Chile-Sverige: Den
högmodige ministern Mauricio Rojas upprättade Pinochet men föll själv som en
fura
Av Dick Emanuelsson
TEGUCIGALPA
/ 2018-08-13 / Han satt inte längre än en arbetsdag på det chilenska
kulturministeriet. Den högmodige Mauricio Rojas med förflutet från Sverige blev
för mycket, till och med för president Sebastian Piñera och hans parti (RN) som
under hela militärdiktaturen spelade under täcket med diktatorn Pinochets
styre.
Igår gjorde vi en kort subjektiv och
så klart personlig reflektion över den karl som påstod sig ha varit politiskt
förföljd av militärdiktaturen och som anlände till Sverige efter statskuppen 1973
och hävdade att han var medlem i den Vänsterrevolutionära Rörelsen MIR. Hans
kamouflage med ”vänsterstuk” varade inte längre och han återvände snabbt till vad
han varit i Chile, en högerman med blått blod. [http://chile-dickema.blogspot.com/2018/08/chile-nagra-subjektiva-reflektioner.html]
Stackars den andre högermannen, en av
de rikaste i världen, enligt tidskriften Forbes. Sebastian Piñera måste ha
genomlidit alla helvetes kval under den gångna helgen. För den storm som
Mauricio Rojas blåste upp med sina attacker mot offren för den fascistiska
terrorn under de 17 år av diktatur saknar motstycke under de senaste
decennierna i Chile.
”Mer än ett museum är det ett montage
vars syfte, som det utan tvekan uppnår, är att chockera åskådaren, lämna honom
förvånad, hindra honom att resonera (...) Det är en skamlös och lögnaktig
användning av en nationell tragedi som berörde så många av oss hårt och
direkt”, hade Rojas skrivit i sin bok 2015 och den högmodige man han är stod
han fast vid orden i sina samtal med pressen.
PÅ
MÅNDAGSEFTERMIDDAGEN CHILENSK tid
kom så Piñera ut från sitt arbetsrum på presidentpalatset och till pressen sa
han de pliktskyldiga orden som hans talskrivare hade plitat ner om att
regeringen respekterar de mänskliga rättigheterna, att det ”mörka förflutna” som
skapade hat i landet måste vara ett avslutat kapitel. I det avseendet,
underströk Piñera, var han inte överens med Rojas om ordalydelsen i synen på historien.
Men det verkar vara mer en kosmetisk formfråga.
För att i nästa passus, vilket också
var ditplitat av hans talskrivare, är Chiles regering lika kritisk mot ”hur de
mänskliga rättigheterna bryts i länder som Kuba, Venezuela och Nicaragua”.
Piñera nämnde inte med ett ord
Colombia där 345 folkliga ledare enbart i år har mördats av ”mörka krafter” (?),
där människorättsledare, aktiva i facket för att inte tala om vänstern och de i
dag civila före detta gerillasoldaterna i Farc skjuts ihjäl varje dag, av vem
då?
FÖR
PIÑERA HADE HELA FRÅGAN om
svensk-chilenarens ministerpost blivit till en internationell het potatis. Hela
det chilenska kulturetablissemanget och alla `alternativa´ kulturarbetare mullrade.
Kommunisten och poeten Raul Zurita tog ton och varnade Piñera för att Mauricio Rojas
inte skulle kunna genomföra några som helst evenemang med chilenska
kulturarbetare. I bakgrunden kände Piñera fjärilar i magen för samma varningar
och muller hördes från kulturarbetare över hela världen under den gångna helgen.
Rojas påstås ha samlat de närmaste på
kulturministeriet under några timmar i fredags där han installerade sig och
rörde bland lite papper på det som skulle bli hans kommande arbetsrum de
närmaste åren. Hans lön skulle bli i runda siffror 8.195.692 pesos eller 114.538
svenska kronor i månaden [http://www.24horas.cl/politica/cuanto-gana-un-parlamentario-ministro-y-el-presidente-881965].
Men det sket sig.
Rojas, förtäljer dagstidningen La
Tercera, anlände till ministeriet klockan 7 i morse. Han påstod ha låst in sig
med vad som skulle bli hans närmaste medarbetare men bara för att för dem
berätta den ohållbara situationen. Piñera hade gett honom sparken utan några
som helst MBL-förhandlingar. Officiellt talades det om att Rojas hade begärt
entledigande från ministerposten. Fan
Tro´t, som Relingen sa.
Tro´t, som Relingen sa.
PIÑERA,
TROGEN SINA IDEOLOGISKA PRINCIPER kritiserade
”vissa grupper (…) som försöker pådyvla (oss) en enda sanning”.
Samma rappakalja, som att försöka
slicka såren efter det pinsamma Chiles ”Minister-Gate”, uttalade sig det parti
som stod Pinochet ideologiskt nära, det halvfascistiska UDI, Unión Demócrata
Independiente. Den kvinnliga partiordföranden Jacqueline, med det föga latinska
efternamnet Van Rysselberghe kunde inte, som Piñera, hålla masken och det
fattades bara att hon skulle gå 30 år tillbaka i tiden och likt Pinochet skylla
allt på Moskva:
– Det var vänstern som gjorde det
omöjligt och som tvingade fram hans avgång, sa Van Rysselberghe som tillade:
– Detta är hämnden mot dem som vill
samtala. . . och jag beklagar (händelsen) för jag tror att han hade blivit en
stor minister för han hade en blick som fäste sig vid olika uppfattningar.
På frågan vad Van Rysselberghe ansåg
om hans uttalande om Minnesmuseet över diktaturens brott och temat om de
mänskliga rättigheterna erkände dock Van Rysselberghe att ”jag känner inte till
det”, men att ”det har drag av vänsterfördomar”.
Det högerextrema partiets ledare
underströk att Mauricio Rojas hade utretts från håll och vinklar innan beslutet
om att utse honom som kulturminister.
– Uppgifterna är ju offentliga. Det
jag inte kunde föreställa mig är vänsterns hat.
EN
KVINNLIG SVENSK KOLLEGA SKREV till
mig med anledning av artikeln igår [http://chile-dickema.blogspot.com/2018/08/chile-nagra-subjektiva-reflektioner.html]
och berättade att hon hade intervjuat Mauricio Rojas för flera år sedan i
Sverige och på temat ”KÄRLEK”:
– Han sa, ”att älska med en svenska är
som att dricka vin i pappmugg...”. Ett praktarsel är vad han är!
Rojas svar mot en kvinnlig svensk
kollega och slutsats av vad kärlek är, oavsett om det är med en svensk eller
utländsk kvinna, sammanfattar lite grand av mannens personliga karaktär och syn
på viktiga delar av själva livet. Piñeras fot mot Mauricio Rojas sparade nog
Chiles president många problem.
Och även om det inte har med saken att
göra, så är Rojas ute och pratar skit när han förtalar den svenska kvinnan.