11 september 1973: ”Sverige bidrog till det ekonomiska sabotaget mot Chiles ekonomi pressat av USA”

miércoles, 17 de septiembre de 2025

”Kopparn är vår”, menade Salvador Allende och nationaliserade Chiles koppar från USA-bolagen Kennecott och Anaconda som hade fört ut miljoner dollar till sina aktieägare och betalat en skrattretande låg skatt till Chile.

 

Den militär-civila statskuppen i Chile 11 september 1973:

”Sverige bidrog till det ekonomiska sabotaget mot Chiles ekonomi pressat av USA”

Por Dick Emanuelsson

• År 1972 köpte flera svenska företag koppar av den chilenska staten.
• Kopparn kom från gruvor som hade varit i ägo av amerikanska gruvföretag som hade nationaliserats 1971.
• Men betalningen för kopparn till den chilenska staten uteblev, efter press från Vita Huset.
• Istället krävde USA att betalningen skulle gå till de nationaliserade gruvföretagen, Kennecott och Anacondas ägare.
• Sverige, pressat av Vita huset, valde att sätta in betalningen till överexekutorn (från 1982 Kronofogmyndigheten) och blev därmed medskyldig till USA:s ekonomiska sabotage och indirekt till militärkuppen den 11 september 1973.
• Det är en mörk sida från den svenska regeringens agerande från den tiden.

Vi är vana att läsa om legendariska svenskar som ambassadören för de dramatiska dagarna vid tiden för militärkuppen i Santiago de Chile, Harald Edelstam, döpt till Den Svarta Nejlikan. Med risk för sitt eget liv räddade han hundratals chilenare från en säker död.

Också de starka uttalandena från den svenska regeringens statsminister, Olof Palme, mördad den 28 februari 1986 av personer som misstänks ha stått i tjänst hos CIA, spindel i konspirationerna mot Chile, ett mord som fortfarande är ouppklarat. Palme var en hård kritiker av USA:s krig i olika delar av världen, som Vietnam och som var skoningslös i sin kritik av de ansvariga i statskuppen i Chile.

Artikelförfattaren talar i Järfällas Minnespark den 13 september 2025.
Video: https://vimeo.com/1119111936

 Sverige: I ECOMEMORIA PARK, president Salvador Allende och hyllningarna till offren den 11 september 1973

https://chile-dickema.blogspot.com/2025/09/suecia-en-el-parque-ecomemoria-se.html

Från Latinamerika anlände till Sverige många politiska flyktingar, särskilt efter de militära statskupperna 1973 i Chile och Uruguay och senare, den 24 mars 1976, i Argentina.

Men solidariteten med Chile började egentligen inte efter 11 september 1973, eller efter ”El Tanquetazo”, den 29 juni 1973, när Leonardo Henrichsen, kameraman för den svenske TV-reportern Jan Sandqvist som filmade sin egen död i direktsändning medan han filmade kuppförsöket framför presidentpalatset, La Moneda och försvarsdepartementet.

Egentligen började solidariteten med Chile efter Allendes seger i presidentvalet, 4 september 1970. ”För första gången i Latinamerika har en marxist vunnit ordförandeskapet”, sas det. Men en sak är att vinna ett val och en regering. En annan är att erövra den verkliga makten, vilket visade sig vara en mycket mer komplicerad uppgift. Den politiska medvetenheten växte liksom insikten om vilken gigantisk fiende som folken har i den amerikanska imperialismen.

Dramatiska sekvenser när Leonardo Henrichsen filmar sin egen död. Den sekvensen skakade den allmänna opinionen i Sverige.

Och jag ska ta ett exempel som inte har fått något större uppmärksamhet, men som illustrerar att även svenska mäktiga ekonomiska och politiska intressen var inblandade, rent objektivt, i statskuppen den 11 september.

• Oktober 1972: Gränges Essem, dotterbolag i Grängeskoncernen, en av de äldsta (1896) företagskoncerner i Sverige och en central aktör inom mineralsektorn som aluminium, järn och gruvor i olika delar av världen. Detta företag importerade den chilenska kopparn från de två nationaliserade USA-företagen Kennecott och Anaconda. Men med nationaliseringen komplicerades handeln, inte för Gränges utan för Chile.
  
  
• Betalningen från det svenska företaget till den chilenska staten på 700 000 kronor, cirka 70 tusen dollar, uteblev och deponerades i stället hos Överexekutorn i Sverige. Vita Huset pressade och hotade den svenska regeringen för att inte ha betalat de två USA-företagen, som inte längre verkade i Chile.
  
  
• I oktober 1972 var fyra fartyg med chilensk koppar på väg till Sverige med sammanlagt 4375 ton koppar, avsedd för att levereras till Gränges Essem, Elektrokoppar och Liljeholmen.
  
  
• Den 18/10 1972 interpellerade i riksdagen min gamle vän och partikamrat, läkaren och den av vietnameserna älskade John Takman (vpk). Han krävde en redogörelse för regeringens hållning till frågan om suveräna staters rätt till nationaliseringar med speciell tonvikt på Chiles nationalisering av de USA-baserade kopparbolagens tillgångar i Sverige. Denna anhållan bordlades på begäran av utrikesminister (s) Krister Wickman.
  
  
• Den 27:e oktober 1972 begärde Kennecott hos Västerås tingsrätt att en kopparlast från Chile till Gränges Essem, i samma stad skulle tas i beslag. Frågan avskrevs av domstolen, som ansåg att den kunde prövas först efter att fartygen anlöpt hamn.
  
  
• Den 8:e november 1972 anlöpte det sovjetiska fartyget Nikolaj Kirilenko Stockholms hamn med 415 ton chile-koppar, för ett värde av två miljoner kronor. Gränges betalade in pengarna för lasten till överexekutorn. 140 ton koppar lossades och sändes direkt till Gränges Essem i Västerås. Ytterligare ett fartyg, Johnson-rederiets ”Buenos Aires anlände till Sverige med koppar från det andra USA-företaget, Anaconda.

Grängeskoncernen, leverantör till den nazi-tyska industrin

I Wikipedia kan vi läsa om den skandalösa kommersen med Nazityskland:

”Under andra världskriget spelade Grängesbergsbolaget en avgörande roll i Sveriges export av järnmalm till Nazityskland. Mellan 1939 och 1944 utgjorde järnmalm i genomsnitt omkring 33 procent av värdet av Sveriges export till Tyskland, och ungefär 80 procent av denna järnmalm kom från Grängesbergsbolaget. Den tyska krigsindustrin var starkt beroende av den svenska järnmalmen för sin produktion av vapen och annan krigsmateriel”.

Och vi fortsätter:

”De handelsavtal som förhandlades fram med Nazityskland och Storbritannien säkerställde Sveriges neutralitet, naturligtvis ingen ”neutralitet”, för samtidigt tilläts fortsatt export av järnmalm och andra viktiga varor, som kullager från SKF”, helt oundgängliga för den tyska fascismens vapenindustri.

Salvador Allendes tal på
Santiagostadion i november 1970:

”Vi skall nationalisera monopolen, som lägger en kontroll över vår ekonomi i händerna på ett dussin familjer. Vi skall nationalisera kreditväsendet för att ställa det i folkets och den nationella utvecklingens tjänst. Vi skall avskaffa storgodset, som fortfarande dömer tusentals bönder till underkastelse och misär, och genomföra en reell jordreform. Vi skall till Chile återställa landets naturrikedomar, till folket återlämna de stora koppar-, järn-, kol- och salpetergruvorna”.

I mitten av oktober 1972 var alltså chilenska fartyg på väg till Sverige med koppar. I Frankrike hade Kennecott begärt embargo på den chilenska kopparn. Samma sak hände i Sverige. Samma sak skedde i januari 1973 i dåtida Västtyskland. Det ekonomiska sabotaget intensifierades!

Och i centrum stod ett av de pålitliga organen för imperialismen.

Världsbanken

Och i mitten av det ekonomiska kriget fanns det en av de mest pålitliga imperialismens organ; Världsbanken. När vi ser tillbaka, den 11 september ", måste vi också, inte för att upprepa det, titta på de olika skådespelarna och dra slutsatserna.

Presschefen/informationen från Världsbanken, som för höjden var svensk, Lars J. Lind, Sa han i en intervju till tidningen Göteborgs Sjöfarts & Handelstidning Den 18 september 1972 följande:

”Latinamerika bjuder på ett exempel på ett land som satsat på en utveckling enligt Världsbankens tankegångar, Chile.  MEN . . . den väg som president Allende valt för att snabbt nå sitt mål, har visat sig vara problemfylld. När Allende hade valts till makten sände Världsbanken en speciell emissarie till Chile för att diskutera vad banken kunde göra för att hjälpa landet på traven. Mottagandet blev emellertid kylslaget och några resultat uppnåddes aldrig. Chile står nu på randen till ekonomiskt kaos och Världsbanken har inställt alla betalningar dit på tidigare beviljade lån”

Världsbanken ställde in alla lån efter Allendes nationalisering av kopparn men omedelbart efter statskuppen, återupptogs de.

Efter att Allende kom till makten, presenterade den Allende-regeringen flera projekt för att få lån hos Världsbanken. Men Banken vägrade stödja ett enda av dessa utvecklingsprojekt. Att Chile inte fick några pengar från Världsbanken, berodde inte på att landet inte vill ha lån. Det berodde i stället på att Världsbanken var och är beroende av USA:s regering och av de stora företag som denna företräder.

USA framförde till Världsbanken, vid Allendes tillträde, att alla lån till Chile borde stoppas, om landet avsåg att nationalisera USA-företag. Chile fick senare besked från högt uppsatta tjänstemän inom Världsbanken att dess ekonomiska blockad till Chile berodde just på nationaliseringarna av kopparn.

Detsamma hände efter Revolutionen i Nicaragua. Där ställde Världsbanken in ALLA lån 1986 mitt under den värsta interventionen av USA av landet via USA:s "Contras", men återupptogs när högeroppositionen vann valet 1990.

Svensk solidaritet

Jag arbetade som plåtslagare mellan åren 1967–1984, bland annat på Eriksbergs varv i Göteborg och på varvet i Uddevalla.

När militärkuppen var ett faktum i Chile befann vi oss mitt i en valrörelse i Sverige. Denna kulminerade tre dagar efter den fascistiska kuppen i Chile. På varvet i Uddevalla, där jag arbetade vid den tidpunkten, var den politiska konfrontationen mellan socialdemokraterna och oss kommunister hårda. Bägge partier gick framåt i valet och socialdemokratin bildade, under ledning av Olof Palme, en ny socialdemokratisk regering.

Och trots den hårda kampen om varvsarbetarnas röster, förenades vi, i egenskap av arbetare som tillhörde samma sociala klass i vår solidaritet med våra klassbröder i Chile som samtidigt greps, torterades, ”försvann” eller helt sonika avrättades av den civila-militära fascistjunta som med USA:s överinseende och stöd hade tagit makten.

Vår landsman HARALD EDELSTAM framstod som en hjälte, och vi var stolta över den man som senare kom att beskrivas som ambassadören i filmen ”Den Svarta Nejlikan”.

 

2014: De vuelta al astillero de Eriksberg, I Göteborg, hemstaden för den unga arbetaren som arbetade där 1968-69 tillsammans med 4 000 arbetare. Idag är ett område i den övre klassen i den andra staden i Sverige.

På det första mötet som vår verkstadsklubb, med 2500 medlemmar höll efter valet den 16 september 1973, beslöts enhälligt att en timlön från varje arbetare skulle dras via företaget från lönen och skänkas för en återuppbyggnad i exil av den chilenska landsorganisationen CUT. CUT var ett av de första skottmålen för diktaturen att krossa. Det var ett vackert bevis på att den proletära internationalismen i allra högsta grad var levande, på den andra sidan planeten.

Jag började arbeta i slutet av 1973 på varvet av Finnboda Varf, belägen i hamnen i Stockholm. Den 11 september 1974, som sammanföll med ett unionsmöte med 700 dotterbolag, gjorde vi "en minut av tystnad för vår chilenska kollega fallit den 11 september 1973", när vi träffades den eftermiddagen.

 

Minnesparken i Järfälla

Här i Järfälla existerade en FNL-grupp, det vill säga en solidaritetskommitté för Vietnam. Men den efterträddes av en Chilekommitté efter militärkuppen och Vietnams seger. Vi samlade in tonvis med kläder. Vi sålde Chile-Bulletinen precis som Vietnambulletinen hade sålts innan.

Och jag tror att vi på något sätt, tillsammans med de hundratals politiska flyktingar som anlände från Chile och bosatte sig i kommunen, lade grunden till vissheten hos breda delar av befolkningen i kommunen, möjliggjorde tillblivelsen av denna vackra park, där minnet, via minnesplaketter från tio av offren för diktaturen återfinns, kunde skapas.

Parken Ekomemoria, en Jarfälla/Estocolmo.

De tre tyskarna tänker skapa "Pinochet V2"

När nu extremhögern i Chile vädrar morgonluft med tre fascistoida representanter, är det lika viktigt att det chilenska folket gör som varvsarbetarna gjorde på det där fackmötet i oktober 1973, förenas för att stoppa Pinochets arvtagare, anno 2025.

Låt inte historien upprepas med en av "De tre tyskarna "!
FOTO: DICK EMANUELSSON (9 september 1983).

En folklig kandidat som in på märg och ben vet hur det är att växa upp under fattiga förhållanden och som vet att bara studier, hårt arbete och organisering i kampen, är det som gäller. Inget ges gratis.

Därför ser vi ett ljus i presidentkandidaten Jeanette Jara för att förhindra att fascismens krafter inte kommer tillbaka och att ett Nytt Chile kan växa fram, ett Chile som bara kan skapas via den folkliga mobiliseringen så som Allende lyckades i valkampanjen 1970.

(Fragment av artikelförfattarens tal vid mötet den 13 september 2025 i Minnesparken i Järfälla).

______________________________________________