Chile:
30 år sedan upptäckten av massgraven i Pisagua i Atacamasöknen
Av
Dick Emanuelsson
TEGUCIGALPA / 2020-06-02 / I
ett uttalande från det chilenska kommunistpartiet i dag, den 2 juni, påminns vi
om att för exakt 30 år sedan påträffades en massgrav i norra Chile. Den bestod
av politiska fångar som hade förts till denna plats efter att ha gripits under
och kort tid efter den militära statskuppen den 11 september 1973.
”Försvinnandet av hundratals landsmän och
morden på tusentals andra var en av många smärtsamma händelser som det
chilenska folket upplevde under diktaturens fruktansvärda år, en diktatur som
infördes av USA-regeringen med stöd från de väpnade styrkorna och de mest
reaktionära ekonomiska och politiska grupperna i vårt land”, sammanfattar
partiet uppkomsten av diktaturen.
MÅNGA AV DE tiotusentals
som greps under de dramatiska dagarna, ”försvann” i händerna på militären.
Tusentals försmäktade i koncentrationsläger över hela Chile.
I
den lilla staden Pisagua, i världens torraste öken, Atacamas, i norra
Chile fördes 2500 personer som internerades i ett koncentrationsläger. De anklagades
för att ha varit medlemmar eller stött den chilenska vänsterregeringen Unidad
Popular, som leddes av den av militären mördade president Salvador Allende.
I
Pisagua avrättades många och 19, vars kroppar inte överlämnades till sina
anhöriga tillhörde gruppen som i Chile ”försvann”.
Dessa
19 kroppar påträffades för exakt 30 år sedan.
REDAN 1948 HADE PISAGUAS förvandlats
till ett koncentrationsläger då den socialdemokratiske presidenten Gabriel
González Videla, som hade valts bland annat på rösterna från
kommunistpartiet, införde den så kallade ”Ley
Maldita”, den förbannade lagen som förbjöd kommunistpartiet. En fruktansvärd
repression inleddes.
En
nyexaminerad löjtnant fick regimens uppdrag att gripa alla medlemmar av
kommunistpartiet i de olika saltgruvorna som opererade i Atacamasöknen. Åtta lastbilar
stod till förfogande för löjtnantens och hundratals kommunister fördes till det
återupprättade koncentrationslägret i Pisagua.
LÖJTNANTEN HETTE Augusto
Pinochet Ugarte. Denne officer skulle efter utfört uppdrag i Pisagua,
förflyttas till södra Chile och kolgruvarbetarstaden Lota och Coronel. Där blev
han ansvarig för fängelset dit kommunisterna, som också hade stort inflytande i
denna region, hade fängslats.
I
sina memoarer säger Pinochet att ”fängelset var som ett enda stort universitet
för kommunisterna. Och de som inte var kommunister när de internerades, var det
när de lämnade fängelset”.
De 19
som påträffades den 2 juni 1990, var nergrävda i ett dike utanför Pisagua och
flera av de döda var medlemmar av kommunistpartiet. I dag deltar flera ur partiledningen
i den högtidsceremoni som ska hållas till ära för dem som mördades av den diktatur
som efterlämnade sina representanter i den nuvarande Piñeraregimen.
EFTERSOM MIN FÖRE detta
hustru föddes i denna region av Chile har jag vissa erfarenheter av dessa händelser.
1987
intervjuade jag Pedro Atencio, byggnadsarbetare och bror till en annan
byggnadsarbetare, Vicente Atencio Cortez, vald som parlamentsledamot
för kommunistpartiet med de högsta valsiffrorna 1969 för städerna Pisagua, Arica och Iquique. Han återvaldes till
parlamentet med höga valsiffror 1973.
Vid militärkuppen gick Vicente på
partiets order under jorden och deltog i det underjordiska arbetet mot
diktaturen fram tills han greps den 11 augusti 1976 och ”försvann”.
När jag intervjuade hans bror Pedro i
staden Arica i början av januari 1987, misstänkte Pedro att hans bror hade
förts till Pisagua där han skulle vara begraven. Men Vicente Atencio påträffades
den 21 mars 1990, samma år som ”de 19 i Pisagua”, i en massgrav utanför
huvudstaden Santiago på landägorna "Las Tórtolas". Dessa hade
tillhört den chilenska armén.
Vicente Atencio med familj innan han "försvann" 1976. FOTO: MINNESMUSEET FÖR DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA. |
I DAG MINNS VI HANS, ”De 19” och de över 1100 chilenska ”försvunna” kämparna vars enda brott var att de
ville se ett demokratiskt och blomstrande Chile för sig och kommande
generationer.
Fienden till dessa mänskliga rättigheter
är, som Historien har lärt oss, gigantisk, men inte oövervinnlig.
Ty det chilenska folket kommer tveklöst
fortsätta Allendes, Vicentes och alla andra chilenska martyrers kamp när viruset
har besegrats. Piñera kommer att få betala för sina brutala brott mot det
chilenska folket.