Chile: 30 år sedan upptäckten av massgraven i Pisagua i Atacamasöknen

Chile: 30 år sedan upptäckten av massgraven i Pisagua i Atacamasöknen

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2020-06-02 / I ett uttalande från det chilenska kommunistpartiet i dag, den 2 juni, påminns vi om att för exakt 30 år sedan påträffades en massgrav i norra Chile. Den bestod av politiska fångar som hade förts till denna plats efter att ha gripits under och kort tid efter den militära statskuppen den 11 september 1973.

”Försvinnandet av hundratals landsmän och morden på tusentals andra var en av många smärtsamma händelser som det chilenska folket upplevde under diktaturens fruktansvärda år, en diktatur som infördes av USA-regeringen med stöd från de väpnade styrkorna och de mest reaktionära ekonomiska och politiska grupperna i vårt land”, sammanfattar partiet uppkomsten av diktaturen.

MÅNGA AV DE tiotusentals som greps under de dramatiska dagarna, ”försvann” i händerna på militären. Tusentals försmäktade i koncentrationsläger över hela Chile.

I den lilla staden Pisagua, i världens torraste öken, Atacamas, i norra Chile fördes 2500 personer som internerades i ett koncentrationsläger. De anklagades för att ha varit medlemmar eller stött den chilenska vänsterregeringen Unidad Popular, som leddes av den av militären mördade president Salvador Allende.

I Pisagua avrättades många och 19, vars kroppar inte överlämnades till sina anhöriga tillhörde gruppen som i Chile ”försvann”.

Dessa 19 kroppar påträffades för exakt 30 år sedan.

REDAN 1948 HADE PISAGUAS förvandlats till ett koncentrationsläger då den socialdemokratiske presidenten Gabriel González Videla, som hade valts bland annat på rösterna från kommunistpartiet, införde den så kallade ”Ley Maldita”, den förbannade lagen som förbjöd kommunistpartiet. En fruktansvärd repression inleddes.

En nyexaminerad löjtnant fick regimens uppdrag att gripa alla medlemmar av kommunistpartiet i de olika saltgruvorna som opererade i Atacamasöknen. Åtta lastbilar stod till förfogande för löjtnantens och hundratals kommunister fördes till det återupprättade koncentrationslägret i Pisagua.

LÖJTNANTEN HETTE Augusto Pinochet Ugarte. Denne officer skulle efter utfört uppdrag i Pisagua, förflyttas till södra Chile och kolgruvarbetarstaden Lota och Coronel. Där blev han ansvarig för fängelset dit kommunisterna, som också hade stort inflytande i denna region, hade fängslats.

I sina memoarer säger Pinochet att ”fängelset var som ett enda stort universitet för kommunisterna. Och de som inte var kommunister när de internerades, var det när de lämnade fängelset”.

De 19 som påträffades den 2 juni 1990, var nergrävda i ett dike utanför Pisagua och flera av de döda var medlemmar av kommunistpartiet. I dag deltar flera ur partiledningen i den högtidsceremoni som ska hållas till ära för dem som mördades av den diktatur som efterlämnade sina representanter i den nuvarande Piñeraregimen.

EFTERSOM MIN FÖRE detta hustru föddes i denna region av Chile har jag vissa erfarenheter av dessa händelser.

1987 intervjuade jag Pedro Atencio, byggnadsarbetare och bror till en annan byggnadsarbetare, Vicente Atencio Cortez, vald som parlamentsledamot för kommunistpartiet med de högsta valsiffrorna 1969 för städerna Pisagua, Arica och Iquique. Han återvaldes till parlamentet med höga valsiffror 1973.

Vid militärkuppen gick Vicente på partiets order under jorden och deltog i det underjordiska arbetet mot diktaturen fram tills han greps den 11 augusti 1976 och ”försvann”.

När jag intervjuade hans bror Pedro i staden Arica i början av januari 1987, misstänkte Pedro att hans bror hade förts till Pisagua där han skulle vara begraven. Men Vicente Atencio påträffades den 21 mars 1990, samma år som ”de 19 i Pisagua”, i en massgrav utanför huvudstaden Santiago på landägorna "Las Tórtolas". Dessa hade tillhört den chilenska armén.

Vicente Atencio med familj innan han "försvann" 1976.
FOTO: MINNESMUSEET FÖR DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA.

I DAG MINNS VI HANS, ”De 19” och de över 1100 chilenska ”försvunna” kämparna vars enda brott var att de ville se ett demokratiskt och blomstrande Chile för sig och kommande generationer.

Fienden till dessa mänskliga rättigheter är, som Historien har lärt oss, gigantisk, men inte oövervinnlig.

Ty det chilenska folket kommer tveklöst fortsätta Allendes, Vicentes och alla andra chilenska martyrers kamp när viruset har besegrats. Piñera kommer att få betala för sina brutala brott mot det chilenska folket.