Chile: ”Att plantera 3 300 träd, ett för varje offer för statskuppen”

JUANA GONZÁLEZ , politisk flykting från Chile, exil i Sverige sedan 1978 med plaketten RODRIGO ROJAS , ett av de 3300 offren för den chilenska diktaturen. Rojas överskjöljdes med bensin av en militärpatrull och brändes till döds den 2 juli 1986 under den stora protesten mot diktaturen. Vid Juanas sida hennes två syskon, Hernan och Maria-Elena Gonzalez, gripna av den hemliga politiska polisen och ”försvunna” i augusti 1974.  FOTO: OLGA MORALES.

 

Chile: ”Att plantera 3 300 träd, ett för varje offer för statskuppen”

En minneshyllning till offren för den militära statskuppen i Chile de 11 september 1973, för 50 år sedan

AV DICK EMANUELSSON / TEGUCIGALPA-STOCKOLM

 

”Ett träd för varje minne,

varje minne för ett nytt liv,

ett liv i varje träd”. 

 

Så sammanfattas det stora internationella projektet ECOMEMORÍA, som minns offren för den militära statskuppen den 11 september 1973 i Chile, utförd av militärjuntan ledd av general Augusto Pinochet Ugarte och med stöd av USA-administrationen under ledning av president Richard Nixon och hans högra hand, Henry Kissinger.

 

VIDEO:
Intervju med Juana Gonzalez:
”Kampen för rättvisa måste fortsätta. Så länge vi inte vet var de försvunna befinner sig måste kampen fortsätta”.
[https://youtu.be/QVx9fxqOymE?si=t-iCtO3pqO6zxKiQ]

 

– PROJEKTET FÖDDES I LONDON den 16 oktober 1998. Pinochet, under sin vistelse där arresterades i kraft av en arresteringsorder, utfärdad av den spanske domaren Baltazar Garzon, berättar JUANA GONZÁLEZ, chilensk flykting i exil i Sverige sedan 1978 och en outtröttlig kämpe för de gripna, försvunna fångarna, de avrättade och torterade, inklusive hennes två syskon och alla andra offer under diktaturens år (1973-1990).

Hon reste till London många gånger för att vara en del av och förstärka den rörelse som växte fram från många chilenare i exil i hela Europa. Målet var att diktatorn skulle utlämnas till Spanien där Garzon redan hade förberett rättegången mot generalen för brottet folkmord.

Diktatorn med sin militärjunta den 9 september 1983 då den firade 10-årsdagen av statskuppen. På det inramade fotot syns diktatorn den 16 oktober 1998 tillsammans med sin ”väninna”, Margret Thachter, ”Järnladyn”, hatad av den engelska arbetarklassen. FOTO: DICK EMANUELSSON

 

HENNES TVÅ SYSKON, Hernán Galo, 27 och María-Elena González Inostroza, 22, medlemmar i MIR (den Revolutionära Vänsterrörelsen) tvingades gå under jord och ansluta sig till den underjordiska kampen mot diktaturen. Under nästan ett år genomförde de olika uppgifter mot diktaturen men arresterades i Santiago den 15 augusti 1974. De fördes  till hemliga och illegala och offentliga koncentrationsläger så som Londres 38,  Tres Álamos  och  Cuatro Álamos, bokstavliga tortyrcenter och koncentrationsläger. Där förlorades spåret av de två, men som senare dyker upp på en lista över 119 offer i ”OPERATION COLOMBO”.

Den hemliga politiska polisen DINA hade fabricerat två ”fantasimedier” i Brasilien och Argentina som kom att användas som ”källa” för den chilenska Pinochettrogna pressen. Där hävdades att ”MIR har mördat 119 av sina egna medlemmar” i en intern uppgörelse.

Kvällstidningen La Segunda, vars ägare var AGUSTÍN EDWARDS, uppfann denna makabra FakeNews där det stod med stora versaler: ”UTROTADE SOM RÅTTOR”!

Fake-upplägget som juntan använde för att kallblodigt slakta 119 antifascistiska och revolutionära chilenares liv. Det kallas MEDIETERRORISM! Och Edwards-imperiet fortsätter sin psykologiska antikommunistiska krigföring mot det chilenska folket.

AGUSTÍN EDWARDS var ”CIA:s nyckel- och mediala språkrör”, före och under kuppen, ägare till ett medieimperium i Chile, inklusive dagstidningen El Mercurio. Detta medium var CIA:s främsta instrument och verktyg i den fascistiska högerns psykologiska krigföring mot president Salvador sedan 1970, då vänstern bildade regering och intog presidentpalatset La Moneda. Edwards kom att äga en portfölj som inkluderade banker, försäkringsbolag, transport och detaljhandel.

Utåt sett en civil man, men hans händer var lika befläckade av det chilenska folkets blod som generalen som gjorde det ”smutsiga arbetet”. Edwards drog de i de mest sofistikerade trådarna från sina massmediaimperium för att efterlämna ett Chile dränkt i blod och mer än 3300 offer, avrättade och försvunna, 700,000 arresterade var tusentals torterades. En högst intellektuellt ansvarig för den blodiga statskuppen, sida vid sida med USA.

 

De 119 offren för diktaturens Fake och bestialiska massaker.

MEN NU, den 11 SEPTEMBER kommer 3 300 träd att planteras till minne för högerns, CIA:s och Edwards offer. Det äger rum i en region med mycket skog i södra Chile, i Mapuche-regionen där en park där de 3 300 offren ska minnas.

Varför heter det EKOMEMORIA?  frågar vi Juana och hon punktar upp:

– För att det är ett brett projekt för mänskliga rättigheter.

·            Mänskliga rättigheter kombineras med ekologi.

·            Det är ett internationellt projekt som befinner sig i sluttampen av att skapa en skog med mer än 3300 inhemska träd i en region av Chile och samhället Curacautín.

·            Jag är mycket glad för dessa uppfyllda uppgifter.

·            Den allmänna idén i sig är följande;

·            Plantera ett träd för var och en av de fängslade och försvunna och politiskt avrättade, vilket skapar medvetenhet hos nuvarande och framtida generationer.

·            Den omsluter också temat om ett slut på straffriheten.

 

I mapuchefolkets regioner invigs den 11 september parken med 3300 träd som en hyllning till offren. Irländaren och grundaren av Pink Floyd, Roger Waters, en konsekvent man för världens kämpande folk, kommer att närvara vid invigningen. KLICKA FÖR STÖRRE FORMAT.

I JÄRFALLA KOMMUN, i Storstockholmsregionen, anlände cirka 500 chilenare, uruguayaner och argentinare under 1970-talet, de flesta som politiska flyktingar från militärdiktaturerna längst ned i Sydamerika. Kommunen förvandlades till en historisk bastion för internationell solidaritet. Den chilenska exilkolonin organiserade sig, grundade flera radiostationer där vi kan nämna ”Radio América”, vars outslitliga drivkraft var Héctor Abarca och hans livskamrat Carmen Durán, som lördag efter lördag, år efter år, höll solidariteten levande genom Radion.

I kommunen har otaliga aktioner och aktiviteter genomförts för de tre nämnda länderna, men också för de fria folken och länder som Kuba, Venezuela och Nicaragua. Och i den aktiviteten under alla dessa år har Juana alltid funnits, utan att vila en minut.

Inbjudan till invigningen av parken ECOMEMORIA i Järfälla den 10 september 2005 och de tio offren som var och en har sitt träd.

Platsen i Italien där Galo och
Maria-Elena minns.

– I PARKEN där kommunens Logga `Kvarnen´ finns, finns det tio träd med
totalt 10 offer, sex tunna gjutna pelare med en aluminiumplatta med offrens namn inpräglade nära trädstammen. Två av dessa plaketter har de tre namnen på bröderna Vergara och tre av bröderna Lagos Marin, säger Juana.

·       Och dina bröder, varför är de inte där?

– Det är sant att mina bröder inte återfinns här i parken utan i en park i kommunen Valenza, i norra Italien, mellan de mest kända städerna som Turin, Milano och Genua. Det var en grupp lite anarkistiska arbetare som gjorde det möjligt att plantera tre vackra träd, säger Juana med glitter i ögonen vid minnet.

– Där finns mina två bröder och en italienare som bodde i södra Chile och som mördades av Pinochetjuntan. Hans namn var Roberto Venturelli, från gruppen ”Präster för Socialism”.

 

VI FÖRFLYTTAR OSS TILLBAKA till Sverige och Järfalla och Juana säger att det var med ekonomiska och fysiska stödet från Järfälla kommunfullmäktige som denna vackra park kunde utökas och förverkligas med ytterligare tio träd den 10 september 2005, nu på väg att fylla 18 år. 

Förslaget om att skapa parken gick först genom Vänsterpartiets ledamöter i fullmäktige.

– Också socialdemokraterna godkände förslaget som alltså fick majoritet i fullmäktige. Jag jobbade hårt tills det godkända projektet slutligen gick igenom alla instanser. Parken är väldigt vacker, säger kamraten med stolthet i rösten.

 

TRÄDEN ÄR SÅ KALLADE AUTOKTONA askträd (totalt finns det 45-65 olika arter) .

– Det har med svensk mytologi (Yggdrasil) att göra och det finns 10 små träd som i dag är stora och vackra.

YGGDRASIL, enligt skandinavisk eller nordisk mytologi betraktas som LIVETS TRÄD, som vi känner det idag. Det var enligt nordisk mytologi platsen där de nio världarna som utgjorde nämnda mytologi låg och kallades Yggdrasil. Och det är dessa som nu har uppgiften att informera de förbipasserande vad parken utgör.

– Vi satte tavlor med deras namn och jag insisterande på att även svensken Svante Grände skulle vara en av de tio. Och det godkändes.

 

I Minnesparken i Järfälla kommun, invigd den 10 september 2005, står Juana med tavlan av Alejandro Salgado, ett av parkens tio offer.  FOTO: OLGA MORALES.

 

SVANTE GRÄNDE VAR EN av ett antal svenskar som frivilligt arbetade med projekt i södra Chile under vänsterregeringen UNIDAD POPULAR, som leddes av president Salvador Allende. Under statskuppen kom Grände att bli efterlyst av armén som ”ett subversivt element”, vilket var liktydigt med ett dramatiskt öde. Han tvingades undvika de uniformerade och kom att dra sig tillbaka mot skogen, bergen och beslöt sig för att gå över Anderna, en farlig och vid tidpunkten iskall strapats.

Han korsade den största bergskedjan i Amerika mitt i vintern och nådde Argentina. Efter några månader förflyttade han sig till länet Tucumán, i norra Argentina där han anslöt sig till ERP-gerillan, (El Ejército Revolucionario del Pueblo), den väpnade grenen av det politiska vänsterpartiet PRT, (Partido Revolucionario de los Trabajadores). Men efter en kort tid i gerillan dödades han i ett bakhåll av den argentinska armén.

 

Den svenska revolutionären och gerillansoldaten,  SVANTE GRÄNDE, på promenad i en stadsdel i södra Chile. FOTO: OKÄND.

DEN 10 SEPTEMBER blir det ett stort arrangemang i parken ECOMEORIA i Järfälla kommun. Och vi frågade Juana om ett kapitel nu, efter 50 år avslutas eller om kampen fortsätter?

– Kampen för rättvisa måste fortsätta. Så länge vi inte vet var de försvunna, döda eller levande befinner sig, eller bödlarna av de avrättade inte är ställda inför rätta då måste kampen fortsätta. Ett land och ett folk utan minne är ett folk utan historia. Det får inte tillåtas hända. Faktum är att i Spanien just nu forskar man om vad som hände under kriget (1936-39) och de 40 år som Franco regerade.

– Som anhörig måste vi fortsätta att insistera och kräva ett slut på straffriheten!

 

"Ett liv av kamp, ​​inte en enda tyst minut”! har varit Juanas slogan under de senaste 50 åren. På bilden från ett solidaritetsmöte för Chile i början av 1990-talet på Sergels Torg i Stockholm under president Patricio Aylwins regering i Chile. ”Varför skipar du inte rättvisa, Aylwin”? frågar Juana uppfodrande den man som under den tiden var president i Chile.  FOTO: DICK EMANUELSSON.

”.

 

Chile: “A plantar 3300 árboles, uno por cada víctima del golpe de estado”

 

JUANA GONZÁLEZ, chilena exiliada en Suecia desde 1978 con la placa de RODRIGO ROJAS, uno de las 3300 victimas de la dictadura chilena, quemado a muerte el 2 de julio de 1986. A sus lados, los hermanos desaparecidos y víctimas en la “OPERACIÓN COLOMBO”, Hernan y Maria-Elena Gonzalez. 
FOTO: OLGA MORALES.

Chile: “A plantar 3300 árboles, uno por cada víctima del golpe de estado”

El homenaje de conmemoración a las víctimas del golpe de estado en Chile hace 50 años

POR DICK EMANUELSSON / TEGUCIGALPA-ESTOCOLMO

“Un árbol por cada memoria,

cada memoria por una nueva vida,

una vida en cada árbol”. 

Así se resume el gran proyecto internacional ECOMEMORÍA, que recuerda las víctimas del golpe de estado el 11 de septiembre de 1973 en Chile, ejecutado por la junta militar dirigida por el general Augusto Pinochet Ugarte y con el respaldo de la administración estadounidense del presidente Richard Nixon y su mano derecha, Henry Kissinger.

VIDEO:
Chile: “A plantar 3300 árboles, uno por cada víctima del golpe de estado”

“EL PROYECTO NACE en Londres con la detención de Pinochet, el 16 de octubre de 1998. Estando de viaje en Londres, Augusto Pinochet fue detenido en virtud de una orden de captura emanada por el juez español Baltazar”, nos cuenta JUANA GONZÁLEZ, chilena exiliada en Suecia desde 1978 e incansable luchadora por los detenidos desaparecidos, entre ellos sus dos hermanos y todas las demás víctimas durante y después los años de la dictadura.

Viajó a Londres muchas veces para ser parte de y reforzar las acciones de muchos chilenos en exilio en Europa para exigir que el dictador fuera extraditado a España donde el juez Baltazar Garzón ya tenía preparado el juicio contra el general por el crimen de genocidio.

 

El dictador con su junta militar el 9 de septiembre de 1983, celebrando el 10º aniversario del golpe de estado. En la foto enmarcada el dictador el 16 de octubre de 1998 junto con su ´comadre´, Margret Thachter. FOTO: DICK EMANUELSSON

 

SUS DOS HERMANOS, Hernán Galo y María-Elena González Inostroza, militantes del MIR (Movimiento Izquierda Revolucionario) se vieron obligados de ingresar a la lucha clandestina con el golpe de estado. Pasaron casi un año trabajando con diferentes tareas contra la dictadura pero fueron detenidos en Santiago el 15 de agosto de 1974,  llevados a los centros de detención clandestino e ilegal respectivamente de Londres 38, Tres Álamos y Cuatro Álamos verdaderos centros tortura y campamentos de concentración. De ahí se pierde la pista de los dos, posteriormente aparecen como victimas en el montaje de “OPERACIÓN COLOMBO”, en donde la policía política secreta DINA fabricó un siniestro montaje en donde dice que el “MIR asesinó 119 militantes de su propio movimiento”.

El diario La Segunda, cuyo dueño era Agustín Edwards, inventó el macabro Fake News que decía en mayúsculas: ¡“EXTERMINADOS COMO RATONES”!

El montaje siniestro que cobró la vida de 119 chilenos antifascistas y revolucionarios. Esto se llama ¡TERRORISMO MEDIATICO! Y el imperio de Edwards sigue.

Agustín Edwards fue el “Hombre clave y mediático de la CIA” antes y durante el golpe de estado, dueño del imperio mediático en Chile, entre ellos el diario El Mercurio, principal herramienta de la CIA en su guerra psicológica desde 1970 contra el presidente Salvador Allende. Llegó a ser dueño de un portafolio que incluía bancos, empresas de seguros, de transporte y retail.

Aparentemente civil, tenía las manos manchadas de sangre del pueblo chileno, igual como el general que hizo el trabajo “grueso”, mientras Edwards manejaba los hilos más sofisticados desde sus medios para dejar a Chile en un baño de sangre con más de 3300 víctimas, entre ejecutados y desaparecidos. Un verdadero autor intelectual, junto con la CIA de la bestialidades de la dictadura.

 

Y AHORA, el PRÓXIMO 11 DE SEPTIEMBRE, año en curso se plantarán
3300 árboles en memoria de las víctimas. Será en un bosque en el sur de Chile, en región mapuche que será un parque donde se recuerda las 3300 víctimas.

¿Porque se llama Ecomemoria? preguntamos a Juana que apunta:

“Porque es un proyecto amplio de Derechos Humanos.

·       Se mezclan derechos humanos y ecología.

·       Es un proyecto internacional que está llegando a la etapa casi final de crear un bosque con más de 3300 Árboles nativos en un sector de Chile y está ahora el terreno y más de 800 arbolitos en Curacautín Chile.

·       Estoy muy contenta por estos logros.

·       La idea general en sí es;

·       Plantar un árbol por cada uno de los detenidos y desaparecidos y ejecutado político creando conciencias en las generaciones presentes y futuras.

·       También encierra la impunidad”.

 

En las regiones del pueblo mapuche estará el parque con 3300 árboles en homenaje a las víctimas. En la inauguración estará presente el irlandés y fundador de Pink Floyd, Roger Waters, un consecuente hombre para la causa popular del mundo. HAZ CLICK PARA FORMATO MAYOR. 

EN EL MUNICIPIO DE JÄRFALLA, en la región de Gran Estocolmo llegaron en la década 70´ aproximadamente 500 chilenos, uruguayos y argentinos, en su mayoría como refugiados políticos de las dictaduras militares en el Cono Sur. El municipio ha sido realmente un bastión histórico de la solidaridad internacional. La colonia chilena se organizó, fundó varias emisoras donde podemos mencionar “Radio América”, cuyo director fue Héctor Abarca y su compañera Carmen Durán, que sábado tras sábado, años tras años mantenían la Llama Viva de la Solidaridad a través de la radio.

En el municipio se han hecho innumerables acciones y actividades para los tres pueblos mencionados, pero también para los pueblos libres como de Cuba, Venezuela y Nicaragua. Y en esa actividad y durante todos estos años ha estado siempre Juana trabajando sin descansar un minuto.

“EN EL PARQUE NOSOTROS se encuentran diez árboles con un total de 10 víctimas, seis columnas delgadas fundidas con una placa en aluminio con los nombres de las víctimas impresos cerca el tronco del árbol. Dos de esas placas tienen los tres nombres de los hermanos Vergara y tres de los hermanos Lagos Marin”, dice Juana.

·       ¿Y tus hermanos, porque no están ahí?

El hermano de Juana, Hernan Lalo.

“Es cierto que mis hermanos no se encuentran ahí, sino en un parque en el
municipio de Valenza, en el norte de Italia, entre las ciudades más conocidas como Turín, Milán y Génova. Fue un grupo de trabajadores un poco anarcos que hicieron posible la plantación de tres hermosos árboles”, relata Juana.

“Ahí están mis dos hermanos y un italiano que vivía en el sur de Chile y que fue asesinado por Pinochet. Su nombre era Roberto Venturelli, del grupo de “Sacerdotes Cristianos por el Socialismo”.

 

REGRESANDO A SUECIA y a JARFALLA, dice que fue con el respaldo económico y físico del Concejo Municipal que se pudo realizar ese hermoso parque el 10 de septiembre de 2005, que ya está por cumplir 18 años. 

La propuesta de crear el parque pasó primero por el Concejo a través de los concejales (regidores) del Partido de Izquierda (ex PC sueco).

“Los socialdemócratas también aprobaron la propuesta que así tuvo una mayoría en el Concejo. Trabajé intensamente hasta que salió el proyecto aprobado, es muy bello el parque”, dice la compañera con orgullo en su voz.

Son árboles autóctonos Fresnos (que contienen entre 45 y 65 especies diferentes).

“Tiene que ver con la mitología sueca (Yggdrasil) y son 10 arbolitos que hoy son bellos”.

¿Qué era el Yggdrasil, según la mitología escandinava o nórdica?

El árbol de la vida, como lo conocemos actualmente, era según la mitología nórdica, el lugar donde se encontraban ubicados los nueve mundos que conformaban dicha mitología y lleva por nombre Yggdrasil.

“Pusimos placas con sus nombres y yo insistí mucho en que estuviera también el nombre del sueco Svante Grände y su hermano vino a la inauguración el 10 de septiembre de 2005.

 

En el parque del municipio sueco de Järfälla, inaugurado el 10 de septiembre de 2005, Juana con la placa de Alejandro Salgado, uno de las diez victimas del parque.  FOTO: OLGA MORALES.

SVANTE GRÄNDE FUE UNO de varios suecos que en forma voluntaria trabajaban en proyectos en el sur de Chile durante el gobierno de Unidad Popular. Durante el golpe de estado fue buscado por el ejército y se vio obligado a retirarse hacia los Andes. Cruzó la cordillera más grande de América en pleno invierno y llegó a Argentina. Después de varios meses se trasladó al departamento de Tucumán en el norte de Argentina donde ingresó al movimiento guerrillero ERP, El Ejército Revolucionario del Pueblo, brazo armado del PRT, Partido Revolucionario de los Trabajadores. Pero no duró mucho tiempo en la guerrilla y fue muerto en una emboscada del ejército argentino.

 

El revolucionario y guerrillero sueco, SVANTE GRÄNDE paseando en un barrio en el sur de Chile, dedicado a la causa popular. FOTO: DESCONOCIDO.

ESTE 10 DE SEPTIEMBRE habrá un gran acto en el parque de ECOMEORIA en el municipio de Järfälla. Y preguntamos a Juana que si con los 50 años pasados, ¿se cierra un capítulo o la lucha sigue?

“Tiene que seguir. Mientras no se sepa dónde están los desaparecidos, la lucha tiene que seguir. Un país y un pueblo sin memoria es un pueblo sin historia. No se puede permitir que eso pase. De hecho, en España actualmente están haciendo algunas investigaciones de lo que pasó durante la guerra (1936-39) y los 40 años que estuvo gobernando Franco”.

“Como familiar tenemos que seguir insistiendo y exigiendo para que no haya más impunidad”.

 

¡“Toda una vida de lucha, ni un minuto de silencio”!, ha sido la consigna de Juana. En la foto en un acto a principio de 90´ en el centro de Estocolmo durante el gobirno de Patricio Aylwin en Chile. "¿Porqué no hace justicia, Aylwin"? se pregunta. FOTO: DICK EMANUELSSON.