Chile: 30 år sedan upptäckten av massgraven i Pisagua i Atacamasöknen

Chile: 30 år sedan upptäckten av massgraven i Pisagua i Atacamasöknen

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2020-06-02 / I ett uttalande från det chilenska kommunistpartiet i dag, den 2 juni, påminns vi om att för exakt 30 år sedan påträffades en massgrav i norra Chile. Den bestod av politiska fångar som hade förts till denna plats efter att ha gripits under och kort tid efter den militära statskuppen den 11 september 1973.

”Försvinnandet av hundratals landsmän och morden på tusentals andra var en av många smärtsamma händelser som det chilenska folket upplevde under diktaturens fruktansvärda år, en diktatur som infördes av USA-regeringen med stöd från de väpnade styrkorna och de mest reaktionära ekonomiska och politiska grupperna i vårt land”, sammanfattar partiet uppkomsten av diktaturen.

MÅNGA AV DE tiotusentals som greps under de dramatiska dagarna, ”försvann” i händerna på militären. Tusentals försmäktade i koncentrationsläger över hela Chile.

I den lilla staden Pisagua, i världens torraste öken, Atacamas, i norra Chile fördes 2500 personer som internerades i ett koncentrationsläger. De anklagades för att ha varit medlemmar eller stött den chilenska vänsterregeringen Unidad Popular, som leddes av den av militären mördade president Salvador Allende.

I Pisagua avrättades många och 19, vars kroppar inte överlämnades till sina anhöriga tillhörde gruppen som i Chile ”försvann”.

Dessa 19 kroppar påträffades för exakt 30 år sedan.

REDAN 1948 HADE PISAGUAS förvandlats till ett koncentrationsläger då den socialdemokratiske presidenten Gabriel González Videla, som hade valts bland annat på rösterna från kommunistpartiet, införde den så kallade ”Ley Maldita”, den förbannade lagen som förbjöd kommunistpartiet. En fruktansvärd repression inleddes.

En nyexaminerad löjtnant fick regimens uppdrag att gripa alla medlemmar av kommunistpartiet i de olika saltgruvorna som opererade i Atacamasöknen. Åtta lastbilar stod till förfogande för löjtnantens och hundratals kommunister fördes till det återupprättade koncentrationslägret i Pisagua.

LÖJTNANTEN HETTE Augusto Pinochet Ugarte. Denne officer skulle efter utfört uppdrag i Pisagua, förflyttas till södra Chile och kolgruvarbetarstaden Lota och Coronel. Där blev han ansvarig för fängelset dit kommunisterna, som också hade stort inflytande i denna region, hade fängslats.

I sina memoarer säger Pinochet att ”fängelset var som ett enda stort universitet för kommunisterna. Och de som inte var kommunister när de internerades, var det när de lämnade fängelset”.

De 19 som påträffades den 2 juni 1990, var nergrävda i ett dike utanför Pisagua och flera av de döda var medlemmar av kommunistpartiet. I dag deltar flera ur partiledningen i den högtidsceremoni som ska hållas till ära för dem som mördades av den diktatur som efterlämnade sina representanter i den nuvarande Piñeraregimen.

EFTERSOM MIN FÖRE detta hustru föddes i denna region av Chile har jag vissa erfarenheter av dessa händelser.

1987 intervjuade jag Pedro Atencio, byggnadsarbetare och bror till en annan byggnadsarbetare, Vicente Atencio Cortez, vald som parlamentsledamot för kommunistpartiet med de högsta valsiffrorna 1969 för städerna Pisagua, Arica och Iquique. Han återvaldes till parlamentet med höga valsiffror 1973.

Vid militärkuppen gick Vicente på partiets order under jorden och deltog i det underjordiska arbetet mot diktaturen fram tills han greps den 11 augusti 1976 och ”försvann”.

När jag intervjuade hans bror Pedro i staden Arica i början av januari 1987, misstänkte Pedro att hans bror hade förts till Pisagua där han skulle vara begraven. Men Vicente Atencio påträffades den 21 mars 1990, samma år som ”de 19 i Pisagua”, i en massgrav utanför huvudstaden Santiago på landägorna "Las Tórtolas". Dessa hade tillhört den chilenska armén.

Vicente Atencio med familj innan han "försvann" 1976.
FOTO: MINNESMUSEET FÖR DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA.

I DAG MINNS VI HANS, ”De 19” och de över 1100 chilenska ”försvunna” kämparna vars enda brott var att de ville se ett demokratiskt och blomstrande Chile för sig och kommande generationer.

Fienden till dessa mänskliga rättigheter är, som Historien har lärt oss, gigantisk, men inte oövervinnlig.

Ty det chilenska folket kommer tveklöst fortsätta Allendes, Vicentes och alla andra chilenska martyrers kamp när viruset har besegrats. Piñera kommer att få betala för sina brutala brott mot det chilenska folket.

Chile: Strejk i världens mest produktiva och lönsamma gruva

Chile:

Strejk i världens mest produktiva och lönsamma gruva

ANTOFAGASTA / TEGUCIGALPA / 2014-09-25 / Fem tusen gruvarbetare lade ner arbetet i måndags och onsdags förra veckan i koppargruvan La Escondida. Det var i protest mot brott mot arbetstidslagar och usla lönevillkor.

– Det var hundraprocentig uppslutning, säger Gustavo Tapia till Flamman.

Han är ordförande för Chiles Gruvarbetareförbund som organiserar arbetarna i 18 privatägda gruvor, bland dem La Escondida. På svenska betyder det ´Den Gömda´. Och gruvarbetarnas motpart har tagit fasta på företagsnamnet för de vägrar att uttala sig för både pressen som att svara på fackföreningarnas krav. De har bokstavligt gått och gömt sig, menar Tapia.

– Det enda vi har hört från företaget, via pressen, är att det har lämnat in ett slags krav på ”skydd” till domstolen.

Gustavo Tapia på presskonfonferens.

Är det rädda för facket eller vad betyder kravet på ´skydd´?

– Ja, det verkar inte bättre. Men vi ser det mer som ett utspel inför sina aktieägare. Vad vi väntar på är att förhandlingarna ska komma i gång.

Vilka är kraven och motiven för strejken?

– Det handlar om i första hand en reglering av arbetstiden inom den privata gruvsektorn i Chile. I dag arbetar vi tolvtimmarsskift men vi tvingas arbeta 13-14 timmar och vi kräver att det enda som kan mäta tiden är klockan. Så enkelt är det.

Gruvan La Escondida.

Men har inte arbetsgivarna historiskt sett alltid tvingat arbetarna att stämpla sitt tidkort när de kommer till arbetsplatsen?

– Visst och lagen säger klart att det inte får arbetas mer än tolv timmar. Men arbetarna tvingas skriva in sin arbetstid i böcker i stället för stämpelklockor.

Hur regleras arbetstiden i de statliga gruvorna (Codelco)?

– Som det sig bör, 8 timmars arbetsdag. Där existerar inte vårt problem.

La Escondida är knappast en förlustaffär för ägarna.

– Knappast, år 2012 redovisade de en vinst på nästan 3,2 miljarder dollar (23 mdr/kr).

Strejken hade en hundraprocentig uppslutning.

Höga levnadsomkostnader

Vid sidan av krav på en reglerad arbetstid, en nedmontering av spionkameror som till och med monteras i lastbilarna, kräver arbetarna en höjning av grundlönen. I dag baseras lönen till 80-90 procent på ett komplicerat system med en bonus som är kopplad till produktiviteten. Men det ger sällan en bra bonus trots att världsmarknadspriserna på koppar har nått höga nivåer. Genomsnittslönen i La Escondida ligger på cirka 1200 dollar i månaden, vilket i svenska kronor blir cirka 8733 kronor.

– Levnadsomkostnaderna i gruvregionerna här i norra Chile är de högsta i Chile.

Därför kräver gruvarbetarna inom den privata gruvsektorn i Chile en åternationalisering av gruvsektorn. I dag skär de transnationella gruvföretagen bokstavligen guld med täljkniv i Chile. Det var det nyliberala arvet från militärdiktaturen som till och med förstärktes under de tidigare krist- och socialdemokratiska regeringarna och som förstärktes under högerregeringen Sebastian Piñera, menar gruvordföranden.

Så här lever gruvarbetarna på 3100 meters höjd i Anderna och världens torraste öken, Atacamas.

Diktaturens arbetsmarknadslagar

– Men det är inte bara den ekonomiska modellen som vi har ärvt från Pinochetdiktaturen, säger Tapia. Även den arbetsmarknadslagstiftning som vår motpart utnyttjar maximalt är ett arv från den fascistiska lagstiftning för arbetsmarknaden som diktaturen inrättade 1979, berättar Tapia och fortsätter:

– Om 30 dagar håller vi vår kongress och där kommer vi att ställa tre krav i förgrunden:

1)      Strejkrätt.

2)      Föreningsrätt, att facket erkänns av företag och myndigheter som arbetarnas försvarsorganisation.

3)      Kollektiv- och minimilöner. Att det finns ett golv (minimiavtal) varifrån vi förhandlar och inte som nu, att allt nollställs (vid nytt år eller efter att avtalsperioden upphört) och eventuella förhandlingar inleds.

– Dagens miserabla strejkrätt ger egentligen arbetsgivaren alla triumf på hand för när ett antal arbetare går ut i strejk har arbetsgivaren rätt att avskeda dem omedelbart. Dessa lagar från diktaturens dagar måste bort och president Michel Bachelet har signalerat om förändringar. Men de måste bli kraftfulla, dundrar gruvarbetarnas ordförande till Flamman.

Dick Emanuelsson

Anhöriga med porträtt av de försvunna i gruvregionen Calama. Många
gruvarbetarledare försvann eller avrättades under och efter militärkuppen.

Bakgrund:

Gruvföretaget La Escondida

Escondida återfinns i världens torraste öken, Atacamas och ligger beläget på 3.100 meters höjd i Anderna i Antofagastaregionen i norra Chile, 1375 kilometer från huvudstaden Santiago. Klimatet är bistert och gruvarbetarna är koncentrerade i så kallade gruvbyar.

Gruvan producerar mest koppar i världen. 1990 motsvarade gruvdriften i La Escondida bara 0,6 % av den totala produktionen av finhaltig koppar i Chile. År 2005 hade den ökat till 19,6 %.

Vinsten 2012 för La Escondida var 3.168 miljoner dollar.

Ägarna utgörs av det australienska transnationella gruvföretaget BHP Billiton, med 57,5% av aktierna följt av Río Tinto, brittiskt ursprung som har 30%

Skivomslaget till Angel Parras skiva.

Efter militärkuppen den 11 september 1973 upprättade diktaturen två koncentrationsläger i regionen Antofagasta; ”Cochi” i Calama och ”Chacabuco” som var en övergiven salpetergruva tio mil från Antofagasta i Anderna. I Chacabuco koncentrerades mer än 3.000 politiska fångar varav flera avrättades av militären. I lägret satt bland annat den kände vissångaren och kommunisten Angel Parra, son till Violetta Parra, författare till ”Gracias a la Vida”, Jag vill tacka livet. Han skrev och komponerade en LP-skiva med sånger skrivna från och om lägret.

Dick Emanuelsson

Intervjun med Gustavo Tapia på spanska:

Audio:
https://app.box.com/s/6wyepeau011g2u7zv3dt