Chile: ”Att
plantera 3 300 träd, ett för varje offer för statskuppen”
En minneshyllning till offren för den
militära statskuppen i Chile de 11 september 1973, för 50 år sedan
AV DICK
EMANUELSSON / TEGUCIGALPA-STOCKOLM
”Ett träd för varje minne,
varje minne för ett nytt liv,
ett liv i varje träd”.
Så
sammanfattas det stora internationella projektet ECOMEMORÍA, som
minns offren för den militära statskuppen den 11 september 1973 i Chile, utförd
av militärjuntan ledd av general Augusto Pinochet Ugarte och med stöd av USA-administrationen
under ledning av president Richard Nixon och hans högra
hand, Henry Kissinger.
VIDEO:
Intervju med Juana Gonzalez:
”Kampen för rättvisa måste fortsätta.
Så länge vi inte vet var de försvunna befinner sig måste kampen fortsätta”.
[https://youtu.be/QVx9fxqOymE?si=t-iCtO3pqO6zxKiQ]
– PROJEKTET
FÖDDES I LONDON den 16 oktober 1998. Pinochet, under sin vistelse där arresterades
i kraft av en arresteringsorder, utfärdad av den spanske domaren Baltazar Garzon,
berättar JUANA GONZÁLEZ, chilensk flykting i exil i
Sverige sedan 1978 och en outtröttlig kämpe för de gripna, försvunna fångarna,
de avrättade och torterade, inklusive hennes två syskon och alla andra offer
under diktaturens år (1973-1990).
Hon reste till
London många gånger för att vara en del av och förstärka den rörelse som växte
fram från många chilenare i exil i hela Europa. Målet var att diktatorn skulle
utlämnas till Spanien där Garzon redan hade förberett rättegången mot generalen
för brottet folkmord.
HENNES TVÅ SYSKON,
Hernán Galo, 27 och María-Elena González Inostroza, 22, medlemmar i MIR (den Revolutionära
Vänsterrörelsen) tvingades gå under jord och ansluta sig till den underjordiska
kampen mot diktaturen. Under nästan ett år genomförde de olika uppgifter
mot diktaturen men arresterades i Santiago den 15 augusti 1974. De
fördes till
hemliga och illegala och offentliga koncentrationsläger så som Londres 38, Tres Álamos och Cuatro Álamos, bokstavliga tortyrcenter och
koncentrationsläger. Där förlorades spåret av de två, men som senare dyker
upp på en lista över 119 offer i ”OPERATION COLOMBO”.
Den hemliga
politiska polisen DINA hade fabricerat två ”fantasimedier” i Brasilien och
Argentina som kom att användas som ”källa” för den chilenska Pinochettrogna
pressen. Där hävdades att ”MIR har mördat 119 av sina egna medlemmar” i en intern
uppgörelse.
Kvällstidningen
La Segunda, vars ägare var AGUSTÍN EDWARDS, uppfann denna
makabra FakeNews där det stod med stora versaler: ”UTROTADE SOM RÅTTOR”!
AGUSTÍN EDWARDS var ”CIA:s nyckel- och mediala språkrör”, före och under kuppen, ägare till ett medieimperium i Chile, inklusive dagstidningen El Mercurio. Detta medium var CIA:s främsta instrument och verktyg i den fascistiska högerns psykologiska krigföring mot president Salvador sedan 1970, då vänstern bildade regering och intog presidentpalatset La Moneda. Edwards kom att äga en portfölj som inkluderade banker, försäkringsbolag, transport och detaljhandel.
Utåt sett en civil
man, men hans händer var lika befläckade av det chilenska folkets blod som
generalen som gjorde det ”smutsiga arbetet”. Edwards drog de i de mest
sofistikerade trådarna från sina massmediaimperium för att efterlämna ett Chile
dränkt i blod och mer än 3300 offer, avrättade och försvunna, 700,000 arresterade
var tusentals torterades. En högst intellektuellt ansvarig för den blodiga
statskuppen, sida vid sida med USA.
De 119 offren för diktaturens Fake och bestialiska massaker. |
MEN NU, den 11
SEPTEMBER kommer 3 300
träd att planteras till minne för högerns, CIA:s och Edwards offer. Det äger
rum i en region med mycket skog i södra Chile, i Mapuche-regionen där en park
där de 3 300 offren ska minnas.
Varför heter
det EKOMEMORIA? frågar vi Juana och hon punktar upp:
– För att det
är ett brett projekt för mänskliga rättigheter.
·
Mänskliga rättigheter kombineras med ekologi.
·
Det är ett internationellt projekt som befinner sig i sluttampen
av att skapa en skog med mer än 3300 inhemska träd i en region av Chile och
samhället Curacautín.
·
Jag är mycket glad för dessa uppfyllda uppgifter.
·
Den allmänna idén i sig är följande;
·
Plantera ett träd för var och en av de fängslade och försvunna
och politiskt avrättade, vilket skapar medvetenhet hos nuvarande och framtida
generationer.
·
Den omsluter också temat om ett slut på straffriheten.
I JÄRFALLA KOMMUN, i Storstockholmsregionen, anlände cirka 500
chilenare, uruguayaner och argentinare under 1970-talet, de flesta som
politiska flyktingar från militärdiktaturerna längst ned i Sydamerika. Kommunen
förvandlades till en historisk bastion för internationell solidaritet. Den
chilenska exilkolonin organiserade sig, grundade flera radiostationer där vi
kan nämna ”Radio América”, vars outslitliga drivkraft var Héctor Abarca
och hans livskamrat Carmen Durán, som lördag efter lördag, år efter år,
höll solidariteten levande genom Radion.
I kommunen har
otaliga aktioner och aktiviteter genomförts för de tre nämnda länderna, men
också för de fria folken och länder som Kuba, Venezuela och Nicaragua. Och
i den aktiviteten under alla dessa år har Juana alltid funnits, utan att vila
en minut.
Inbjudan till invigningen av parken ECOMEMORIA i Järfälla den 10 september 2005 och de tio offren som var och en har sitt träd. |
Platsen i Italien där Galo och Maria-Elena minns. |
totalt 10 offer, sex tunna gjutna pelare med en aluminiumplatta med offrens namn inpräglade nära trädstammen. Två av dessa plaketter har de tre namnen på bröderna Vergara och tre av bröderna Lagos Marin, säger Juana.
·
Och dina bröder, varför är de inte där?
– Det är sant att mina bröder inte återfinns här i parken utan i en park i kommunen Valenza, i norra Italien, mellan de mest kända städerna som Turin, Milano och Genua. Det var en grupp lite anarkistiska arbetare som gjorde det möjligt att plantera tre vackra träd, säger Juana med glitter i ögonen vid minnet.
– Där finns mina
två bröder och en italienare som bodde i södra Chile och som mördades av
Pinochetjuntan. Hans namn var Roberto Venturelli, från gruppen
”Präster för Socialism”.
VI FÖRFLYTTAR OSS
TILLBAKA till Sverige och Järfalla och Juana säger att det var med ekonomiska
och fysiska stödet från Järfälla kommunfullmäktige som denna vackra park
kunde utökas och förverkligas med ytterligare tio träd den 10 september 2005,
nu på väg att fylla 18 år.
Förslaget om
att skapa parken gick först genom Vänsterpartiets ledamöter i fullmäktige.
– Också socialdemokraterna
godkände förslaget som alltså fick majoritet i fullmäktige. Jag jobbade
hårt tills det godkända projektet slutligen gick igenom alla instanser. Parken
är väldigt vacker, säger kamraten med stolthet i rösten.
TRÄDEN ÄR SÅ
KALLADE AUTOKTONA askträd (totalt finns det 45-65 olika arter) .
– Det har med
svensk mytologi (Yggdrasil) att göra och det finns 10 små träd
som i dag är stora och vackra.
YGGDRASIL, enligt skandinavisk eller nordisk
mytologi betraktas som LIVETS TRÄD, som vi känner det idag. Det var
enligt nordisk mytologi platsen där de nio världarna som utgjorde nämnda
mytologi låg och kallades Yggdrasil. Och det är dessa som nu har
uppgiften att informera de förbipasserande vad parken utgör.
– Vi satte
tavlor med deras namn och jag insisterande på att även svensken Svante
Grände skulle vara en av de tio. Och det godkändes.
I Minnesparken i Järfälla kommun, invigd den 10 september 2005, står Juana med tavlan av Alejandro Salgado, ett av parkens tio offer. FOTO: OLGA MORALES. |
SVANTE GRÄNDE
VAR EN av ett
antal svenskar som frivilligt arbetade med projekt i södra Chile under vänsterregeringen
UNIDAD POPULAR, som leddes av president Salvador Allende. Under statskuppen
kom Grände att bli efterlyst av armén som ”ett subversivt element”, vilket var
liktydigt med ett dramatiskt öde. Han tvingades undvika de uniformerade och kom
att dra sig tillbaka mot skogen, bergen och beslöt sig för att gå över Anderna,
en farlig och vid tidpunkten iskall strapats.
Han korsade
den största bergskedjan i Amerika mitt i vintern och nådde
Argentina. Efter några månader förflyttade han sig till länet Tucumán, i
norra Argentina där han anslöt sig till ERP-gerillan, (El Ejército
Revolucionario del Pueblo), den väpnade grenen av det politiska vänsterpartiet
PRT, (Partido Revolucionario de los Trabajadores). Men efter
en kort tid i gerillan dödades han i ett bakhåll av den argentinska armén.
Den svenska revolutionären och gerillansoldaten, SVANTE GRÄNDE, på promenad i en stadsdel i södra Chile. FOTO: OKÄND. |
DEN 10 SEPTEMBER blir det ett stort arrangemang i parken ECOMEORIA i
Järfälla kommun. Och vi frågade Juana om ett kapitel nu, efter 50 år avslutas eller om
kampen fortsätter?
– Kampen för rättvisa
måste fortsätta. Så länge vi inte vet var de försvunna, döda eller levande
befinner sig, eller bödlarna av de avrättade inte är ställda inför rätta då måste
kampen fortsätta. Ett land och ett folk utan minne är ett folk utan
historia. Det får inte tillåtas hända. Faktum är att i Spanien just
nu forskar man om vad som hände under kriget (1936-39) och de 40 år som Franco
regerade.
– Som anhörig
måste vi fortsätta att insistera och kräva ett slut på straffriheten!
”. |
No hay comentarios:
Publicar un comentario
Nota: solo los miembros de este blog pueden publicar comentarios.