Chile-Sverige: Den högmodige ministern Mauricio Rojas upprättade Pinochet men föll själv som en fura

President Sebastian Piñera avskedade Mauricio Rojas efter bara en dags arbete. Inför pressen förklarade han motiven i dag, 13 augusti 2018 att Rojas uppfattningar om mänskliga rättigheter och militärkuppen inte är kompatibla med den chilenska högerregeringens uppfattningar.

Chile-Sverige: Den högmodige ministern Mauricio Rojas upprättade Pinochet men föll själv som en fura

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2018-08-13 / Han satt inte längre än en arbetsdag på det chilenska kulturministeriet. Den högmodige Mauricio Rojas med förflutet från Sverige blev för mycket, till och med för president Sebastian Piñera och hans parti (RN) som under hela militärdiktaturen spelade under täcket med diktatorn Pinochets styre.

Igår gjorde vi en kort subjektiv och så klart personlig reflektion över den karl som påstod sig ha varit politiskt förföljd av militärdiktaturen och som anlände till Sverige efter statskuppen 1973 och hävdade att han var medlem i den Vänsterrevolutionära Rörelsen MIR. Hans kamouflage med ”vänsterstuk” varade inte längre och han återvände snabbt till vad han varit i Chile, en högerman med blått blod. [http://chile-dickema.blogspot.com/2018/08/chile-nagra-subjektiva-reflektioner.html]

Stackars den andre högermannen, en av de rikaste i världen, enligt tidskriften Forbes. Sebastian Piñera måste ha genomlidit alla helvetes kval under den gångna helgen. För den storm som Mauricio Rojas blåste upp med sina attacker mot offren för den fascistiska terrorn under de 17 år av diktatur saknar motstycke under de senaste decennierna i Chile.

”Mer än ett museum är det ett montage vars syfte, som det utan tvekan uppnår, är att chockera åskådaren, lämna honom förvånad, hindra honom att resonera (...) Det är en skamlös och lögnaktig användning av en nationell tragedi som berörde så många av oss hårt och direkt”, hade Rojas skrivit i sin bok 2015 och den högmodige man han är stod han fast vid orden i sina samtal med pressen.

11 september 1973. En stridsvagn som står i begrepp att köra över de som ligger på gatan och bara väntar på ordern. Mauricio Rojas ord var som en hästspark i ansikten på offren och deras anhöriga och hela Chile.

PÅ MÅNDAGSEFTERMIDDAGEN CHILENSK tid kom så Piñera ut från sitt arbetsrum på presidentpalatset och till pressen sa han de pliktskyldiga orden som hans talskrivare hade plitat ner om att regeringen respekterar de mänskliga rättigheterna, att det ”mörka förflutna” som skapade hat i landet måste vara ett avslutat kapitel. I det avseendet, underströk Piñera, var han inte överens med Rojas om ordalydelsen i synen på historien. Men det verkar vara mer en kosmetisk formfråga.

För att i nästa passus, vilket också var ditplitat av hans talskrivare, är Chiles regering lika kritisk mot ”hur de mänskliga rättigheterna bryts i länder som Kuba, Venezuela och Nicaragua”.

Piñera nämnde inte med ett ord Colombia där 345 folkliga ledare enbart i år har mördats av ”mörka krafter” (?), där människorättsledare, aktiva i facket för att inte tala om vänstern och de i dag civila före detta gerillasoldaterna i Farc skjuts ihjäl varje dag, av vem då?

Tio högerregeringar inom OAS, de Amerikanska Staternas Organisation, styrt av USA och som Che Guevara döpte till "USA:s Ministerium för Koloniala Frågor" bestämde förra veckan att utse en kommission för att undersöka de mänskliga rättigheternas tillstånd i Nicaragua. Men varför tillsätts inte en liknande kommission för massmorden mot de sociala rörelserna i Colombia som är "outstanding" i brott mot de mänskliga rättigheterna på den amerikanska kontinenten? Enbart i år har 345 människor från folkrörelsen mördats.

FÖR PIÑERA HADE HELA FRÅGAN om svensk-chilenarens ministerpost blivit till en internationell het potatis. Hela det chilenska kulturetablissemanget och alla `alternativa´ kulturarbetare mullrade. Kommunisten och poeten Raul Zurita tog ton och varnade Piñera för att Mauricio Rojas inte skulle kunna genomföra några som helst evenemang med chilenska kulturarbetare. I bakgrunden kände Piñera fjärilar i magen för samma varningar och muller hördes från kulturarbetare över hela världen under den gångna helgen.

Rojas påstås ha samlat de närmaste på kulturministeriet under några timmar i fredags där han installerade sig och rörde bland lite papper på det som skulle bli hans kommande arbetsrum de närmaste åren. Hans lön skulle bli i runda siffror 8.195.692 pesos eller 114.538 svenska kronor i månaden [http://www.24horas.cl/politica/cuanto-gana-un-parlamentario-ministro-y-el-presidente-881965].

Men det sket sig.

Rojas, förtäljer dagstidningen La Tercera, anlände till ministeriet klockan 7 i morse. Han påstod ha låst in sig med vad som skulle bli hans närmaste medarbetare men bara för att för dem berätta den ohållbara situationen. Piñera hade gett honom sparken utan några som helst MBL-förhandlingar. Officiellt talades det om att Rojas hade begärt entledigande från ministerposten. Fan
Tro´t, som Relingen sa.

– Det var vänstern som gjorde det omöjligt och som tvingade fram hans avgång, sa Van Rysselberghe, ordförande för det halvfascistiska UDI.

PIÑERA, TROGEN SINA IDEOLOGISKA PRINCIPER kritiserade ”vissa grupper (…) som försöker pådyvla (oss) en enda sanning”.

Samma rappakalja, som att försöka slicka såren efter det pinsamma Chiles ”Minister-Gate”, uttalade sig det parti som stod Pinochet ideologiskt nära, det halvfascistiska UDI, Unión Demócrata Independiente. Den kvinnliga partiordföranden Jacqueline, med det föga latinska efternamnet Van Rysselberghe kunde inte, som Piñera, hålla masken och det fattades bara att hon skulle gå 30 år tillbaka i tiden och likt Pinochet skylla allt på Moskva:

– Det var vänstern som gjorde det omöjligt och som tvingade fram hans avgång, sa Van Rysselberghe som tillade:

– Detta är hämnden mot dem som vill samtala. . . och jag beklagar (händelsen) för jag tror att han hade blivit en stor minister för han hade en blick som fäste sig vid olika uppfattningar.

På frågan vad Van Rysselberghe ansåg om hans uttalande om Minnesmuseet över diktaturens brott och temat om de mänskliga rättigheterna erkände dock Van Rysselberghe att ”jag känner inte till det”, men att ”det har drag av vänsterfördomar”.

Det högerextrema partiets ledare underströk att Mauricio Rojas hade utretts från håll och vinklar innan beslutet om att utse honom som kulturminister.

– Uppgifterna är ju offentliga. Det jag inte kunde föreställa mig är vänsterns hat.

EN KVINNLIG SVENSK KOLLEGA SKREV till mig med anledning av artikeln igår [http://chile-dickema.blogspot.com/2018/08/chile-nagra-subjektiva-reflektioner.html] och berättade att hon hade intervjuat Mauricio Rojas för flera år sedan i Sverige och på temat ”KÄRLEK”:

– Han sa, ”att älska med en svenska är som att dricka vin i pappmugg...”. Ett praktarsel är vad han är!

Rojas svar mot en kvinnlig svensk kollega och slutsats av vad kärlek är, oavsett om det är med en svensk eller utländsk kvinna, sammanfattar lite grand av mannens personliga karaktär och syn på viktiga delar av själva livet. Piñeras fot mot Mauricio Rojas sparade nog Chiles president många problem.

Och även om det inte har med saken att göra, så är Rojas ute och pratar skit när han förtalar den svenska kvinnan.

Chile: Några subjektiva reflektioner kring Mauricio Rojas, Chiles nye kulturminister som inför Invandrarverket påstod att han var politisk förföljd när han anlände till Sverige

Det demokratiska Chile rasar mot Mauricio Rojas uttalanden, ett hån mot den chilenska fascismens offer. FAKSIMIL FRÅN METRO-CHILE.

Chile:

Några subjektiva reflektioner kring Mauricio Rojas, Chiles nye kulturminister som inför Invandrarverket påstod att han var politisk förföljd när han anlände till Sverige

Av Dick Emanuelsson*

Det sägs att förrädare och hundar har samma färg på sitt blod, det är blått. Till hundarnas försvar ska sägas att de är lojala och pålitliga medan man av förrädaren och parasiten kan man vänta sig vad som helst. Mauricio Rojas tillhör den senare kategorin.

Han påstod när han kom till Sverige efter militärkuppen i Chile 1973 att han var politiskt förföljd som påstådd medlem i den Vänsterrevolutionära Rörelsen MIR. Den svenska staten, genom sina skattebetalare, tog hand om Rojas i likhet med alla de som kommit undan den fascistiska terrorn. Den hade igångsatt av en militärkamarilla under order av den chilenska borgarklassen med stöd av USA, och främst president Richard Nixon och hans specielle utrikespolitiske rådgivare, Henry Kissinger.

ROJAS FICK LÄGENHET, SOCIALBIDRAG, ekonomiska medel för att inleda universitetsstudier vid Lunds universitet. Där bytte han snabbt färg på sin fana, den fana som han i Sverige påstådde sig ha. Fanan vi inte såg har han nu offentliggjort som kulturminister i den chilenska högerregeringen under Sebastian Piñeras styre.

Juana Gonzalez kom till Sverige 1977 efter att hennes

två syskon, medlemmar i MIR, hade gripits och för-

svunnit i händerna på militären. Hon är en av tusentals

indignerade över Mauricio Rojas uttalanden.

FOTO: DICK EMANUELSSON.

I Sverige sökte parasiten, som han kallas av chilenare i Facebook en plats i solen. Först trodde han sig kunna få en riksdagsplats i det socialdemokratiska partiet. Men det verkar som sossarna redan då insåg vilket politiskt virke Rojas var gjort av. Därför blev det i stället moderaterna.

Jag minns när detta parti skulle hålla kongress i Lärarförbundets lokaler och jag hade fått Flammans uppgift att bevaka kongressen. Rojas hade aviserat sin ankomst och sitt inträde i detta parti några dagar innan i ett debattinlägg i Svenska Dagbladet. Det handlade om invandringspolitik och var ett kraftigt slag under bältet på alla invandrare, värt ett hedersmedlemskap i SD. Rojas anlände till kongressalen i en limousin för att väcka uppmärksamhet inför alla pressfotografer. Svenskan hade han vikt med loggan utåt liksom för att markera att ”nu tillhör jag den svenska högern”.

MEN INTE ENS DEN KLASSISKA svenska högerns struktur tyckte tydligen om Rojas så därför såg han sig tvungen att ansluta sig till Folkpartiet Liberalerna, faktiskt mer osjälvständiga gentemot Washington än ”M”. Och där passade Rojas väl in i kläderna, än mer antikommunist, antikuban och mer ”svensk” än någonsin tidigare. Fan ta den invandare som inte kunde läsa flytande och skriva det svenska språket som en litterär Strindberg.

Det är denna klassens opportunister som passar in i dagens politikervärld där lögnen, chimärerna och hyckleriet rullar på som aldrig tidigare.

 

MAURICIO ROJAS skriver under dokumentet utfärdat av president Sebastian Piñera som intygar Rojas som Chiles kulturminister, en utnämning som presidenten med all rätt kan komma att få ångra djupt.

MEN MAURICIO ROJAS ÄR EN ONDSKEFULL jävel. Han har ett iskallt kalkylerande och sonderande ansiktsuttryck och har nu bytt kostym för att passa in i den halvfascistiska värld som Piñeraregimen och hela den råa kapitalistiska värld som det nyliberala Chile, baserat på militärens bajonetter och tillämpandet av Milton Friedmans teorier, representerar. Det är därför Chiles arbetande folk, chilenarna som verkligen hade motiv att söka en exil för att undkomma säkerhetspolisens agenter och alla de anhöriga till de hundratusentals som mördades, försvann”, torterades, greps i razzior under och efter militärkuppen (uppskattningsvis 700.000 personer) i dag rasar och är mer än indignerade över utnämningen av denne politiske `gambler´.

För Mauricio Rojas, som vi svenskar gav möjligheten att skapa sig ett bra liv och yrke i Sverige påstår nu att Museet för att Minnas dessa offer, för att minnas vem och varför den militära statskuppen ägde rum är ett ”stort skådespel”, ett montage.

Men en verklig skådeprocess och “montage” genomförde Mauricio Rojas när han ljög dåtida Invandrarverket rakt upp i ansiktet på dess handläggare när han påstod att han var politiskt förföljd i Chile.

”Mer än ett museum är det ett montage vars syfte, som det utan tvekan uppnår, är att chocka åskådaren, lämna honom förvånad, hindra honom att resonera (...) Det är en skamlös och lögnaktig användning av en nationell tragedi som berörde så många av oss hårt och direkt”, sa Rojas till pressen.

 

MINNESMUSEET, en medborgarerövring att detta viktiga historiska dokument kom till över en tid som aldrig får glömmas, en vagel i ögat på det fascistiska Chile som i allra högsta grad lever vidare.

RAUL ZURITA** ÄR LIKA GAMMAL som Mauricio Rojas. Zurita är en världspremierad poet och under hela sitt vuxna liv en medlem i det chilenska kommunistpartiet. Under den första civila regeringen 1990 under kristdemokraten Patricio Aylwin ledning, utnämndes Zurita till kulturattaché på Chiles ambassad i Rom.

Klockan 6 på morgonen den 11 september 1973 var han på väg till universitetet när en militärpatrull grep honom och förde honom fotbollsstadion `Estadio de Playa Ancha´ i Valparaiso. Under 25 dagar hölls han fången i en lagerlokal med plats för 50 men där trängdes han med 800 personer. Och där torterades Zurita, som alla de andra fångarna. Han lämnade aldrig, till skillnad mot Rojas, Chile under de 17 år av militärdiktatur, trots att han och hans familj många gånger levde i misär.

DENNA FACISMENS OFFER var den förste som i de sociala nätverken gav uttryck för vad seriösa, demokratiska och humanitära chilenare i dag känner inför utnämningen av Mauricio Rojas till Chiles kulturminister:

“Inför de spöklika och förnedrande uttalanden som `Kulturministern´ har fällt angående Minnes-Museet, som han hävdar vara ett skådespel, uttalanden som sårar det innersta hos det chilenska folket, de försvunna, de avrättade, de som lever i exil. Med anledning av det gör jag ett upprop om att inte delta under några som helst förhållanden i evenemang där denne person är inblandad. Ty vår värdighet som konstnärer, författare, som intellektuella och som människor försvinner”, skrev Zurita på sin Facebook.

Vad säger Sveriges kulturminister, Alice Bah Kuhnke, som dessutom titulerar sig demokratiminister inför detta scenario?

Kommer Sveriges kulturminister delta i sammanträffanden0 med en man som inför svenska myndigheter ljög, som levde på svenska skattebetalares pengar och som nu, i kraft av posten som kulturminister i Chile nu spottar på offren som han själv en gång påstod ha varit?

* Jag besökte Minnesmuseet 2016 och det är en imponerande ackumulerad samling av en tidsepok som de nya generationerna inte får gå förbi. Det är ett slags Chiles `Auschwitz´ i miniatyr. Förbjudet att glömma.

** Källa Wikipedia