktaturens författning, utarbetad av brodern till nuvarande president i Chile. På bilden röstar general Pinochet i "folkomröstningen" 1980. |
I
ETT KONTOR PÅ 6:e VÅNINGEN i
centrala Santiago arbetar CARLOS ARRUE,
författningsexpert på kommunistpartiet och juridisk rådgivare för partiets sex parlamentsledamöter.
Han var nio år när Pinochets författning trumfades igenom. Hans politiska bana
går som så många andra via den livaktiga studentrörelsen (FECH) där han var
kassör på det största universitetet i Chile.
Nu (tänk på att intervjun gjordes 4 mars
2016, under Bachelets mandatperiod) arbetar han med att för Bachelets
regeringskansli utarbeta ett studiepaket i det som ska bli en landsomfattande
studieverksamhet under hela 2016 och som ska krönas med ett nytt förslag till
författning under andra hälften av 2017 (presenterades i 6 mars 2018, några
dagar innan Bachelet överlämnade makten till. . . . Sebastian Piñera!).
Hela folket ska delta i att utarbeta en
ny författning, har Bachelet sagt. Den ska ersätta det lappverk som återstår av
författningen från militärregimens dagar. Regeringsministern Nicolás Eyzaguirre
sa när författningsprojektet presenterades:
– Vi vill åtminstone att känslan och
intuitionen för vilket slags land vi vill skapa ska komma från folket. För oss är det viktigaste att medborgarna
engagerar sig. Det här (projektet) kommer inte uppifrån och ner, det ska komma
nerifrån och upp.
Suveräniteten ska utgå från Nationen eller
Folket?
Det är riktmärket för Arrue när han reser
regelbundet över det 500 mil avlånga landet. Han fyller stora aulor till sista
plats där studievägledare rekryteras och utbildas. Hittills har 1700
studieledare registrerats. Intresset är mycket stort, säger han när Flamman
slår sig ned på det enkla kontoret.
Han menar att författningen från 1980
saknar legitimitet av flera principiella politiska motiv:
– Ta frågan om suveräniteten.
Författningen från 1980 utgår från Nationen och inte från Folket. Författningen
definierade Nationen från dem som ”förkroppsligar traditionerna av fosterlandet”.
I den definitionen exkluderas ursprungsbefolkningen, för de utgör inte delar av
Nationen.
Effekten av att Författningen inte
utgår från Folket har också sina konsekvenser i synen på demokratin. Chile ses
som en ”Demokratisk Republik”, inte en ”representativ demokrati”, som den förra
författningen innan 1980 definierade Chile, säger Arrue.
 |
| Militärregimens Grundlag 1980. |
JOSE
PIÑERAS INFLYTANDE PÅ FÖRFATTNINGENS ekonomiska
karaktär 1980 hade som ett avgörande mål att begränsa Statens roll i ekonomin. Exemplet
Chile bekräftar att varje författning är en spegelbild av de sociala klassernas
styrka och förhållande och syn på politikens innehåll, menar Arrue.
Störtandet av vänsterregeringen Unidad
Popular, som leddes av socialisten Salvador Allende, nationaliserade Chiles
främsta naturresurs, kopparn och tog över för samhället strategiska uppgifter
som telefon- och kommunikationsnätet. På landsbygden inleddes en jordreform och
i städerna genomfördes stora och viktiga allmänna sociala satsningar. På
utbildningens och hälsovårdens område fick staten en central uppgift för att
värna dessa mänskliga rättigheter för folket.
DESSA
ANTIKAPITALISTISKA och antiimperialistiska djupgående reformer väckte raseri inom den egna
borgarklassen. Men också i Vita Huset. Planeringen för att genomföra en
statskupp redan innan Allende hade installerats på presidentposten
materialiserades via CIA, Henry Kissinger, utrikespolitisk rådgivare till
president Richard Nixon i samarbete med topparna inom den ekonomiska och
politiska eliten i Chile.
– Det är ingen tillfällighet att
författningen är en spegelbild av Milton Friedmans ekonomiska teorier, säger
Arrue. Den var en överlagd politisk operation som helgonförklarades i
författningen (1980) men som redan 1976-77 hade börjat att experimenteras.
– En av de första åtgärderna var
införandet av den nya arbetsmarknadslagstiftningen. Ett annat beslut handlade
om förändring av penningpolitiken. Centralbanken gavs ”autonomi” och fick
karaktären av en ”teknisk bank” när vi samtidigt vet, att de ekonomiska
besluten i allra högsta grad är politiska. I det nyliberala Chile finns det
inga tekniska utan politiska beslut. Författningen 1980 legitimerade den
förändring i synen på ekonomin som ägde rum efter statskuppen den 11 september
1973.
 |
| Militärkupp den 11 september 1973. Här lades grunden för det nyliberala laboratorium där Milton Friedman arbetade fram den Nyliberala Modellen som senare har stått som modell för resten av den kapitalistiska världen i varierande grad. |
CHILE
ANSES VARA ETT AV de mest privatiserade länderna i
världen. Folket är oroligt för framtiden och därför var miljonen chilenare ute
på gatorna den 21 augusti (2016) för att protestera mot AFP-pensionen. Sedan
2010 har flera miljoner studenter varit ute på gatorna för att kräva ett stopp
för de kapitalistiska utbildningsföretag som anser att den fria marknaden står
över den mänskliga rättigheten till en gratis och allmän utbildning. Exakt
samma förhållanden råder inom hälsovården.
Det är en klar spegelbild av konsekvenserna
av tillämpandet av författningen från 1980, understryker Carlos Arrue. För ett
ögonblick tittar han ut på det dimmiga Santiago där bomberna fälldes över
presidentpalatset den grådisiga morgonen den 11 september 1973, bara ett par
kvarter från där vi sitter nu.
– Författningen från 1980 begränsar
statens roll. Staten kan bara utveckla ekonomiska aktiviteter när en lag
beslutas med kvalificerad majoritet. Om staten vill bilda ett försäkringsbolag
stöter den på patrull. Om staten vill skapa ett energibolag, samma sak. Det är
det privata näringslivet som har det ekonomiska initiativet. Om en privatperson
vill starta ett företag går personen bara till en Notarius Publicus där han
fyller i respektive blankett och så är det klart för att inleda verksamhet i
vad som helst.
MEN
FÖR STATEN MÅSTE DET gå via
en lag och med kvalificerad majoritet i Kongressen. Och för att försvåra
statlig verksamhet än mer, men även begränsa vänsterns politiska inflytande
skrevs det i maj 1988 in en binomial lag som gav militärregeringen automatiskt
ett antal senatorer i kongressen. Militärregimen överraskades 1989 med att
förlora en folkomröstning där folket förkastade juntans förslag om att
fortsätta vid makten.
Men för att den politiska Pinochetvänliga
högern och militären skulle fortsätta ha politisk kontroll, garanterades
militären platser i kongressen. Samtidigt inrättades ett valkretssystem som
gynnade de valkretsar där högern är historiskt stark. Förra året upphävdes den
binomiala lagen.
I
DE KONFERENSER OCH studiesammankomster
som pågår för fullt över hela Chile just nu, handlar det om att höra folket,
dra in dem i arbetet för en ny författning och där människorna ska ge sina
synpunkter och förslag. Som till exempel på statens roll eller ekonomin, säger Arrue.
– Denna process avslutas med att
fastställa ”Grunden för en Ny Konstitution”. I slutet av 2016 kommer
presidenten att lägga fram ett lagförslag till kongressen som handlar om ett
nytt kapitel i författningen som bestämmer vägen för hur en ny författning ska
utarbetas. Om kongressen bifaller förslaget förblir allt som ett slags
”Standby” tills 2018. Då ska den nya kongressen installeras som valts 2017 enligt
det nya proportionerliga valsystemet och inte det binomiala vilket gör kongressen
mer legitim och representativ än nuvarande. Kongressen ska bestämma mekanismen
som ska användas för att skapa en ny författning som i slutändan ska läggas
fram till folket i en folkomröstning.
DET
CHILENSKA KOMMUNISTPARTIET och
en stor del av vänstern menar att det bör vara folket som i en folkomröstning
bestämmer tillvägagångssättet för utarbetandet av ny författning. Om det ska
vara den sittande kongressen som ska utarbeta författningen eller om val av
deputerade till en ny författningsskrivande församling ska utlysas och väljas
som i sin tur utarbetar författningsförslaget. Det ska sedan avgöras i en
folkomröstning.
– Författning och Makt är inte samma
sak. Den nya författningen i Chile måste uppfylla två saker: Förbättra
fördelningen av makten och förbättra fördelningen av landets rikedomar. I Chile
finns en stor koncentration av rikedomar, inkomster och makt. Om den nya
författningen lyckas skapa mekanismer som tillåter att bättre distribuera
rikedomar och makt, demokratiserar det också landet. Den (den nya författningen)
löser inte alla problem men den underlättar för att avsluta det nyliberala
kapitlet i Chile som författningen 1980 inledde och legitimerade.
Vem representerar grundlagen?
All offentlig makt i Sverige utgår från folket och
riksdagen är folkets främsta företrädare, står det i den svenska
regeringsformen, en av fyra grundlagar. Dessa
står över alla andra lagar. Med det menas att innehållet i våra övriga lagar
aldrig får strida mot vad som står i grundlagarna, enligt riksdagens webbsida.
Men
sedan det svenska medlemskapet står EU-lagen inte bara över svensk lag utan
också över svenska grundlagar. Hamnar en svensk grundlagsparagraf i konflikt
med EU-lagen, är det den senare som gäller.
Och
det är inte få lagar. Åttio procent av de lagar som numera stiftas har sitt
upphov i EU. Riksdagen har bara att expediera redan fattade beslut. Bara om
Sverige lämnar EU kan vår grundlag återigen vara högsta instans.
Precis
som i Chile under Pinochets författning har den svenska riksbanken gjorts
oberoende. Ett antal bankdirektörer har oinskränkt makt över penningpolitiken.
Exemplen
Venezuela, Bolivia och Ecuador
Venezuela:
Ett år efter att Hugo Chavez Frias vann
presidentmakten röstade folket i en folkomröstning den 15 december 1999 om det
nya författningsförslaget. När han svor presidenteden den 2 februari 1999 sa
han följande:
”Jag
svär över denna döende författning, jag svär inför Gud, jag svär framför
fosterlandet, jag svär framför mitt folk, jag svär inför denna döende
konstitution att jag kommer att driva igenom de demokratiska nödvändiga
förvandlingarna som krävs för att den nya Republiken ska ha en Författning
adekvat för den nya tiden. Jag svär”.
Ett av Chavez´ första beslut var att utlysa val av
deputerade till en församling som skulle utarbeta en ny författning. Denna
ställdes på prov den 15 december samma år. Det nya författningsförslaget fick
71,78 % av rösterna. Det blev den första författningen som erkände ursprungsbefolkningarnas
rättigheter där deras respektive språk erkändes som det officiella språket för
dessa folk. Inte bara språket erkändes, även rätten över sina territorier
skrevs in i författningen. En unik rättighet som också skrevs in var rätten att
upphäva mandatperioden för valda personer på alla nivåer efter halva
mandatperioden. Det skedde i augusti 2003 då oppositionen samlade in namnunderskrifter
motsvarande 20 procent av valmanskåren, men förlorade stort. Chavez satt kvar
med nära 65 procent av rösterna.
När den politiska högeroppositionen i allians med en
del av militären genomförde statskuppen den 11 april 2001, sammanstrålade
kuppmännen på kvällen i presidentpalatset Miraflores. Pedro Carmona, den
venezuelanska Handelskammarens ordförande valdes till interimspresident och han
förklarade i en enda mening den Bolivarianska Författningen som upphävd och
hela rättsväsendet lades i karantän. 48 timmar senare flydde Carmona och fick
senare av Chavez tillstånd att lämna Venezuela och befinner sig sedan dess i
grannlandet Colombia där han lever i exil.
Bolivia:
Den
nya politiska författningen i Bolivia trädde i kraft den 7 februari 2009. I den
folkomröstning som ägde rum den 25 januari 2009, med 90,24 procents
deltagande, röstade 61,43 procent ja till den första Multietniska- och
kulturella Författningen i Bolivias historia. De 50 ursprungsbefolkningarna har
exceptionella rättigheter som saknas i andra länder i världen. Den politiska
högern, separatistiska krafter i regionerna uppbackade av USA-ambassaden var nära
att genomföra en statskupp eller fragmentering av nationen Bolivia i sin
protest mot den nya författningen. USA-ambassadören och USAID:s representanter
kastades ut.
Ecuador:
När president Rafael Correa installerades på sin
post blev ett av hans första beslut att stänga den korrumperade kongressen. Han
utlyste samtidigt val av deputerade till en konstituerande församling som hans
parti, Alianza Pais, och den samlande vänstern och folkrörelsen vann
överlägset. Författningen utarbetades mellan den 30 november 2007 och 24 juli
2008 och presenterades i folkomröstningen den 28 september 2008. Sextiotre
procent av ecuadorianerna sa ja till det nya författningsförslaget som trädde i
kraft den 20 oktober 2008. Motståndarna utgjordes av den gamla korrumperade politiska
högern och den ekonomiska eliten som hade förvandlat Ecuador till ett av de
mest korrumperade länderna på kontinenten.
Dick Emanuelsson
