Pinochet och militärjuntan
den 7 september 1983, tio år efter militärkuppen. I den infällda bilden
tillsammans med sin maka, Lucia Hiriart. FOTO: DICK EMANUELSSON.
En fascist
färre i Chile
AV DICK EMANUELSSON
TEGUCIGALPA / 2021-12-16
/ Lucia Hiriart Pinochet Rodríguez, mer känd som diktatorn Augusto Pinochets
maka avled i dag i en ålder av 99 år. Hatad av det arbetande chilenska folket
och en intellektuell sadist som anses ha stått över sin man och diktator i
grymhet och klasshat. Hon avled bara tre dagar INNAN den andra valomgången till
Pinochets politiske arvtagare, Jose Kast, son till en tysk nazistofficer har
chans ta över presidentpalatset!
”Om jag vore regeringschef skulle
jag vara mycket tuffare än min man. Då skulle jag ha infört undantagstillstånd i
hela Chile” [1],
är ett av hennes makabra uttalanden.
När de två 18-åringarna Rodrigo
Rojas och Carmen Gloria Quintana
överöstes med bensin och antändes av militären på en gata i Santiago den 2 juli
1986 under den nationella protestdagen mot militärdiktaturen, en dramatisk
händelse som resulterade i att Rojas avled av brännskadorna medan Carmen
Glorias kropp och ansikte deformerades till ett bokstavligt monster [2],
kommenterade Lucia Pinochet:
”Varför klagar den här tjejen så mycket för de minimala brännskadorna”!? [3].
Carmen Gloria Quintana och Rodrigo Rojas, före attentatet och mordet
på Rodrigo. Gloria överlevde ett år av plastikoperationer i Kanada, där hon
fick politisk asyl.
DEN 7 SEPTEMBER 1983 firade
fascistjuntan 10-årsdagen av den militära statskuppen den 11 september 1973.
Jag minns det som igår för jag stod kanske 10 meter från den högmodiga kvinnan
som satt där och pöste i en stol medan hennes man och hans tre militära medbrottslingar
i juntan stod bara två meter framför mig när jag tog fotografiet av de fyra
uniformerade som gjorde honnör inför den defilerande militären.
Drygt tre år senare intervjuade Athenas Dedes Alvarez från Föreningen
för de Anhöriga till de Avrättade. Hennes berättelse kan illustrera att det
inte handlar om kön, som den mest extrema delen av den feministiska rörelsen
påstår utan om vad man representerar och vilka handlingar var och en gör.
Athenas berättade om den smärtsamma upplevelsen att finna
kroppen av hennes man i ett av omklädningsrummen på Nationalstadion, de kalla
regniga dagarna efter militärkuppen 1973:
– Klarar ni verkligen av att gå
in?
– Ja, jag har varit på bårhuset
vid andra tillfällen, svarade jag.
– Men det här är inte som vid
andra tillfällen, fortsatte kvinnan.
– Vi får väl se, svarade jag och
gick in.
– Och det var annorlunda. I
rummen var liken staplade från golv till tak. Man var tvungen att gå försiktigt
för att inte trampa på dem.
– I källaren fanns kropparna som
var färdiga att överlämnas till de anhöriga enligt listan utanför stadion. Där
fann jag min man, Manuel. Han stod på den femte listan vilket betyder att 1200
landsmän hade gått samma öde till mötes som han innan, d.v.s. avrättats på
samma plats som Påven skall ”tala med Chiles ungdom”, Nationalstadion [4].
DÖDSBESKEDET av Pinochetänkans bortgång ledde mig osökt till minnet av Athenas berättelse.
Men där finns tiotusentals andra chilenska kvinnor, offer för den chilenska kapitalismens
mest våldsamma uttryck, fascismens bestialitet under och de efterföljande 17
åren efter militärkuppen. För när president Salvador Allende och
vänsterregeringen Unidad Popular inledde sitt reformarbete i slutet av 1970
konfronterades de samtidigt med den sociala klass och utländska Imperium som
hade styrt och ställt fram tills 1970.
Jordreform, nationalisering av Chiles koppar, en ekonomisk
kronjuvel i händerna på två amerikanska multinationella gruvbolag, Kennecott
och Anaconda, förstatligandet av det naturliga statliga monopolet (som han sa
den borgerlige nationalekonomen Assar Lindbeck) i form av Chiles
telekommunikationer men i händerna på det amerikanska transnationella ITT.
Allende utmanade en politisk och militär best och det slutade 32 månader senare
med den blodiga militärkuppen.
 |
| Trots att det har gått nästan femtio år sedan störtandet och mordet på Salvador Allende, lever han i det chilenska folkets dagliga kamp och drömmen om ett demokratiskt socialistiskt Chile. |
MAN SKA ALDRIG ÖNSKA LIVET ur någon, hur jävlig den människan än kan ha varit.
Men på många av de chilenska städernas gator firades det idag att landet har
blivit ”en fascist färre”, som en kommentar löd på de sociala nätet.
Det påminner om när diktatorn
hade utsatts för ett bakhåll av kommunistpartiets folkmilis FPMR (Frente Patriotico Manuel Rodriguez) den
7 september 1986 och då alla trodde att Pinochet hade likviderats av
bazookaskotten mot hans bepansrade bil och kortege med 25 livvakter varav fem
miste livet. I städernas fattigkvarter dansade folk på gatorna och firade tills
Pinochet, skakad och med sårskador i ena handen framträdde och med darrande
röst uppgav att han hade överlevt attacken.
På ”La Plaza de Dignidad”, Värdighetstorget,
före detta Plaza Italia i Santiago, centrum för protesterna 2019 var det fullt
av folk i likhet med hamnstaden Valparaiso.
DEN SAMLADE OPPOSITIONENS presidentkandidat Gabriel Boric kommenterade Lucia Pinochets
bortgång med ”Hon dör ostraffat trots den
djupa smärta och splittring hon orsakade vårt land”.
Kommunistpartiets veckotidning
El Siglos nätupplaga kommenterade; ”en röst färre till Kast” medan självaste
Kast, som tidigare sa att ”Pinochet skulle ha röstat på mig”, nu med opportunism
i rösten uppgav att han inte skulle ”gå på begravningen”. Han tillade att han
inte ville ”göra en politisk sak av detta”, väl medveten om att minnena av den
verkliga karaktären av den chilenska fascismen nu än en gång har gjort sig konkret
och uppmärksammats i och med bortgången av diktatorns änka och att det kan medföra
färre röster i morgondagens andra valomgång i Chile.
 |
| Jose Kast och Lucia Hirart Pinochet. |
I DAG TORSDAG AVSLUTADES valkampanjen med möten av Boric och Kast i Santiago.
Det har varit den mest smutsiga valkampanjen sedan den borgerliga representativa
parlamentismen inleddes efter militärdiktaturens reträtt 1989, menar alla
sansade bedömare.
Sonen till nazistofficern,
Jose Kast har ertappats med 21 Fakenews som han i likhet med sin politiske like,
Brasiliens Jair Bolsonaro, har massproducerat via de olika medierna på nätet. Kast
har gång efter gång avslöjats och till och med tvingats be om ursäkt för några
av de värsta övertrampen som handlat om att Gabriel Boric skulle ha begått
sexuella övergrepp på en kvinna i hans närhet.
Kast börjar nu också
förbereda opinionen på att han kan komma att INTE erkänna en valseger för Boric
om skillnaden i valresultatet skulle uppgå till exempel 40,000-50,000 röster.
Detta har till och med fått krafter inom den chilenska högern att reagera
eftersom det chilenska valsystemet anses av alla som tillförlitligt och säkert
mot valfusk.
Men på söndag kväll vet vi
vem som blir Chiles nye president, en socialdemokrat eller, hur surrealistiskt
det än kan verka, en fascistoid son till en tysk naziofficer som hyllar
familjen Pinochet.
[1]
https://www.t13.cl/amp/noticia/politica/las-frases-Lucia-Hiriart-16-12-2021
[2]
Carmen och Rodrigo översköljdes med bensin som militären antände
https://chile1986-87.blogspot.com/2020/05/carmen-och-rodrigo-overskoljdes-med.html
[3] Las polémicas frases de Lucía Hiriart: desde
caso quemados a la muerte de su marido
https://www.publimetro.cl/noticias/2021/12/16/las-polemicas-frases-de-lucia-hiriart-desde-caso-quemados-a-la-muerte-de-su-marido/
[4]
”Efter 1200 lik fann jag min man!”
https://chile1986-87.blogspot.com/2020/05/efter-1200-lik-fann-jag-min-man.html
