CHILE och dagens kamp på gatorna för en NY författning

Hatet mot militärdiktaturens författning från 1980, som utgör grundbulten för den gigantiska privatisering och ekonomiska koncentration av ekonomi och demokrati i Chile som just nu uttrycks av miljoner chilenare över hela landet, måste ersättas av utlysande av val av ledamöter till en författningsskrivande församling med målet att utarbeta en ny grundlag som folket får ta ställning till.

CHILE och dagens kamp på gatorna för en ny författning

”Författning och Makt är inte samma sak”

Av Dick Emanuelsson

Över hela Chile kräver miljoner chilenare en ny författning som ska demokratisera samhällslivets alla områden.

Video / intervju (på spanska, använd Youtubes översättningsapp) med Carlos Arrue, grundlagsexpert:

https://dai.ly/k4pX3lUf8R4MnQA6PG2

– Författning och Makt är inte samma sak. Den nya författningen i Chile måste uppfylla två saker: Förbättra fördelningen av makten och förbättra fördelningen av landets rikedomar. I Chile finns en stor koncentration av rikedomar, inkomster och makt. Om den nya författningen lyckas skapa mekanismer som tillåter att bättre distribuera rikedomar och makt, demokratiserar det också landet.

Det var den 4 mars 2016 när vi intervjuade CARLOS ARRUE, författningsexpert på kommunistpartiet och juridisk rådgivare för partiets sex parlamentsledamöter.

Han var nio år när Pinochets författning trumfades igenom 1980. Hans politiska bana går som så många andra via den livaktiga studentrörelsen (FECH) där han var kassör på det största universitetet i Chile.

Landet är kanske det mest privatiserade av landet alla på den amerikanska kontinenten. Chiles förbundskapten i fotboll postade ett Twitter där han satiriskt frågade vad som återstår att privatisera.

Mänskliga rättigheter som vatten, utbildning och sjukvård har förvandlats till en kommersiell vara mellan ”brukare och utförare”. I slutändan är det en aktieägare som registrerar bokförda vinster.

Den 21 augusti 2016 demonstrerade enligt organisatörerna 1,5 miljoner chilenare mot det nuvarande pensionssystemet, AFP. Arbetare, pensionärer, familjer, yrkesarbetare, ungdomar, kvinnor som bokstavligen ropade ut sitt förakt mot en person; José Piñera.

Han är den president Sebastian Piñeras äldre bror och betraktas som författningens ideologiske Gudfader. Pinochet utnämnde honom 1978 till arbetsmarknadsminister med ansvar för pensioner. Piñera blev arkitekten bakom det förhatliga AFP-systemet.

– Författningen från 1980 begränsar statens roll. Staten kan bara utveckla ekonomiska aktiviteter när en lag beslutas med kvalificerad majoritet. Om staten vill bilda ett försäkringsbolag stöter den på patrull. Om staten vill skapa ett energibolag, samma sak. Det är det privata näringslivet som har det ekonomiska initiativet. Om en privatperson vill starta ett företag går personen i fråga bara till en Notarius Publicus där han fyller i respektive blankett och så är det klart för att inleda verksamhet i vad som helst.

Den omfattande intervjun nedan med CARLOS ARRUE gjordes för tre och ett halvt år innan den ”Latinamerikansk Asiatiska Ekonomiska Tigern” blev dödligt sårad i de nu pågående klasstriderna över hela Chile. Det är vi eller dom, den Nyliberala Modellens överlevnad eller vår överlevnad. I krig finns det bara en vinnare.

Carlos Arrue, författningsexpert och författare till studiepaketet i Chile om ett nytt författningsförslag. FOTO: MIRIAM HUEZO.

Chiles kamp för en demokratisk grundlag

Det politiska föraktet mot de styrande i Chile uttrycks i ett växande valskolk. Vänstern anser att det är ett av flera yttryck för den författning som militärdiktaturen påtvingade folket 1980. Den nyliberala modellen institutionaliserades och har privatiserat i stort sett allt. Dick Emanuelsson har träffat Carlos Arrue som berättar om dagens kamp för en Folket Författning som inte helgonförklarar det privata kapitalet utan ser till folkets rättigheter.

SANTIAGO de CHILE / 2016-03-04 / Det var den 8 mars, 1980 och på gatorna i Santiago dök de upp. De var cirka 5000 kvinnor som hade hörsammat uppmaningen från det förbjudna underjordiska kommunistpartiets kvinnoorganisation om att delta i den första offentliga utmaningen mot militärdiktaturen. Chile hade upplevt nära sju år av kyrkogårdslugn sedan militärkuppen den 11 september 1973. Jag kunde själv konstatera ”stillheten” under mitt besök i februari månad 1980. På militärdiktaturens neonskyltar på offentliga platser stod det; ”Chile går framåt i lugn och fred”.

Men den 8 mars 1980 hände det som inte skulle få hända i detta ”Lugna Chile”; ”Moskvas kvinnliga agenter”, som diktaturens språkrör karaktäriserade dessa modiga och politiskt medvetna kvinnor, backade inte utan konfronterade de militariserade karabinjära styrkorna när de attackerade kvinnorna. Ett hundratal av dessa greps. På polisstationerna eller den hemliga politiska polisen CNI:s högkvarter utsattes många för tortyr och förnedrande behandling.

DET VAR I DETTA STATSTERRORISTISKA politiska klimat som diktaturen ville skapa en ”Demokrati med Auktoritet”. Tiden från den 11 september 1973 och fram till den 11 september 1980 hade militärjuntan regerat med de militära dekret. Militärdekretens fysiska och synliga sida utgjordes i form av massförsvinnanden, mord och tortyr av många av de 700.000 chilenare som greps och anklagades för att vara anhängare till den förra vänsterregeringen.

Statskuppens andra ansikte, den ekonomiska modell som påtvingades det chilenska folket, intensifierades efter folkomröstningen 1980 av diktaturens förslag på ny författning. Den teoretiska inspirationen för modellen stod USA-ekonomen Milton Friedman och hans Chicago Boys för.

De senare var tre chilenare som hade studerat under Friedmans överinseende i Chicago och som återvände till militärdiktaturens Chile. Där rådde djup ekonomisk kris och inflationen uppgick 1975 till 746,2 %. För att övertyga Pinochet om Friedmans chockterapi anordnades ett möte mellan USA-ekonomen och diktatorn den 21 april 1975.

Diktatorn general Augusto Pinochet och hans ekonomiska "konsult", Milton Friedman som fick grönt ljus att använda Chile, under bajonetternas överinseende, som sitt eget nyliberala laboratorium.

Milton Friedmans Chicago Boys, som förvandlade Chile till det klassamhälle som nu sprängs i alla sina sömmar.

FÖR ATT VÄCKA LIV I “PATIENTEN” som Friedman kallade Chile, fanns inget annat alternativ än att minska de offentliga utgifterna med 20 procent, avskeda 30 procent av de offentlighetsanställda, höja momsen, privatisera och sälja ut de statliga företagen samt eliminera Sparkassa- och Krediter för bostäder och hus. Chicagobröderna togs in i regeringen för att ha översikt och leda chockterapin. Jorge Cauas blev finansminister, Sergio de Castro blev ekonomiminister och Pablo Barahona blev centralbanksdirektör, lojala till sin ekonomiska guru i Chicago.

Friedman fick Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1976 i Stockholms Konserthus. Det var ett skammens pris, så som det uttrycktes av en ung man som protesterade mot Pinochetdiktaturens ekonomiske instruktör. Kungen och noblessen bleknade inför protesten men den unge mannen blev en hjälte hos folket, både i Sverige som i Chile.

För Chile blev ett nyliberalt experimentfält med bajonetterna som garant mot alla protester. Alla sociala och ekonomiska rättigheter som folket hade erövrat under ett sekel av klasskamp slogs sönder i den nya fascistiska konstitutionen. Snart fick den efterföljare av Margret Thachter i Storbritannien, även kallad ”Järnladyn” och president Ronald Reagan i USA. Överallt raserades arbetarnas rättigheter.

Jose Piñera, bror till Chiles nuvarande president Sebastian Piñera betraktas som författningens ideologiske Gudfader, en författning som infördes av militärdiktaturen 1980 i en folkomröstning mellan pest och kolera. Det handlade om diktaturens författning eller fortsatt regerenade med militära dekret. Pinochet utnämnde honom 1978 till arbetsmarknadsminister med ansvar för pensioner. Piñera blev arkitekten bakom det förhatliga AFP-systemet. På bilden Pinochet och militärjuntan 11 september 1983.

En ”Latinamerikansk Asiatisk Ekonomisk Tiger”?

Vad har hänt med det land som utpekades som den globala nyliberalismens pionjär? Eller som de euforiska ekonomireportrarna på olika näringslivsmedier i världen döpte till en ”Latinamerikansk Asiatisk Ekonomisk Tiger”?

Den 21 augusti 2016 genomfördes en jättedemonstration på Santiagos gator. Men denna gång var det inte 5000 modiga kvinnor utan mer än en miljon förbittrade chilenare som gav regeringen Michel Bachelet rådet att avskaffa en av Pinochetförfattningens grundbultar; det privatiserade pensionssystemet.

Enligt organisatörerna demonstrerade 1,5 miljoner chilenare. Arbetare, pensionärer, familjer, yrkesarbetare, ungdomar, kvinnor som bokstavligen ropade ut sitt förakt mot en person; José Piñera.

Han är den president Sebastian Piñeras (2010-2014, omvald 2018-2022) äldre bror och betraktas som författningens ideologiske Gudfader. Pinochet utnämnde honom 1978 till arbetsmarknadsminister med ansvar för pensioner. Piñera blev arkitekten bakom det förhatliga AFP-systemet.

"La José Piñera beslag på pensionsfonderna", frågar texten. Det är den nuvarande presidents bror och militärdiktaturens "Ideologiske Gudfader" som utarbetade diktaturens författning 1980 och dagens hatade pensionssystem.

ENLIGT WIKIPEDIA HAR Jose Piñera kallats för ”den mest betydelsefulla banbrytaren i världen för en privatisering av de statliga pensionssystemen”. Han har en doktorand i ekonomi på Harvarduniversitetet och är för närvarande ordförande för det Internationella Centret för Reformer av Pensioner. I klartext delas det ut rekommendationer till hur regeringarna ska ta över och privatisera de lukrativa pensionsfonderna. Han är också medlem i Rådet för Rådgivning för Utbildningsinitiativet i Central- och Östeuropa, som är ett nytt experimentfält för de nyliberala ekonomerna.

Den 8 augusti 1980 hade militärjuntan ett utarbetat förslag till ny författning. Den 11 september, årsdagen för den blodiga militärkuppen 1973 fick det chilenska folket ett erbjudande av Pinochet i vad han kallade för en folkomröstning: ”Godkänn den nya författningen eller lev vidare med de militära dekreten från 11 september 1973”, var budskapet. På kvällen den 11 september 1980 konstaterade Pinochet nöjt att 67,6 procent mot 30,17 procent av folket hade sagt ja till författningsförslaget:

– I dag har Chiles folk visat sin önskan att fortsätta med militärregeringen (vid makten), påstod diktatorn.

Men det var ett val var mellan pest och kolera, som kommunistpartiet kommenterade den absurda folkomröstningen och uppmanade folket att delta i ”la Rebelion Popular”, ett folkligt uppror för att störta militärjuntan från makten med alla medel.

Valet mellan pest och kolera, mellan fortsatta militärdekret eller diktaturens författning, utarbetad av brodern till nuvarande president i Chile. På bilden röstar general Pinochet i "folkomröstningen" 1980.

I ETT KONTOR PÅ 6:e VÅNINGEN i centrala Santiago arbetar CARLOS ARRUE, författningsexpert på kommunistpartiet och juridisk rådgivare för partiets sex parlamentsledamöter. Han var nio år när Pinochets författning trumfades igenom. Hans politiska bana går som så många andra via den livaktiga studentrörelsen (FECH) där han var kassör på det största universitetet i Chile.

Nu (tänk på att intervjun gjordes 4 mars 2016, under Bachelets mandatperiod) arbetar han med att för Bachelets regeringskansli utarbeta ett studiepaket i det som ska bli en landsomfattande studieverksamhet under hela 2016 och som ska krönas med ett nytt förslag till författning under andra hälften av 2017 (presenterades i 6 mars 2018, några dagar innan Bachelet överlämnade makten till. . . . Sebastian Piñera!).

Hela folket ska delta i att utarbeta en ny författning, har Bachelet sagt. Den ska ersätta det lappverk som återstår av författningen från militärregimens dagar. Regeringsministern Nicolás Eyzaguirre sa när författningsprojektet presenterades:

– Vi vill åtminstone att känslan och intuitionen för vilket slags land vi vill skapa ska komma från folket.  För oss är det viktigaste att medborgarna engagerar sig. Det här (projektet) kommer inte uppifrån och ner, det ska komma nerifrån och upp.

Suveräniteten ska utgå från Nationen eller Folket?

Det är riktmärket för Arrue när han reser regelbundet över det 500 mil avlånga landet. Han fyller stora aulor till sista plats där studievägledare rekryteras och utbildas. Hittills har 1700 studieledare registrerats. Intresset är mycket stort, säger han när Flamman slår sig ned på det enkla kontoret.

Han menar att författningen från 1980 saknar legitimitet av flera principiella politiska motiv:

– Ta frågan om suveräniteten. Författningen från 1980 utgår från Nationen och inte från Folket. Författningen definierade Nationen från dem som ”förkroppsligar traditionerna av fosterlandet”. I den definitionen exkluderas ursprungsbefolkningen, för de utgör inte delar av Nationen.

Effekten av att Författningen inte utgår från Folket har också sina konsekvenser i synen på demokratin. Chile ses som en ”Demokratisk Republik”, inte en ”representativ demokrati”, som den förra författningen innan 1980 definierade Chile, säger Arrue.

Militärregimens Grundlag 1980.

JOSE PIÑERAS INFLYTANDE PÅ FÖRFATTNINGENS ekonomiska karaktär 1980 hade som ett avgörande mål att begränsa Statens roll i ekonomin. Exemplet Chile bekräftar att varje författning är en spegelbild av de sociala klassernas styrka och förhållande och syn på politikens innehåll, menar Arrue.

Störtandet av vänsterregeringen Unidad Popular, som leddes av socialisten Salvador Allende, nationaliserade Chiles främsta naturresurs, kopparn och tog över för samhället strategiska uppgifter som telefon- och kommunikationsnätet. På landsbygden inleddes en jordreform och i städerna genomfördes stora och viktiga allmänna sociala satsningar. På utbildningens och hälsovårdens område fick staten en central uppgift för att värna dessa mänskliga rättigheter för folket.

DESSA ANTIKAPITALISTISKA och antiimperialistiska djupgående reformer väckte raseri inom den egna borgarklassen. Men också i Vita Huset. Planeringen för att genomföra en statskupp redan innan Allende hade installerats på presidentposten materialiserades via CIA, Henry Kissinger, utrikespolitisk rådgivare till president Richard Nixon i samarbete med topparna inom den ekonomiska och politiska eliten i Chile.

– Det är ingen tillfällighet att författningen är en spegelbild av Milton Friedmans ekonomiska teorier, säger Arrue. Den var en överlagd politisk operation som helgonförklarades i författningen (1980) men som redan 1976-77 hade börjat att experimenteras.

– En av de första åtgärderna var införandet av den nya arbetsmarknadslagstiftningen. Ett annat beslut handlade om förändring av penningpolitiken. Centralbanken gavs ”autonomi” och fick karaktären av en ”teknisk bank” när vi samtidigt vet, att de ekonomiska besluten i allra högsta grad är politiska. I det nyliberala Chile finns det inga tekniska utan politiska beslut. Författningen 1980 legitimerade den förändring i synen på ekonomin som ägde rum efter statskuppen den 11 september 1973.

 

Militärkupp den 11 september 1973. Här lades grunden för det nyliberala laboratorium där Milton Friedman arbetade fram den Nyliberala Modellen som senare har stått som modell för resten av den kapitalistiska världen i varierande grad.

CHILE ANSES VARA ETT AV de mest privatiserade länderna i världen. Folket är oroligt för framtiden och därför var miljonen chilenare ute på gatorna den 21 augusti (2016) för att protestera mot AFP-pensionen. Sedan 2010 har flera miljoner studenter varit ute på gatorna för att kräva ett stopp för de kapitalistiska utbildningsföretag som anser att den fria marknaden står över den mänskliga rättigheten till en gratis och allmän utbildning. Exakt samma förhållanden råder inom hälsovården.

Det är en klar spegelbild av konsekvenserna av tillämpandet av författningen från 1980, understryker Carlos Arrue. För ett ögonblick tittar han ut på det dimmiga Santiago där bomberna fälldes över presidentpalatset den grådisiga morgonen den 11 september 1973, bara ett par kvarter från där vi sitter nu.

– Författningen från 1980 begränsar statens roll. Staten kan bara utveckla ekonomiska aktiviteter när en lag beslutas med kvalificerad majoritet. Om staten vill bilda ett försäkringsbolag stöter den på patrull. Om staten vill skapa ett energibolag, samma sak. Det är det privata näringslivet som har det ekonomiska initiativet. Om en privatperson vill starta ett företag går personen bara till en Notarius Publicus där han fyller i respektive blankett och så är det klart för att inleda verksamhet i vad som helst.

MEN FÖR STATEN MÅSTE DET gå via en lag och med kvalificerad majoritet i Kongressen. Och för att försvåra statlig verksamhet än mer, men även begränsa vänsterns politiska inflytande skrevs det i maj 1988 in en binomial lag som gav militärregeringen automatiskt ett antal senatorer i kongressen. Militärregimen överraskades 1989 med att förlora en folkomröstning där folket förkastade juntans förslag om att fortsätta vid makten.

Men för att den politiska Pinochetvänliga högern och militären skulle fortsätta ha politisk kontroll, garanterades militären platser i kongressen. Samtidigt inrättades ett valkretssystem som gynnade de valkretsar där högern är historiskt stark. Förra året upphävdes den binomiala lagen.

I DE KONFERENSER OCH studiesammankomster som pågår för fullt över hela Chile just nu, handlar det om att höra folket, dra in dem i arbetet för en ny författning och där människorna ska ge sina synpunkter och förslag. Som till exempel på statens roll eller ekonomin, säger Arrue.

– Denna process avslutas med att fastställa ”Grunden för en Ny Konstitution”. I slutet av 2016 kommer presidenten att lägga fram ett lagförslag till kongressen som handlar om ett nytt kapitel i författningen som bestämmer vägen för hur en ny författning ska utarbetas. Om kongressen bifaller förslaget förblir allt som ett slags ”Standby” tills 2018. Då ska den nya kongressen installeras som valts 2017 enligt det nya proportionerliga valsystemet och inte det binomiala vilket gör kongressen mer legitim och representativ än nuvarande. Kongressen ska bestämma mekanismen som ska användas för att skapa en ny författning som i slutändan ska läggas fram till folket i en folkomröstning.

DET CHILENSKA KOMMUNISTPARTIET och en stor del av vänstern menar att det bör vara folket som i en folkomröstning bestämmer tillvägagångssättet för utarbetandet av ny författning. Om det ska vara den sittande kongressen som ska utarbeta författningen eller om val av deputerade till en ny författningsskrivande församling ska utlysas och väljas som i sin tur utarbetar författningsförslaget. Det ska sedan avgöras i en folkomröstning.

– Författning och Makt är inte samma sak. Den nya författningen i Chile måste uppfylla två saker: Förbättra fördelningen av makten och förbättra fördelningen av landets rikedomar. I Chile finns en stor koncentration av rikedomar, inkomster och makt. Om den nya författningen lyckas skapa mekanismer som tillåter att bättre distribuera rikedomar och makt, demokratiserar det också landet. Den (den nya författningen) löser inte alla problem men den underlättar för att avsluta det nyliberala kapitlet i Chile som författningen 1980 inledde och legitimerade.

Vem representerar grundlagen?

All offentlig makt i Sverige utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare, står det i den svenska regeringsformen, en av fyra grundlagar. Dessa står över alla andra lagar. Med det menas att innehållet i våra övriga lagar aldrig får strida mot vad som står i grundlagarna, enligt riksdagens webbsida.

Men sedan det svenska medlemskapet står EU-lagen inte bara över svensk lag utan också över svenska grundlagar. Hamnar en svensk grundlagsparagraf i konflikt med EU-lagen, är det den senare som gäller.

Och det är inte få lagar. Åttio procent av de lagar som numera stiftas har sitt upphov i EU. Riksdagen har bara att expediera redan fattade beslut. Bara om Sverige lämnar EU kan vår grundlag återigen vara högsta instans.

Precis som i Chile under Pinochets författning har den svenska riksbanken gjorts oberoende. Ett antal bankdirektörer har oinskränkt makt över penningpolitiken.

Exemplen Venezuela, Bolivia och Ecuador

Venezuela:

Ett år efter att Hugo Chavez Frias vann presidentmakten röstade folket i en folkomröstning den 15 december 1999 om det nya författningsförslaget. När han svor presidenteden den 2 februari 1999 sa han följande:

”Jag svär över denna döende författning, jag svär inför Gud, jag svär framför fosterlandet, jag svär framför mitt folk, jag svär inför denna döende konstitution att jag kommer att driva igenom de demokratiska nödvändiga förvandlingarna som krävs för att den nya Republiken ska ha en Författning adekvat för den nya tiden. Jag svär”.

Ett av Chavez´ första beslut var att utlysa val av deputerade till en församling som skulle utarbeta en ny författning. Denna ställdes på prov den 15 december samma år. Det nya författningsförslaget fick 71,78 % av rösterna. Det blev den första författningen som erkände ursprungsbefolkningarnas rättigheter där deras respektive språk erkändes som det officiella språket för dessa folk. Inte bara språket erkändes, även rätten över sina territorier skrevs in i författningen. En unik rättighet som också skrevs in var rätten att upphäva mandatperioden för valda personer på alla nivåer efter halva mandatperioden. Det skedde i augusti 2003 då oppositionen samlade in namnunderskrifter motsvarande 20 procent av valmanskåren, men förlorade stort. Chavez satt kvar med nära 65 procent av rösterna.

När den politiska högeroppositionen i allians med en del av militären genomförde statskuppen den 11 april 2001, sammanstrålade kuppmännen på kvällen i presidentpalatset Miraflores. Pedro Carmona, den venezuelanska Handelskammarens ordförande valdes till interimspresident och han förklarade i en enda mening den Bolivarianska Författningen som upphävd och hela rättsväsendet lades i karantän. 48 timmar senare flydde Carmona och fick senare av Chavez tillstånd att lämna Venezuela och befinner sig sedan dess i grannlandet Colombia där han lever i exil.

Bolivia:

Den nya politiska författningen i Bolivia trädde i kraft den 7 februari 2009. I den folkomröstning som ägde rum den 25 januari 2009, med 90,24 procents deltagande, röstade 61,43 procent ja till den första Multietniska- och kulturella Författningen i Bolivias historia. De 50 ursprungsbefolkningarna har exceptionella rättigheter som saknas i andra länder i världen. Den politiska högern, separatistiska krafter i regionerna uppbackade av USA-ambassaden var nära att genomföra en statskupp eller fragmentering av nationen Bolivia i sin protest mot den nya författningen. USA-ambassadören och USAID:s representanter kastades ut.

Ecuador:

När president Rafael Correa installerades på sin post blev ett av hans första beslut att stänga den korrumperade kongressen. Han utlyste samtidigt val av deputerade till en konstituerande församling som hans parti, Alianza Pais, och den samlande vänstern och folkrörelsen vann överlägset. Författningen utarbetades mellan den 30 november 2007 och 24 juli 2008 och presenterades i folkomröstningen den 28 september 2008. Sextiotre procent av ecuadorianerna sa ja till det nya författningsförslaget som trädde i kraft den 20 oktober 2008. Motståndarna utgjordes av den gamla korrumperade politiska högern och den ekonomiska eliten som hade förvandlat Ecuador till ett av de mest korrumperade länderna på kontinenten.

Dick Emanuelsson

CHILE-Video: Uniformerade skjuter direkt mot vaginan på ung protesterande kvinna

Den unga kvinnan skriker av smärta efter att ha blivit beskjuten direkt mot sitt underliv. VIDEO: OKÄND

Video: https://vimeo.com/367848510

CHILE-Video: Uniformerade skjuter direkt mot vaginan på ung protesterande kvinna

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2019-10-21 / Den brutala repressionen i Chile från polis och tusentals militärer beväpnade med AK47-gevär tar sig allt mer bestialiska uttryck. Som på den medföljande videon som visar hur en ung protesterande kvinna beskjuts direkt mot sin vagina eller området kring denna varvid hon drabbas av svåra blödningar.

Flera miljoner chilenare protesterar sedan i fredags över hela Chile. Regimen har svarat med ett fruktamsvärt förtryck, undantagstillstånd och utegångsförbud redan kl. 18.00 -06.00 i de flesta av landets större städer.

Protesterna har sin bakgrund i en privatiserad samhällsservice i form av el, vatten, sophämtning, utbildning, hälsovård, ALLT är privatiserat. Och det är denna Modell som nu gått till Vägs Ände. Till och med i de välbärgades stadsdelar som Nuñoa eller Providencia genomför massmöten dag efter dag.

Den nyliberala modellens arkitekt är ekonomiprofessorn och nobelpristagaren i ekonomi, Milton Friedman. Under de första åren efter den militära statskuppen den 11 september 1973 laborerade han fram denna modell under militärdiktaturens bajonetter, en diktatur ledd av general Augusto Pinochet som i blod och eld hade störtat vänsterregeringen Salvador Allende, mördat och låtit försvinna tusentals chilenare och uppskattningsvis 700.000 människor som greps och torterades.

Nu har militären återigen kallats ut på gatorna i Santiago, Valpariso, Antofagasta, Concepcion, ja från Eldslandet i söder till Arica mot den bolivianska och peruanska gränsen i norr, 5200 km för att med våld slå ned det chilenska folkets protester.

I DEN HÄR VIDEON kan du se hur en av de uniformerade männen skjuter direkt på den unga protesterande kvinnans vagina. Det är ett bestialiskt brott. Men högerpresidenten och neo-Pinochetanhängaren Sebastian Piñera förklarar inför medierna att ”vi befinner oss i krig”!

Befolkningens svar idag måndag är generalstrejk och massdemonstrationer i hela landet. Folket är inte rädd för regimen även om de militära kontingenterna på gatorna påminner chilenarna om de öppna såren från militärkuppen 1973. Piñera har inte lärt sig något från historien.

En satirbild av nuvarande president Sebastian Piñera som "visar sina politiska rötter", med hänvisning till militärjuntan som störtade demokratin och president Salvador Allende den 11 september 1973.

CHILE: Disparan directamente a la vagina de joven

La brutal represión de carabineros y ahora también miles de militares armados con AK47, dizque con balas de goma se expresa en los ataques a miles de chilenos que protestan en las calles en TODO el país, en contra el Modelo Neoliberal que esta acabando con la paciencia del pueblo.

En éste video puede ver cómo uno de los uniformados dispara directamente a la vagina de esta joven mujer que protesta. Es un crimen bestial. Pero el presidente derechista neo pinochetista Sebastian Piñera declara que ¡“estamos en guerra”!

La respuesta del pueblo hoy son manifestaciones de masa en todo el país, que no tiene miedo ante el hecho que el régimen ha lanzado el cuerpo militar a las calles que hace recordar a los chilenos las heridas del golpe de estado militar el 11 de septiembre de 1973. Piñera no ha aprendido nada de la historia.

Dick E.

Chile-Sverige: Den högmodige ministern Mauricio Rojas upprättade Pinochet men föll själv som en fura

President Sebastian Piñera avskedade Mauricio Rojas efter bara en dags arbete. Inför pressen förklarade han motiven i dag, 13 augusti 2018 att Rojas uppfattningar om mänskliga rättigheter och militärkuppen inte är kompatibla med den chilenska högerregeringens uppfattningar.

Chile-Sverige: Den högmodige ministern Mauricio Rojas upprättade Pinochet men föll själv som en fura

Av Dick Emanuelsson

TEGUCIGALPA / 2018-08-13 / Han satt inte längre än en arbetsdag på det chilenska kulturministeriet. Den högmodige Mauricio Rojas med förflutet från Sverige blev för mycket, till och med för president Sebastian Piñera och hans parti (RN) som under hela militärdiktaturen spelade under täcket med diktatorn Pinochets styre.

Igår gjorde vi en kort subjektiv och så klart personlig reflektion över den karl som påstod sig ha varit politiskt förföljd av militärdiktaturen och som anlände till Sverige efter statskuppen 1973 och hävdade att han var medlem i den Vänsterrevolutionära Rörelsen MIR. Hans kamouflage med ”vänsterstuk” varade inte längre och han återvände snabbt till vad han varit i Chile, en högerman med blått blod. [http://chile-dickema.blogspot.com/2018/08/chile-nagra-subjektiva-reflektioner.html]

Stackars den andre högermannen, en av de rikaste i världen, enligt tidskriften Forbes. Sebastian Piñera måste ha genomlidit alla helvetes kval under den gångna helgen. För den storm som Mauricio Rojas blåste upp med sina attacker mot offren för den fascistiska terrorn under de 17 år av diktatur saknar motstycke under de senaste decennierna i Chile.

”Mer än ett museum är det ett montage vars syfte, som det utan tvekan uppnår, är att chockera åskådaren, lämna honom förvånad, hindra honom att resonera (...) Det är en skamlös och lögnaktig användning av en nationell tragedi som berörde så många av oss hårt och direkt”, hade Rojas skrivit i sin bok 2015 och den högmodige man han är stod han fast vid orden i sina samtal med pressen.

11 september 1973. En stridsvagn som står i begrepp att köra över de som ligger på gatan och bara väntar på ordern. Mauricio Rojas ord var som en hästspark i ansikten på offren och deras anhöriga och hela Chile.

PÅ MÅNDAGSEFTERMIDDAGEN CHILENSK tid kom så Piñera ut från sitt arbetsrum på presidentpalatset och till pressen sa han de pliktskyldiga orden som hans talskrivare hade plitat ner om att regeringen respekterar de mänskliga rättigheterna, att det ”mörka förflutna” som skapade hat i landet måste vara ett avslutat kapitel. I det avseendet, underströk Piñera, var han inte överens med Rojas om ordalydelsen i synen på historien. Men det verkar vara mer en kosmetisk formfråga.

För att i nästa passus, vilket också var ditplitat av hans talskrivare, är Chiles regering lika kritisk mot ”hur de mänskliga rättigheterna bryts i länder som Kuba, Venezuela och Nicaragua”.

Piñera nämnde inte med ett ord Colombia där 345 folkliga ledare enbart i år har mördats av ”mörka krafter” (?), där människorättsledare, aktiva i facket för att inte tala om vänstern och de i dag civila före detta gerillasoldaterna i Farc skjuts ihjäl varje dag, av vem då?

Tio högerregeringar inom OAS, de Amerikanska Staternas Organisation, styrt av USA och som Che Guevara döpte till "USA:s Ministerium för Koloniala Frågor" bestämde förra veckan att utse en kommission för att undersöka de mänskliga rättigheternas tillstånd i Nicaragua. Men varför tillsätts inte en liknande kommission för massmorden mot de sociala rörelserna i Colombia som är "outstanding" i brott mot de mänskliga rättigheterna på den amerikanska kontinenten? Enbart i år har 345 människor från folkrörelsen mördats.

FÖR PIÑERA HADE HELA FRÅGAN om svensk-chilenarens ministerpost blivit till en internationell het potatis. Hela det chilenska kulturetablissemanget och alla `alternativa´ kulturarbetare mullrade. Kommunisten och poeten Raul Zurita tog ton och varnade Piñera för att Mauricio Rojas inte skulle kunna genomföra några som helst evenemang med chilenska kulturarbetare. I bakgrunden kände Piñera fjärilar i magen för samma varningar och muller hördes från kulturarbetare över hela världen under den gångna helgen.

Rojas påstås ha samlat de närmaste på kulturministeriet under några timmar i fredags där han installerade sig och rörde bland lite papper på det som skulle bli hans kommande arbetsrum de närmaste åren. Hans lön skulle bli i runda siffror 8.195.692 pesos eller 114.538 svenska kronor i månaden [http://www.24horas.cl/politica/cuanto-gana-un-parlamentario-ministro-y-el-presidente-881965].

Men det sket sig.

Rojas, förtäljer dagstidningen La Tercera, anlände till ministeriet klockan 7 i morse. Han påstod ha låst in sig med vad som skulle bli hans närmaste medarbetare men bara för att för dem berätta den ohållbara situationen. Piñera hade gett honom sparken utan några som helst MBL-förhandlingar. Officiellt talades det om att Rojas hade begärt entledigande från ministerposten. Fan
Tro´t, som Relingen sa.

– Det var vänstern som gjorde det omöjligt och som tvingade fram hans avgång, sa Van Rysselberghe, ordförande för det halvfascistiska UDI.

PIÑERA, TROGEN SINA IDEOLOGISKA PRINCIPER kritiserade ”vissa grupper (…) som försöker pådyvla (oss) en enda sanning”.

Samma rappakalja, som att försöka slicka såren efter det pinsamma Chiles ”Minister-Gate”, uttalade sig det parti som stod Pinochet ideologiskt nära, det halvfascistiska UDI, Unión Demócrata Independiente. Den kvinnliga partiordföranden Jacqueline, med det föga latinska efternamnet Van Rysselberghe kunde inte, som Piñera, hålla masken och det fattades bara att hon skulle gå 30 år tillbaka i tiden och likt Pinochet skylla allt på Moskva:

– Det var vänstern som gjorde det omöjligt och som tvingade fram hans avgång, sa Van Rysselberghe som tillade:

– Detta är hämnden mot dem som vill samtala. . . och jag beklagar (händelsen) för jag tror att han hade blivit en stor minister för han hade en blick som fäste sig vid olika uppfattningar.

På frågan vad Van Rysselberghe ansåg om hans uttalande om Minnesmuseet över diktaturens brott och temat om de mänskliga rättigheterna erkände dock Van Rysselberghe att ”jag känner inte till det”, men att ”det har drag av vänsterfördomar”.

Det högerextrema partiets ledare underströk att Mauricio Rojas hade utretts från håll och vinklar innan beslutet om att utse honom som kulturminister.

– Uppgifterna är ju offentliga. Det jag inte kunde föreställa mig är vänsterns hat.

EN KVINNLIG SVENSK KOLLEGA SKREV till mig med anledning av artikeln igår [http://chile-dickema.blogspot.com/2018/08/chile-nagra-subjektiva-reflektioner.html] och berättade att hon hade intervjuat Mauricio Rojas för flera år sedan i Sverige och på temat ”KÄRLEK”:

– Han sa, ”att älska med en svenska är som att dricka vin i pappmugg...”. Ett praktarsel är vad han är!

Rojas svar mot en kvinnlig svensk kollega och slutsats av vad kärlek är, oavsett om det är med en svensk eller utländsk kvinna, sammanfattar lite grand av mannens personliga karaktär och syn på viktiga delar av själva livet. Piñeras fot mot Mauricio Rojas sparade nog Chiles president många problem.

Och även om det inte har med saken att göra, så är Rojas ute och pratar skit när han förtalar den svenska kvinnan.

Chile: Några subjektiva reflektioner kring Mauricio Rojas, Chiles nye kulturminister som inför Invandrarverket påstod att han var politisk förföljd när han anlände till Sverige

Det demokratiska Chile rasar mot Mauricio Rojas uttalanden, ett hån mot den chilenska fascismens offer. FAKSIMIL FRÅN METRO-CHILE.

Chile:

Några subjektiva reflektioner kring Mauricio Rojas, Chiles nye kulturminister som inför Invandrarverket påstod att han var politisk förföljd när han anlände till Sverige

Av Dick Emanuelsson*

Det sägs att förrädare och hundar har samma färg på sitt blod, det är blått. Till hundarnas försvar ska sägas att de är lojala och pålitliga medan man av förrädaren och parasiten kan man vänta sig vad som helst. Mauricio Rojas tillhör den senare kategorin.

Han påstod när han kom till Sverige efter militärkuppen i Chile 1973 att han var politiskt förföljd som påstådd medlem i den Vänsterrevolutionära Rörelsen MIR. Den svenska staten, genom sina skattebetalare, tog hand om Rojas i likhet med alla de som kommit undan den fascistiska terrorn. Den hade igångsatt av en militärkamarilla under order av den chilenska borgarklassen med stöd av USA, och främst president Richard Nixon och hans specielle utrikespolitiske rådgivare, Henry Kissinger.

ROJAS FICK LÄGENHET, SOCIALBIDRAG, ekonomiska medel för att inleda universitetsstudier vid Lunds universitet. Där bytte han snabbt färg på sin fana, den fana som han i Sverige påstådde sig ha. Fanan vi inte såg har han nu offentliggjort som kulturminister i den chilenska högerregeringen under Sebastian Piñeras styre.

Juana Gonzalez kom till Sverige 1977 efter att hennes

två syskon, medlemmar i MIR, hade gripits och för-

svunnit i händerna på militären. Hon är en av tusentals

indignerade över Mauricio Rojas uttalanden.

FOTO: DICK EMANUELSSON.

I Sverige sökte parasiten, som han kallas av chilenare i Facebook en plats i solen. Först trodde han sig kunna få en riksdagsplats i det socialdemokratiska partiet. Men det verkar som sossarna redan då insåg vilket politiskt virke Rojas var gjort av. Därför blev det i stället moderaterna.

Jag minns när detta parti skulle hålla kongress i Lärarförbundets lokaler och jag hade fått Flammans uppgift att bevaka kongressen. Rojas hade aviserat sin ankomst och sitt inträde i detta parti några dagar innan i ett debattinlägg i Svenska Dagbladet. Det handlade om invandringspolitik och var ett kraftigt slag under bältet på alla invandrare, värt ett hedersmedlemskap i SD. Rojas anlände till kongressalen i en limousin för att väcka uppmärksamhet inför alla pressfotografer. Svenskan hade han vikt med loggan utåt liksom för att markera att ”nu tillhör jag den svenska högern”.

MEN INTE ENS DEN KLASSISKA svenska högerns struktur tyckte tydligen om Rojas så därför såg han sig tvungen att ansluta sig till Folkpartiet Liberalerna, faktiskt mer osjälvständiga gentemot Washington än ”M”. Och där passade Rojas väl in i kläderna, än mer antikommunist, antikuban och mer ”svensk” än någonsin tidigare. Fan ta den invandare som inte kunde läsa flytande och skriva det svenska språket som en litterär Strindberg.

Det är denna klassens opportunister som passar in i dagens politikervärld där lögnen, chimärerna och hyckleriet rullar på som aldrig tidigare.

 

MAURICIO ROJAS skriver under dokumentet utfärdat av president Sebastian Piñera som intygar Rojas som Chiles kulturminister, en utnämning som presidenten med all rätt kan komma att få ångra djupt.

MEN MAURICIO ROJAS ÄR EN ONDSKEFULL jävel. Han har ett iskallt kalkylerande och sonderande ansiktsuttryck och har nu bytt kostym för att passa in i den halvfascistiska värld som Piñeraregimen och hela den råa kapitalistiska värld som det nyliberala Chile, baserat på militärens bajonetter och tillämpandet av Milton Friedmans teorier, representerar. Det är därför Chiles arbetande folk, chilenarna som verkligen hade motiv att söka en exil för att undkomma säkerhetspolisens agenter och alla de anhöriga till de hundratusentals som mördades, försvann”, torterades, greps i razzior under och efter militärkuppen (uppskattningsvis 700.000 personer) i dag rasar och är mer än indignerade över utnämningen av denne politiske `gambler´.

För Mauricio Rojas, som vi svenskar gav möjligheten att skapa sig ett bra liv och yrke i Sverige påstår nu att Museet för att Minnas dessa offer, för att minnas vem och varför den militära statskuppen ägde rum är ett ”stort skådespel”, ett montage.

Men en verklig skådeprocess och “montage” genomförde Mauricio Rojas när han ljög dåtida Invandrarverket rakt upp i ansiktet på dess handläggare när han påstod att han var politiskt förföljd i Chile.

”Mer än ett museum är det ett montage vars syfte, som det utan tvekan uppnår, är att chocka åskådaren, lämna honom förvånad, hindra honom att resonera (...) Det är en skamlös och lögnaktig användning av en nationell tragedi som berörde så många av oss hårt och direkt”, sa Rojas till pressen.

 

MINNESMUSEET, en medborgarerövring att detta viktiga historiska dokument kom till över en tid som aldrig får glömmas, en vagel i ögat på det fascistiska Chile som i allra högsta grad lever vidare.

RAUL ZURITA** ÄR LIKA GAMMAL som Mauricio Rojas. Zurita är en världspremierad poet och under hela sitt vuxna liv en medlem i det chilenska kommunistpartiet. Under den första civila regeringen 1990 under kristdemokraten Patricio Aylwin ledning, utnämndes Zurita till kulturattaché på Chiles ambassad i Rom.

Klockan 6 på morgonen den 11 september 1973 var han på väg till universitetet när en militärpatrull grep honom och förde honom fotbollsstadion `Estadio de Playa Ancha´ i Valparaiso. Under 25 dagar hölls han fången i en lagerlokal med plats för 50 men där trängdes han med 800 personer. Och där torterades Zurita, som alla de andra fångarna. Han lämnade aldrig, till skillnad mot Rojas, Chile under de 17 år av militärdiktatur, trots att han och hans familj många gånger levde i misär.

DENNA FACISMENS OFFER var den förste som i de sociala nätverken gav uttryck för vad seriösa, demokratiska och humanitära chilenare i dag känner inför utnämningen av Mauricio Rojas till Chiles kulturminister:

“Inför de spöklika och förnedrande uttalanden som `Kulturministern´ har fällt angående Minnes-Museet, som han hävdar vara ett skådespel, uttalanden som sårar det innersta hos det chilenska folket, de försvunna, de avrättade, de som lever i exil. Med anledning av det gör jag ett upprop om att inte delta under några som helst förhållanden i evenemang där denne person är inblandad. Ty vår värdighet som konstnärer, författare, som intellektuella och som människor försvinner”, skrev Zurita på sin Facebook.

Vad säger Sveriges kulturminister, Alice Bah Kuhnke, som dessutom titulerar sig demokratiminister inför detta scenario?

Kommer Sveriges kulturminister delta i sammanträffanden0 med en man som inför svenska myndigheter ljög, som levde på svenska skattebetalares pengar och som nu, i kraft av posten som kulturminister i Chile nu spottar på offren som han själv en gång påstod ha varit?

* Jag besökte Minnesmuseet 2016 och det är en imponerande ackumulerad samling av en tidsepok som de nya generationerna inte får gå förbi. Det är ett slags Chiles `Auschwitz´ i miniatyr. Förbjudet att glömma.

** Källa Wikipedia