Primärvalet i Chile: ”Ingen rädder för kommunister här...”!

 

Primärvalet i Chile: ”Ingen rädder för kommunister här...”!

 

Av Dick Emanuelsson

 

Det chilenska kommunistpartiets presidentkandidat JEANETTE JARA, 51, segrade överlägset när regeringskoalitionens kandidater igår söndag genomförde sitt primärval. Det socialdemokratiska PPD:s kandidat Carolina Toha, får bara 28,1 procent. Hon var president Borics justitieminister och var i valkampanjens inledning segertippad.

 

Jeanette Jara å sin sida var arbetsmarknadsminister mellan mars 2022-april 2025 och är ledamot av kommunistpartiets centralkommitté.

 

Den 51-åriga kvinnan föddes 1974, ett år efter militärkuppen i den fattiga men alltid stridbara i Santiagokommunen Conchali, i ”barrion” Cortijo, där hon växte upp med sin farmor och far, som var industriarbetare i ett mycket enkelt hus som bestod av det mest nödvändiga.

 

Trots den enkla och fattiga bakgrunden, studerade hon på universitetet och anslöt sig året innan diktaturen föll till det kommunistiska ungdomsförbundet. Blev ordförande för Chiles Studentförbund och i Santiagouniversitetet och blev 1999 medlem i kommunistpartiet där hon på senare år invaldes i partiets högsta instans, Centralkommittén.

 

I Sverige vann Jeanette Jara överlägset med 66,5 procent. Carolina Toha fick bara 23,5 procent. De övriga två resten, cirka tio procent.

 

I Sverige vann kommunistpartiets kandidat bland exilchilenarna.
Men bara 3000 av dessa var inskrivna för att rösta i primärvalet.

INTE FÖR ATT JAG TROR att Vänsterpartiets ledning tar intryck, kanske blir den bara än mer förvirrad vid åsynen av resultatet ovan. Men de seriösa partimedlemmarna kanske blir fundersamma och begriper att skapa ett starkt vänsterparti gör man inte genom att sätta sig på skolbänken och låta Marcus Wallenberg och Anders Borg (m) mässa hur partiet ska uppföra sig i de finare salongerna och ta avstånd från  eller spotta på partiets hjältemodiga historia, som vissa ledande personer har gjort och gör när de utfrågas av medierna.

 

Jeanette Jaras egen sociala och uppväxt i VERKLIGHETEN och hennes politiska liv som var och är kantat av klasskamp, har inga problem att lyssna på kvinnorna i Santiagos och Valparaisos fattigkvarter. Eller som arbetsmarknadsminister veta vilka behov arbetarna på byggen och verkstäder och deras familjer har. Eller ha kännedom av sin egen studentfackliga kamp veta vad och känna ungdomen på universitetet som kräver en verkliga allmän och gratis utbildning, också för arbetarfamiljernas barn.

Santiago och ett Chile som inte förevisas av den politiska högern för ovanstående är konsekvenserna av deras ekonomiska modell. FOTO: DICK EMANUELSSON.

 

Det är det som skapar en POLITISK IDENTITET som gör att det går att urskilja mellan höger och vänster och bli ett verkligt autentiskt, attraktivt och politiskt alternativ i ett val.

 

MEN TRO INTE ATT antikommunismen inte existerar i Chile, den är lika utbredd som i Sverige.

 

Trots det valde regeringskoalitionens väljarbas att lägga sin röst på Jara som blir officiell kandidat för en center-vänsterkoalition i presidentvalet den 16 november.

 

Där kommer den högerextrema oppositionen att ställa upp med tre kandidater som INTE valde att genomföra sitt primärval igår. Högern förfogar över MILJARDER dollar och har USA:s och den latinamerikanska högerns och de korporativa mediernas bedövande stöd, resurser och övertag på sin sida.

 

Det blir en tuff match. Den kampen utkämpade den revolutionäre socialisten Salvador Allende 1970 och vann, men med ett folk mobiliserat. Inget är omöjligt.

 

Men högern och imperialismen förlåter inte och erkänner sig aldrig besegrad

11 SEPTEMBER 1973, presidentpalatset där president Salvador Allende utkämpade sin sista strid mot den fascistiska militärjuntan med en kpist som Fidel hade skänkt honom under sitt besök i Chile 1971.

Militärjuntan med general Augusto Pinochet på tioårsdagen av statskuppen.
FOTO: DICK EMANUELSSON.

DEN 11 SEPTEMBER 1973 störtades och mördades Allende och presidentpalatset bombades. En 17 år lång militärdiktatur inleddes där många kommunister greps, torterades, försvann och avrättades.

 

Men partiet verkade oavbrutet i den underjordiska kampen under de 17 åren och fascisterna kunde inte likvidera partiet.

 

Och i november blir det en ny värdemätare på det chilenska folkets nivå av politisk medvetenhet.

 

 

 

 

Chile: 30 år sedan upptäckten av massgraven i Pisagua i Atacamasöknen

Chile: 30 år sedan upptäckten av massgraven i Pisagua i Atacamasöknen

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2020-06-02 / I ett uttalande från det chilenska kommunistpartiet i dag, den 2 juni, påminns vi om att för exakt 30 år sedan påträffades en massgrav i norra Chile. Den bestod av politiska fångar som hade förts till denna plats efter att ha gripits under och kort tid efter den militära statskuppen den 11 september 1973.

”Försvinnandet av hundratals landsmän och morden på tusentals andra var en av många smärtsamma händelser som det chilenska folket upplevde under diktaturens fruktansvärda år, en diktatur som infördes av USA-regeringen med stöd från de väpnade styrkorna och de mest reaktionära ekonomiska och politiska grupperna i vårt land”, sammanfattar partiet uppkomsten av diktaturen.

MÅNGA AV DE tiotusentals som greps under de dramatiska dagarna, ”försvann” i händerna på militären. Tusentals försmäktade i koncentrationsläger över hela Chile.

I den lilla staden Pisagua, i världens torraste öken, Atacamas, i norra Chile fördes 2500 personer som internerades i ett koncentrationsläger. De anklagades för att ha varit medlemmar eller stött den chilenska vänsterregeringen Unidad Popular, som leddes av den av militären mördade president Salvador Allende.

I Pisagua avrättades många och 19, vars kroppar inte överlämnades till sina anhöriga tillhörde gruppen som i Chile ”försvann”.

Dessa 19 kroppar påträffades för exakt 30 år sedan.

REDAN 1948 HADE PISAGUAS förvandlats till ett koncentrationsläger då den socialdemokratiske presidenten Gabriel González Videla, som hade valts bland annat på rösterna från kommunistpartiet, införde den så kallade ”Ley Maldita”, den förbannade lagen som förbjöd kommunistpartiet. En fruktansvärd repression inleddes.

En nyexaminerad löjtnant fick regimens uppdrag att gripa alla medlemmar av kommunistpartiet i de olika saltgruvorna som opererade i Atacamasöknen. Åtta lastbilar stod till förfogande för löjtnantens och hundratals kommunister fördes till det återupprättade koncentrationslägret i Pisagua.

LÖJTNANTEN HETTE Augusto Pinochet Ugarte. Denne officer skulle efter utfört uppdrag i Pisagua, förflyttas till södra Chile och kolgruvarbetarstaden Lota och Coronel. Där blev han ansvarig för fängelset dit kommunisterna, som också hade stort inflytande i denna region, hade fängslats.

I sina memoarer säger Pinochet att ”fängelset var som ett enda stort universitet för kommunisterna. Och de som inte var kommunister när de internerades, var det när de lämnade fängelset”.

De 19 som påträffades den 2 juni 1990, var nergrävda i ett dike utanför Pisagua och flera av de döda var medlemmar av kommunistpartiet. I dag deltar flera ur partiledningen i den högtidsceremoni som ska hållas till ära för dem som mördades av den diktatur som efterlämnade sina representanter i den nuvarande Piñeraregimen.

EFTERSOM MIN FÖRE detta hustru föddes i denna region av Chile har jag vissa erfarenheter av dessa händelser.

1987 intervjuade jag Pedro Atencio, byggnadsarbetare och bror till en annan byggnadsarbetare, Vicente Atencio Cortez, vald som parlamentsledamot för kommunistpartiet med de högsta valsiffrorna 1969 för städerna Pisagua, Arica och Iquique. Han återvaldes till parlamentet med höga valsiffror 1973.

Vid militärkuppen gick Vicente på partiets order under jorden och deltog i det underjordiska arbetet mot diktaturen fram tills han greps den 11 augusti 1976 och ”försvann”.

När jag intervjuade hans bror Pedro i staden Arica i början av januari 1987, misstänkte Pedro att hans bror hade förts till Pisagua där han skulle vara begraven. Men Vicente Atencio påträffades den 21 mars 1990, samma år som ”de 19 i Pisagua”, i en massgrav utanför huvudstaden Santiago på landägorna "Las Tórtolas". Dessa hade tillhört den chilenska armén.

Vicente Atencio med familj innan han "försvann" 1976.
FOTO: MINNESMUSEET FÖR DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA.

I DAG MINNS VI HANS, ”De 19” och de över 1100 chilenska ”försvunna” kämparna vars enda brott var att de ville se ett demokratiskt och blomstrande Chile för sig och kommande generationer.

Fienden till dessa mänskliga rättigheter är, som Historien har lärt oss, gigantisk, men inte oövervinnlig.

Ty det chilenska folket kommer tveklöst fortsätta Allendes, Vicentes och alla andra chilenska martyrers kamp när viruset har besegrats. Piñera kommer att få betala för sina brutala brott mot det chilenska folket.